De första namnen utsedda till Elfsborgs Hall of fame
Sven Jonasson, Carl Larsson och Karl-Erik Grahn var några av namnen när de första medlemmarna i Elfsborgs "Hall of fame" presenterades på lördagen.
På Elfsborgs medlemsmöte på lördagseftermiddagen presenterades de tretton första namnen i föreningens nyinrättade ”Hall of Fame”
För att kunna nomineras till Hall of fame ska en person ha gjort stora insatser för IF Elfsborg. Såväl spelare som ledare kan väljas in i Hall of fame. En spelare kan tidigast väljas in fem år efter avslutad karriär i föreningen. De kommande två åren kan upp till tio personer väljas in respektive år. Därefter ska högst en person per år kunna väljas in.
I detta första läge valdes nio spelare och fyra ledare in i Hall of fame.
Nedanstående har valts in i Elfsborgs Hall of fame:
Sven Jonasson
Föreningens största legendar. 410 allsvenska matcher varav 334 matcher i obruten följd från debuten 1927 till 1943. Med under hela storhetstiden under 1930- och 40-talet. Totalt blev det 252 Allsvenska mål för Jonasson.
Representerade Sverige i VM 1934 och 1938. Gjorde för övrigt Sveriges första mål någonsin i ett VM-slutspel genom att göra Sveriges två första mål i 3-2 segern mot Argentina 1934. Totalt blev det 42 landskamper och 20 mål för ”Jonas”.
Karl-Erik Grahn
Debuterade 1932 och var liksom ”Jonas” delaktig i Elfsborgs storhetsperiod under 1930- och 1940-talet. Totalt spelade Karl-Erik 17 säsonger och gjorde 346 matcher för Elfsborg. Var med om att erövra föreningens tre första guld som spelare och var sedermera med att som tränare bärga det fjärde guldet 1961. Gjorde totalt 41 landskamper under sin karriär.
Arvid Emanuelsson
”Emma” debuterade i Allsvenskan som 19-åring 1933 och var från den stunden given i Elfsborgs mittförsvar. Totalt blev det mellan 1933-1947 270 Allsvenska matcher för ”Emma”. Under karriären blev det också 35 landskamper.
Lennart Samuelsson
Lennart debuterade i Allsvenskan på hösten 1947. Lennart plockades som högerback upp från Elfsborgs tredjelag direkt till Allsvenskan. Det blev succé och Lennart kom att kom att bli en tongivande spelare i laget under det tyngre 1950-talet som bl.a. innebar degradering från Allsvenskan. Lennart lämnande Elfsborg i slutet av 50-talet för en flytt till Luleå. När Elfsborg 1960 mötte Luleå i Allsvenskt kval var det Lennart som tränade Luleå.
Lennart gjorde totalt 35 landskamper. Spelade bl.a. samtliga matcher vid VM i Brasilien 1950 när Sverige blev bronsmedaljörer. Var även med och vann OS-brons i Helsingfors 1952.
Henry Larsson
Kom från Falkenberg till Elfsborg som junior. Debuterade i A-laget 1952 och kom att spela i Gulsvart till 1968. Var under dessa år en av föreningens främsta spelare. Det blev under åren ”bara” två landskamper för Henry. Kanske delvis beroende på att Elfsborg under åren 1954-1960 spelade i näst högsta serien. Henry var en viktig och rutinerad kugge i det lag som vann Allsvenskt guld 1961. Var även med om att vinna Stora silver 1965. Under de Allsvenska åren blev det 70 mål på 217 matcher. Där utöver spelade Henry för Elfsborg sex säsonger i näst högsta serien.
Wigar Bartholdsson
Wigar kom till Elfsborg från Herrljunga som junior i mitten på 1950-talet. Wigar gjorde sig de första åren i gulsvart ett namn som stort anfallsvarpen och målskytt. Känd för sin placeringsförmåga i straffområdet blev det på 72 matchen i näst högsta serien 49 mål. Åren i Allsvenskan blev det 17 mål på 152 matcher. Men då ska man komma ihåg att Wigar under säsongerna i Allsvenskan tog steget ner från anfallet för att spela på mittfältet och i vissa fall även högerback. Wigars sista säsong i Elfsborg blev 1967. Har sedan via sitt företag Pulsen i många år varit en stor sponsor till IF Elfsborg.
Ove Grahn
Ove kom till Elfsborg från Norra Fågelås i Skaraborg. Gjorde Allsvensk debut i den klassiska 5-5 matchen mot IFK Göteborg på Ullevi 1961. Noterbart är att Oves första A-lagsmatch över huvudtaget med Elfsborg var en träningsmatch mot IFK ett år tidigare. Även den matchen slutade 5-5…. Efter några år i Elfsborg gick flyttlasset till Schweiz och Grasshoppers för Ove Grahn.
Ove kom att göra totalt 45 landskamper. (De flesta efter at han lämant IFE) Ove deltog i VM 1970 och 1974.
Leif Målberg
Leif Målberg kom till Elfsborg från Vegby SK. Debuterade i Allsvenskan det lyckosamma året 1965 (2:a i Allsvenskan). Började sin karriär som mittfältare men flyttade sedan nedåt och tog plats i mittförsvaret. Totalt kom det att bli 337 allsvenska matcher innan Leif lade skorna på hyllan 1980.
Leif Målberg gjorde fyra landskamper under åren 1972-1973. Ingick dessutom i VM-truppen 1970 men fick inte spela några VM-matcher.
Tomas Ahlström
Ahlström debuterade i A-laget 1971 och kom med undantag för två säsonger i Olympiakos att representera Elfsborg fram till 1985. Totalt blev det 285 seriematcher och 124 mål på dessa år. ”Ahlis” avslutade sin elitkarriär som spelare med att leda Elfsborg till seger i division 1 södra och det Allsvenska kvalet mot Västerås.
”Ahlis” var under åren 1999-2003 assisterande tränare i föreningen åt först Bengt-Arne Strömberg och sedan Anders Grönhagen.
Thomas Ahlström gjorde 11 landskamper och representerade Sverige i VM 1974.
Olle Blom
Olle Blom är en av de som gjort störst ledargärning för IF Elfsborg. Det är antagligen få människor, om någon, som lagt mer tid på arbete för IF Elfsborg än Olle. Olle har i princip arbetat för IFE under hela sitt liv. Inte minst som match- och säkerhetsansvarig under många år.
Olle Blomkvist
Olle är grundare av Ellos och under många år en stor sponsor till Elfsborg. När Elfsborgs ekonomi i slutet av 1980-talet var som sämst och en konkurs för föreningen inte kunde uteslutas skänkte Olle ca sex miljoner ur egen ficka för att rädda föreningen.
En anekdot kring Olle och hans Elfsborgsintresse är att han och några kompisar på 1940-talet cyklade till Halmstad för att se Elfsborg spela mot Halmia. En likande cykelresa gjordes i år av några guliganer med syfte att samla in pengar till cancerfonden.
Carl Larsson
Utan Carl Larsson hade IF Elfsborg antagligen inte blivit den förening vi blev. Carl var främste initiativtagare till att föreningen bildades. Utlösande faktor var att hans dåvarande förening Borås AIS inte vill ta upp fotboll på programmet. Då lämnade Carl tillsammans med flera andra BAIS och bildade istället det som skulle bli IF Elfsborg.
Carl var aktiv som ledare inom Elfsborg under 40-talet år. Både som ordförande och på adnra poster. Carl var inte minst en av initiativtagarna till den satsning på att nå eliten inom svensk fotboll som föreningen gjorde i början av 1920-talet. En satsning som ledde till allsvensk debut 1926 och tio år senare klubbens första SM-titel.
Knut Lehnberg
Knut Lénberg var med om att grunda IF Elfsborg tillsammans med bl.a. Carl Larsson. Var en av de som tillsammans med Carl Larsson styrde och utvecklade föreningen från ett kompisgäng till en elitförening. Knut var under sin tid i Elfsborgs styrelse under några år ordförande men innehade främst kassörsposten.
Henry Larsson, Wigar Bartholdsson, Leif Målberg, Olle Blonkvist och Olle Blom var närvarande och hyllades på medlemsmötet.
