Krönika: Avgörande premiärer
Tre premiärer utspelade sig på Borås Arena igår.
Det finns något extra spännande i premiärer. Första hemmamatchen för säsongen är till exempel ett måste och jag har inte missat en enda av dessa matcher på mer än 10 år. Det är en av dom viktigaste matcherna för året oavsett motståndare eftersom den avgör med vilken känsla vi går in i säsongen. Vinner vi och går in med tillförsikt eller förlorar vi och tvingas jaga redan från början?
Sedan finns det premiärer som kommer mitt i säsongen. Igår var första gången Elfsborg ställde upp mot Östersund i detta gästande lags första säsong i Allsvenskan. Alltså en premiär väl värd att besöka vilket min far, jag och drygt 6700 andra också gjorde.
Östersund är ett lag som varit överraskande starka och parkerat sig i mitten av tabellen och det var därför med viss anspänning vi närmade oss Arenan. Vår säsong har inte gått som på räls och när vi igår nådde slutet av första hälften av säsongen var det väldigt viktigt att få med sig poäng för att inte hamna för långt efter. Samma sak gällde naturligtvis också för gästerna som behövde poäng för att fortsätta hålla bottenlagen bakom sig.
Vidare är Östersund ett lag som spelar ett snabbt kortpassningsspel och det hör inte till vanligheterna att vi i Elfsborg ställs mot motståndare som gör det. I regel är det ju vi som står för sådant. Frågan var alltså hur vi skulle bemöta detta. Skulle vi spela vårt spel eller ändra oss för att möta motståndet?
Svar: vi spelade vårt spel och bemötte den ovanliga offensiven i en anpassad form. Vilket naturligtvis är den helt korrekta vägen att gå.
Men det var inte alldeles lätt att göra. Östersunds taktik igår tycktes i grund och botten gå ut på att vara överallt hela tiden. Dom lämnade enorma luckor när dom försvarade i klungor för att neutralisera bollhållaren vilket i normala fall skulle ha gett oss rena autobahn att anfalla på men Östersund har många spelare med rejäl fart under sulorna och hann därför under hela första halvlek täcka upp luckorna när vi försökte utnyttja luckorna. Jag uppfattade det först som misstag från deras sida men under halvleken kändes det mer och mer som en medveten taktik.
Resultatet av detta löpande från Östersund blev att vi fick spendera extra mycket tid med att försöka luckra upp dom för att kunna nå tillräckligt långt fram och det är frustrerande för alla. Det bör påpekas att vi ändå kom fram flera gånger men det syntes att det var svårt att hitta vägar som inte omedelbart fick en röd gubbe.
Frustrationen var möjligen starkare på läktaren än på planen och vi på ståplats började efter en dryg halvtimma att skandera ”framåt” för att visa detta. Några personer i eller runt klacken valde att göra något så ovanligt som att bua Elfsborg vilket jag ärligt kan säga i stort sett aldrig händer på Borås Arena. I skrivande stund kan jag faktiskt inte minnas ett enda tillfälle när den gulsvarta klacken gjort det.
Hur som helst fick det effekten att Ellegaard blev förbannad och vände sig om och ropade något mot klacken. Det var omöjligt att höra vad och det kanske var lika bra. Strax efteråt, och då menar jag mindre än en minut senare, fick han åter vända sig mot dom buande men den här gången i triumf eftersom Prodell lyckats sätta 1-0. Återigen gick det inte att höra vad som sas men kroppsspråket var tydligt.
Det är frustrerande att se sitt lag passa fram och tillbaka framför och med målvakten utan att komma fram när motståndarna tycks rusa framåt varje gång dom får bollen. Att högljutt be sitt lag att gå framåt är rimligt. Att bua är i mina ögon att gå för långt, det är något man sysslar med i andra städer, och det tror jag att Ellegaard också kände. Möjligen kan vår målvaktselegant acceptera att delar av publiken buar men knappast i ett så tidigt skede när vi trots våra svårigheter att nå fram ändå varit betydligt farligare än vad som är brukligt så tidigt i matchen.
Jag kan inte låta bli att tänka på hur viktigt det ändå är med det snabba spelet. Att dra upp tempot rejält som när Lundevall kutar iväg eller när Hedlund drar på sig raketskorna. Jag har tidigare påpekat att om vi skall nå internationella framgångar måste finnas kapacitet att hålla ett högt tempo eftersom spelet i många Europeiska ligor helt enkelt är snabbare än i Allsvenskan. Det kräver dock samtidigt att man kan hålla en hög standard på spelet i sig annars är det i stort sett bara en övning i löpning man håller på med.
Östersunds taktik att vara överallt hela tiden visade sin fula baksida i andra halvlek. En match är längre än en halvlek och det gäller att bevara tillräckligt med energi för att klara av även den andra. Östersund hade sprungit sig trötta medan Elfsborg fortfarande hade massor att ge. Östersund hade förvisso kvar tillräckligt mycket för att genomföra snabba kontringsanfall och lyckades kvittera i 54:e men på mittfältet var dom tydligt dämpade och detta samtidigt som Elfsborg satsade på att gå genom gästernas svagare mitt istället för dom bevakade kanterna. Och det med taktisk och spelteknisk överlägsenhet. Slutresultatet 3-1 säger allt som behöver sägas.
Jag kan dock inte avsluta denna krönika utan att nämna dom två ytterligare premiärerna från gårdagen.
Vår nya nr 15 Rasmus Rosenqvist fick visa upp sig i startelvan i sin Allsvenska debut och gjorde en stabil och lovande insats. Han kändes ganska säker i sin roll förutom ett par lite tveksamma insatser. Dessa är dock inget att orda om eftersom han fortfarande gjorde sitt jobb bättre än vad man kan begära av en debutant och därmed klart godkänd. Han var igår och kommer fortsätta vara en tillgång.
Och sedan slog blixten ner på Arenan, eller åtminstone så gott som. I 56:e minuten byttes kvällens andra debutant, Issam Jebali, in och visade direkt varför han köpts in från talangfabriken Värnamo. Vilken debut. Vilken lirare. Han dribblade bort motståndare efter motståndare och fullständigt strålade av självförtroende när han jagade fram över planen med bollen i full kontroll. Och till på köpet sätter han två perfekta assist till Claesson och var därmed direkt avgörande i gårdagens gulsvarta seger.
I Jebali har vi skaffat oss mer än en ny spelare.
Vi har skaffat oss en matchvinnare.
