Krönika: Borås Arena återerövrad
Något att ta med sig till sommarvilan
Så var det då igår dags att avsluta denna intensiva vecka för att sedan kunna gå till vila och inom kort tid avnjuta sommarens världsmästerskap i fotboll.
Matchen mot IFK Göteborg var positiv upplevelse, åtminstone för att vi inte förlorade. Matchen mot Dalkurd var en resultatmässig njutning och igår var det då dags för det första Allsvenska mötet på flera år mot Trelleborgs FF.
Innan den här säsongen startade var gårdagens match en av dom som oroade mig allra minst. Vi hade förvisso väldiga problem med dom i Svenska Cupen men den gången mer för att vi var svaga snarare än att dom var starka.
Nu har vi inte direkt haft vår starkast möjliga inledning av Allsvenskan men jag har ändå haft förhoppningen om att vi skulle ha goda chanser att besegra Trelleborg. I ärlighetens namn var vi mer eller mindre tvungna att göra det. Utvecklingen som visats upp har för mig gett goda förhoppningar och storsegern mot, förvisso relativt svaga, Dalkurd borde gett ordentligt med självförtroende.
Vad hände:
Jo, vi spelade årets svagaste första halvlek, vilket är att säga något, och kunde förlorat matchen på vad som verkade vara ren seghet. Vad var det för fel?
För många matcher på för kort tid? Det är samma sak för alla klubbar och borde inte ha påverkat den ena laget så mycket mer än det andra.
För varmt? Kanske, värmen denna maj har varit åt det extrema hållet men återigen varför skulle det påverka det ena laget så mycket mer än det andra.
Arrogans angående motståndet? Inte omöjligt men med tanke på vad vi presterat under året känns det osannolikt.
Svagt självförtroende? Möjligen, att vi innan matchen inte vunnit en enda på vår egen hemmaplan kan sätta sig i huvudet på vem som helst.
Oavsett vad så var det väldigt dåligt under större delen av första halvlek och detta samtidigt som Trelleborg var väldigt bra. Ledningsmålet sattes redan i 8: e minuten efter ett av dom mest stillastående försvarsinsatserna av Elfsborg i år.
Det är naturligtvis illa nog att vi ännu en gång misslyckas med att hålla 0: an men att det sker på det sättet är bara tröstlöst. Värre ändå att laget som har sin hemmaplan på den så kallade ”Tjongavallen” spelade faktiskt ut oss med vad som skulle kunna beskrivas som klassiskt Elfsborgsspel under större delen av första halvlek.
Där dom var samordnade jagade vi som i panik och där dom passade sig ut och in i situationer drog vi till med långbollar som knappt verkade ha annat syfte än att bara få bort bollen ur vårt defensiva område. Det var oerhört svagt.
Lyckligtvis kunde vi äta oss in och trots att vi hade väldigt svårt att fungera som ett lag i inledningen fanns där en del starka individuella insatser. Gustavsson inte minst var väldigt deltagande och lyckades i 31: a minuten få iväg en pärla som Lundevall rusade på och genom sitt agerande tvingade han en försvarande Trelleborgare att trycka in bollen i sitt eget mål.
Två minuter senare drog Gustavsson iväg ännu en pärla till passning som Jebali nådde med pannan. Returen som kom från målvaktens räddning nådde Lundevalls fötter och 2 – 1 var ett faktum. Två mål från Lundevall som gav oss segern men jag vill utnämna Gustavsson till bäst på planen för sina offensiva insatser och inlägg som öppnade möjligheten för båda målen.
Vaknade vi då till och blev helt dominanta på hemmaplan som vi borde vara? Nej, det vore en överdrift att påstå. Vi vaknade till och lyckades spela matchen på ett acceptabelt sätt, till och med dominera i stunder men vi kunde ha varit starkare.
Detta sagt var det en viktig seger. Vi tog oss upp från kvalplatsen, vi tog den andra segern i rad och vi tog årets första seger på Borås Arena och återerövrade vår hemmaplan. Det är verkligen något att ta med sig till sommarvilan.
