Axplock ur cuphistorien: Fem finaler, 19-0 och förlust mot Arvika.
I morgon spelar IF Elfsborg cupfinal. Den sjätte i ordningen för vår förening. Som bekant har det hittills blivit två segrar och tre förluster i de tidigare finalerna. Ålgårdsläktaren gör en tillbakablick på några ögonblick ur Elfsborgs cuphistoria.
På svenska fotbollsförbundets årsmöte i mars 1941 beslutades att inrätta en cupturnering. Den 13 juli 1941 spelade Elfsborg sin första match i Svenska Cupen. Borta mot IK Sleipner i Norrköping. Ett möte mellan två lag med olika förutsättningar. Sleipner hade tre år tidigare tagit sin enda mästartitel men föregående säsong slutat jumbo och degraderats från Allsvenskan. Elfsborg hade i bagaget tre mästerskapsguld på de senaste sex åren. Det var dock Sleipner som drog längsta strået och vann med 4-1. Gulsvart målskytt var legendaren Sven Jonasson. Sleipner tog sig för övrigt till final premiäråret. Där föll de mot vår kommande finalmotståndare Helsingborg med 1-3.
Cupens andra säsong blev desto lyckosammare. Efter segrar mot IFK Norrköping, Domsjö IF, Billingsfors IK och IFK Eskilstuna väntade final mot GAIS. 10.013 åskådare hade tagit sig till Råsunda för finalen den 18 oktober 1962. GAIS drog längsta strået och vann med 2-1. Elfsborgs målskytt var Arvid ”Emma” Emanuelsson.
Det skulle dröja 39 år innan Elfsborg återigen spelade cupfinal. Däremellan hann cupen läggas ner efter 1953 års upplaga. Cupen väcktes till liv igen 1967. Då främst motiverat av att UEFA inför cupvinnarcupen. För att Sverige skulle få med en representant i turneringen behövdes en cupturnering där vinnaren kvalificerade sig för internationellt cupspel.
1981 var det så äntligen åter dags för gulsvart cupfinal. Kalmar stod för motståndet på Råsunda. En match som slutade med klara 4-0 till smålänningarna. Mycket mer finns inte att säga om den matchen.
Nästa cupfinal nådde vi 1997. Suucévåren 1997 då vi gjorde allsvensk comeback efter nio säsonger i nästa högsta serien skulle krönas med cupguld och Europaspel. Det var min och säkert de flesta andra Elfsborgares övertygelse inför finalen mot AIK. Finalen spelades dessutom hemma på Ryavallen. Bara tre dagar tidigare hade vi mött AIK i Allsvenskan på Ryavallen och vunnit med 3-1. 9.547 sökte sig till finalen i Borås. Ingen jättesiffra men ändå den bästa publiksiffran för en cupfinal sedan 1986. Elfsborg tog ledningen genom Anders Thorstensson i andra halvlek. Men tyvärr vände AIK sedan med två mål till seger.
Revanschen för vår del kom i nästa cupmöte med AIK. Det var också vår nästa final. En klassisk fredagskväll på Stadsparksvallen i Jönköping gav Elfsborg första cupguldet. Oavgjort 1-1 (målskytt: Andreas Klarström) efter full tid och förlängning ledde till straffar. Vi som var på plats glömmer aldrig straffdramatiken. Matchhjältar blev Johan Wiland med tre straffräddningar och Fredrik Mohlin som byttes in i 82:a minuten och bidrog till segern med två mål i straffläggningen. Totalt hade det krävts 24 straffar för att avgöra matchen.
Två år senare var det dags för nytt cupguld. Assyriska (då i superettan) väntade i finalen. Assyriska som på sin cupresa slagit ut såväl IFK Göteborg som Djurgården. I finalen tog Elfsborg en bekväm seger med 2-0- Lasse Nilsson gjorde första målet i fjärde minuten och sedan kontrollerade ”di gule” matchen. Lasse gjorde sedan även matchens andra mål i den 67:e minuten.
Inför årets cupfinal talas det om publikfiasko med uppgifter om bara 2.000 sålda biljetter. Den lägsta publiksiffran i en final är returmötet mellan AIK – Landskrona i finalen 1976. (finalen spelades i dubbelmöte hemma/borta det året) Endast 1715 åskådare hade sökt sig till Råsunda för att se AIK säkra cuptiteln genom en 3-0 seger mot Landskrona. Lägsta publiksiffran när finalen avgjorts på neutral plan är från 1900/91 när Norrköping besegrade Öster med 4-1 inför 1.858 åskådare.
Att cupen inte varit någon kioskvältare genom åren framgår också av publiksiffran från vår bortamatch mot AIK i första omgången 1974/75. Endast 346 åskådare såg AIK vinna med 3-1. Vårt mål gjordes av Tomas Ahlström.
Två personliga cupminnen som utmärker sig genom åren bortsett från finalerna är nedanstående. Ett bittert och ett lyckligt.
Det första är från 1992/93 års upplaga. Då mötte vi Degerfors på Stora Valla i semifinal. Som bekant härbärgerade vi i division 1 södra på den tiden. I kvartsfinalen hade vi besegrat allsvenska Öster med 3-1 på Ryavallen. För oss aktiva klacksupportrar på den tiden var det oerhört stort med semifinalen och även att åka till Stora Valla och möta Degerfors som då efter sitt avancemang till Allsvenskan hösten 1992 var ett lag i ropet i fotbollssverige. Matchen på Stora Valla var jämn och Elfborg var väl så bra som Degerfors. 1-1 var resultatet efter ordinarie tid. Målskytt för oss var Christer Mattiasson. Degerfors avgjorde sedan matchen med ett golden goal i förlängningen. Degerfors vann sedan finalen mot Landskrona och fick under hösten möta Parma med Tomas Brolin i laget i Cupvinnarcupen. Kanske den största match som spelats på Stora Valla?
Mitt andra personliga minne är från sommaren 2002 då vi mötte IFK Göteborg i kvartsfinal . En dramatisk match där vi lyckades vinna efter straffar. Efter tidig IFK-ledning (självmål från oss) kvitterade vi genom Andreas Klarström strax efter paus. Några minuter efter målet fick vi Joakim Alexandersson. Med en man mindre höll vi oavgjort ordinarie speltid ut. I förlängningen visas sedan även Daniel Ung ut. Ett frenetiskt kämpande Elfsborg med åtta utespelare och en storspelande Johan Wiland stod emot de blåvita försöken. Straffläggning väntar där Johan Wiland räddar en straff. IFK missar ytterligare en straff och Andreas Drugge slår in straffen som avgör matchen. Underbar kväll på Ryavallen.
Oväntad förlust
1951 gjorde Elfsborg en av sina blekaste cupinsatser. Förlust mot division 4-laget Arvika BK med 4-5 betecknas som en av Svenska cupens riktigt stora skrällar genom åren. En annan cupmatch som inte går till Elfsborgshistorien som de mer glamorösa är mötet med Ulvåker 1991. Ulvåker, då i division 3 vann med matchens enda mål. Elfsborg då i division 1 så det skilde två divisioner mellan lagen.
Största segern
1996 fanns liksom nu ett gruppspel i cupen. Då avgjordes cupspelet inomhus i Tipshallarna runt om i Sverige. I en av matcherna ställde Elfsborg mot Varbergs Bois i Växjö. Ett totalt överlägset Elfsborg vann med 19-0. Bl.a. gjorde Mathias Svensson sex mål. I slutet av matchen hoppades vi på läktarna att nå pingssiffror (seten gick till 21 på den tiden) men vi fick nöja oss med nitton mål.
