Krönika: Är guldet redan förlorat?
"Om det inte är målsättningen vad håller vi då egentligen på med? "
Premiären är nu spelad. Ett antal timmar har passerat sedan slutvisslan ljöd över Borås Arena och vi kan inte annat än konstatera att vi förlorade. Därmed har vi rent statistiskt redan tappat SM-guldet då inget lag tagit den ädlaste av medaljer (under 2000-talet åtminstone) utan att ha vunnit premiärmatchen.
Så då är det alltså över redan från början.
Knappast. Man kan stirra sig blind på statistiken men jag föredrar att idag se det som att Elfsborg skaffat sig ett gyllene tillfälle att gå emot den. Att bli den första klubben sedan millennieskiftet att ta guldet trots förlusten. Om det inte är målsättningen vad håller vi då egentligen på med?
Låt oss först titta på målen. 0-1 kom efter ett inlägg som träffade perfekt för Witry. Helt otagbart och ett rent av osannolikt mål. 0-2 på friläge. Rönning kan inte klandras för något av målen då dom var i stort sett otagbara båda två. Dock kunde vi kanske ha undvikit friläget som öppnade för 0-2 men vi återkommer till det.
För Elfsborgs del började det lite svajigt. Djurgården spelade halvhjärtat fram bollen som vi mer eller mindre tappade ut över kortlinjen till hörna vilket fick det hela att se mer än tillåtet stressat ut. Vi reste oss dock och fastän Djurgården tog ledningen innan kvarten spelats så var det vi som höll i matchen. Djurgården kom förvisso fram men det var vi som hade den stora kontrollen och vi spelade som ett väl samtränat lag. Och visst kom vi till chanser. Det var bara det att vi träffade stolpen, sköt strax utanför eller sparkade hål i luften när det väl kom till kritan.
Maudo Jarjué gav ett oerhört gott intryck i sin första Allsvenska match bredvid Okumu. Jag vill påstå att vi borde köpa loss honom så fort som möjligt även om det är väldigt tidigt i hans gulsvarta karriär. Förvisso har vi en del skador för tillfället men det går inte att förneka att vi har formidabla spelare i backlinjen i år.
Samtidigt går inte övriga fältet av för hackor och nog borde vi ha lyckats få till både ett och två mål i första halvlek. Om det är något man kan lyfta fram som negativt så är det just detta. I andra blev det som bekant inte bättre med målskörden, men spelet tappade i kvalitet.
Vi fortsatte att spela bort Djurgården ett antal gånger på vår egen planhalva men alldeles för många gånger sumpade vi slutfasen med egendomliga beslut och för få spelare eller för långt mellan bollhållaren och tilltänkta mottagare när vi skulle upp. Detta gav Djurgården möjligheter att gång efter annan sticka fram en fot och bryta. Vi gjorde det alldeles för lätt för dom att frustrera oss och spela bort tiden. Detta återkommande, ska vi kalla det felbeslut, gjordes än mer frustrerad då det kom efter briljant kortpassningsspel på egen planhalva. Där var vi i stort sett oslagbara och det märktes med all tydlighet att vi fått ihop ett starkt lagspel där vi visste exakt var vi hade varandra. Giftiga klackar, och löpningar in i ytor var regel och inte undantag. I första halvlek höll detta för det mesta även i offensiva området men inte i andra vilket bara spädde på frustrationen.
Vi var varken precisa eller effektiva i slutfasen och när då Djurgården får till sitt andra mål, efter lite fusk i defensiven i hopp om offside, då blev det för tungt och det fina fick ge plats för det smått desperata. Det kunde ha funkat. Det var till och med försmädligt nära ett par gånger, Ndiones nick hade gått in i vilken annan match som helst men inte igår, men det räckte inte och vi får finna oss i att vi förlorade vår första match för året på Borås Arena. Möjligen kan vi kalla det en hedervärd förlust eftersom vi på inget sätt var utspelade. Skadan på Okumu hjälpte inte direkt till den heller men lyckligtvis verkar den inte hålla honom ur spel särskilt länge.
Med hela omgången spelad kan vi, tillsammans med allt annat, konstatera att vi ligger sist. Det innebär sålunda att vi har allt att vinna eftersom det inte finns någon annan väg att ta sig än upp.
Det är brutalt tungt naturligtvis men det var bara första omgången och vi tar oss tillbaka. Vi har möjligheten att motbevisa statistiken och guldet är ännu inte förlorat.
Minns att 2020 förlorade vi endast tre matcher över hela säsongen. En av dessa var på hemmaplan. Framtiden är som alltid oviss och kanske var detta den enda förlusten hemma i år, i så fall var det väl lite skönt att bli av med den redan nu.
