Krönika: Berg- och dalbana i Södertälje
Efter den succéartade inledningen av sin tid som huvudtränare för Elfsborg med 1-1 matchen mot Standard Liège var det igår dags för Klas Ingessons debut i Allsvenskan med bortamatch mot ett Syrianska som inte längre hade något att förlora annat än möjligen ansiktet.
I gårdagens BT uttryckte båda tränarna en ovanligt stor ödmjukhet inför motståndet vilket åtminstone för mig var en frisk fläkt. Självsäkerhet är naturligtvis avgörande men för att kunna vinna måste man känna och respektera sina motståndare och deras kvaliteter. Ödmjukhet är att föredra framför överdriven självsäkerhet.
Viktigt att minnas är Syrianska inte är ett dåligt lag. Dom gillar att spela bollen snarare än att bara tjonga fram den och hoppas på det bästa och deras kontringar innebär riskmoment. Detta sagt är Elfsborg ett skickligare lag och när det närmade sig avspark satte jag mig framför TV:n tillsammans med min far och räknade kallt med seger. Det gjorde vi båda två.
Den energi, glädje och vilja som Elfsborg visade upp i sin första match under Ingesson efter bara några fåtal träningar hade nu fått ytterligare tid att sjunka in och cementeras. Vi hoppades på en fortsättning av den ljuvliga första halvleken mot Standard. Men att orken skulle hålla hela matchen igenom. En mer anpassad ansträngningsnivå i första halvlek istället för hundra procent från början.
Det är tydligt att Elfsborg resonerat ungefär likadant. I första halvlek var till vår stora glädje passningsspelet kvar men i ett betydligt lägre tempo. Klokt. Men skulle detta räcka för att lyckas behålla spelet hela matchen igenom?
Dom första 20 minuterna dominerades av ett Elfsborg som spelade med nästan överlägsen självsäkerhet och till synas utan någon som helst ansträngning. Varje gång en gulsvart spelare fick bollen fanns där två eller tre andra som visade sig tillgängliga och kunde ta emot passningen och Syrianska fick frustrerat jaga efter. När det kom till avsluten hände det dock inte så mycket för Elfsborg. Här saknades precisionen. Hedlund satsade gång på gång framåt men fick bollen för långt ifrån sig.
Syrianska kämpade på i stigande frustration och började efter dom inledande 20 att hålla bollen och genomföra ordnade anfall. Södertäljelaget är som sagt även dom skickliga på kortpassningsspel och strax lyckades dom få till några avslut på mål.
Om man lyckas få sina motståndare att springa sig frustrerade är det väldigt viktigt att dom inte får ta ledningen. Om så sker är frustrationen som bortblåst och plötsligt ersatt av självförtroende. Detta skiftning har vi sett Elfsborg gå igenom många gånger i år men igår ville jag inte se det hända med Syrianska.
I 28:e minuten hände det ändå via en felbedömning av Ellegaard och pricksäkert skytte av Sebastian Rajalakso.
Kalldusch.
Här behövde ordningen återställas och det snabbt. Det tog sex minuter innan Johan Larsson lade fram en perfekt assist som Hedlund äntligen hann ifatt. 1-1 i 34:e. Bra där.
Syrianska är dock fortfarande laddade efter ledningsmålet och rusar framåt med ett giftigt kontringsspel. Innan första halvlek är över får Ellegaard stå för tre riktiga monsterräddningar.
Ellegaards insats mot Syrianska var helt matchavgörande och hans klantighet vid 1-0 är förlåten innan domaren blåser av för paus.
I andra halvlek finns det tillräckligt med energi sparat för att kunna fortsätta med det vackra passningsspelet men lusten finns inte riktigt där. Det är lite känslan av att det är en träningsmatch vi ser. Det satsas på mål men inte riktigt helhjärtat. Kan det vara så att Elfsborg har svårt med motivationen såhär i slutet av en förlorad Allsvenska?
det enda som egentligen händer för Elfsborg innan timmen är spelad är att Beckmann byts ut mot Victor Claesson.
Under en stor del av första halvlek och i inledningen av andra är Syrianska och Elfsborg i stort sett lika bra. Kalla det storhetsvansinne från min sida men det är inte bra nog från gulsvart sida. Syrianska skall inte kunna bjuda på ett så pass starkt motstånd ens i Södertälje.
I 60:e vaknar spelet till igen men det är Syrianska som ligger närmast till att göra mål. Ellegaard gör ännu en fantastisk räddning i 61:a. Han gjorde sitt jobb men på plan var det fortfarande halvhjärtat. Här kom dock vändpunkten.
Hjärtat och lusten var plötsligt tillbaka hos Elfsborg och man satsade framåt igen. I 69:e minuten lade Nilsson fram bollen till en framrusande Claesson som satte stolpe in till 1-2. Ett underbart vackert mål.
Efter detta var det nästan helt och hållet en gulsvart match. Jörgensen satte 1-3 i 74:e men i övrigt satsade man mest på att hålla i bollen och spela ut tiden. Ett risktagande kan tyckas men Syrianska hade dels inte mycket att komma med efter att Jörgensen tryckt in Elfsborgs tredje mål och dels är det viktigt att kunna klara av att hålla i bollen i vissa lägen.
1-3 efter en match som inte var Elfsborgs bästa och som inte ens hemmapubliken var särskilt engagerad i men som ändå är lovande inför framtiden.
Passningsspelet är tillbaka. Elfsborg är tillbaka.
PS
Bangura gör sin bästa match sedan Champions League-kvalet mot Celtic. Dock inte bättre än hyfsad. Är det lusten eller självförtroendet som spökar?
