Krönika: Bländande avslutning Elfsborg
"Ändå hade vi alltså så förtvivlat svårt att bollen i mål"
Jag har semester. Bara det är en ljuvlig sak att kunna skriva. För tillfället när jag skriver detta är det inte kväll och jag försöker få färdigt texten innan det är dags att gå och lägga sig för att jobba dagen efter. Jag sitter i en bakåtlutad stol i min trädgård under skuggan av en stor bok medans dottern leker sin uppblåsbara pool. Underbart i all sin härliga enkelhet. Kort sagt: semester.
Hur briljant är det då inte att denna ledighet invigdes med en seger som var sällsynt svårtagen och därför så enormt förlösande.
En av mina bröder, den ende av dom som håller på Örebro (jag vet men döm honom inte för hårt), skulle nog vilja hävda att statistiken lagen emellan säger att det var självklart att Elfsborg skulle lyckas få in bollen och sålunda lika självklart att hans lag skulle lyckats med detsamma om matchen spelats i Närke. Även om vi bevisligen har vunnit i Örebro så är jag böjd att hålla med honom. Av någon anledning har det ju blivit så att vi vinner i Borås och dom i Örebro (vilket gör undantagen än mer betydelsefulla).
Så när jag satte mig för att se matchen var det med en blandning av tillförsikt och rädsla för att den skulle vara malplacerad. Stressande nog var det inte en till större delen imponerade insats av hemmalaget. Ja, vi dominerade i stort sett från minut ett och tog oss fram till offensivt målområde gång efter annan. Men utan att göra särskilt mycket med det. För ovanlighetens skulle vann vi i stort sett varenda matchstatistik med undantag för offsidelöpningar och gula kort (vilket vi ju vanligtvis är bäst i Sverige på att dra på oss). Ändå hade vi alltså så förtvivlat svårt att bollen i mål. Det var helt enkelt alldeles för osäkert i offensiven alldeles för länge.
Så när vi då fick en straff i present så tänkte man ju att det nu äntligen skulle bli islossning. Men nej. Jag vet inte vad som hände. Kanske kände Frick för mycket press, kanske tappade han fokus. Det jag är relativt säker på är att han när han avlossade bara tittade på Allain i målet och inte på bollen. Det är det enda som för mig kan förklara en så fruktansvärt misslyckad straff.
När vi då fick en andra chans gjorde Römer inget fel vilket skall lyftas lite extra eftersom pressen knappast var mindre för honom efter Fricks besvikelse. Nu ska inte det vara det enda vi minns Frick för i den här matchen då han var instrumentell i flera av chanserna som vi ändå hade även om vi som sagt inte fick betalt för det.
Defensivt var vi starkare än i förra matchen och vi höll Örebro på ett för det mesta säkert avstånd. Undantaget, och det är kan faktiskt inte kallas något annat än klantigt, var att låta Hümmet få löpa in och ta emot bollen vid hörnan i 84: e minuten. Otroligt tungt naturligtvis och som sagt klantigt. När vi då dessutom varit smått impotenta i offensiven var känslan av uppgivenhet nära.
Men Elfsborg hade en växel till. Det blixtrade till som om hela laget fått en stöt. Impotensen ett minne blott och attack var det enda som fanns. Attacker som i 97: e minuten, smaka på den, ledde till ett försök av Ndione som det skickas retur av defensiv gäst direkt till Holst som drämmer till och skickar segern till oss genom ett bländande mål. Rena orgasmen.
Det finns gott om saker att arbeta på inför kommande omgångar men vi var bättre igår än mot IFK Göteborg och vi tog dessutom en andra seger i rad. Det tillsammans med allt annat som beskrevs i början av denna text gör att jag inte kan göra annat än att njuta av starten på den här semestern.
