Lagbanner
Krönika: "Nu börjar det närma sig"

Krönika: "Nu börjar det närma sig"

Det är mars. Nu närmar det sig. Solen skiner utanför fönstret och lovar att våren är på väg. Träningen har sedan några veckor trappats upp och förberedande matcher har spelats.Biljetterna måste snart införskaffas om man inte vill riskera att missa premiären. Känner du, kära läsare, hur spänningen börjar kännas i luften?

Eller är du kanske som jag som längtat efter premiären sedan det stod klart vilken slutposition i 2011 års serie Elfsborg skulle ta? En sådan som skakar av sig det faktum att vi inte stod som segrare och nästan omedelbart började planera firandet för SM-guldet 2012?

Vilken sort du än är så är det snart äntligen dags. Snart skall vi åter samlas på arenan, Elfsborgs fästning, och se vårt älskade gul-svarta lag gå ut på planen i premiären av 2012 års allsvenska. Det känns så underbart. Vi har haft en lite skakig historik vad gäller premiärmatcherna. Vi har förlorat några, kanske till och med de flesta av dem, men samtidigt har vi också tagit rejäla segrar som t ex mot Halmstad (vilket en av mina kompisar gärna vill glömma då hans hjärta klappar för HBK). Men strunta i statistiken. Nu är det 2012 och det är det som betyder något. Det är en premiär och vi kan vinna den här matchen och jag tror att vi kommer att göra det.

Det blir Djurgården som ställer upp sig som vårt första motstånd. Ett lag som nyligen begåvades med James Keene. Det kan bli en mycket intressant match att se, inte minst om det blir så att Keene får ställa upp sig mot sina före detta lagkamrater. Mycket intressant.

En nära vän till min familj, numera tyvärr bortgången, hade sett den här matchen som den ultimata fotbollsnjutningen. Detta för att det var omöjligt för honom att lämna en match mellan IFE och DIF missnöjd. Han var nämligen född och uppvuxen med Djurgården som sitt lag.
   Han kom på bättre tankar när han flyttade till den gul-svarta regionen men som den sanna supporter han var så övergav han aldrig sitt första lag. Mer än en gång var han den ende som ställde sig på Ålgårdsläktaren när Djurgården gjorde mål och men han ställde sig med samma glädje vid varje hemmamål. Och han gjorde det utan att tveka för en sekund. Det är kärlek.

För honom, till skillnad från mig, skulle den här matchen kunna sluta hur som helst och han skulle ändå vara nöjd.

Min vän jag hoppas att du kommer njuta av matchen, var du än befinner dig.


PS.
Två saker:
1. Jag hoppas att man från Elfsborgs sida tagit sitt förnuft till fånga och spelar Stå upp för Elfsborg i år.
2. Det är min födelsedag samma dag som premiärmatchen spelas. En seger är alltid en välkommen present.

Lars Mild2012-03-12 15:35:00
Author

Fler artiklar om Elfsborg