Krönika: Bristerna måste åtgärdas
"Vi kan inte räkna med att varje lag ger oss trettio chanser att slå dom."
Om någon skulle be mig att med ett ord beskriva den gulsvarta säsongen såhär fem omgångar in så hade mitt svar utan tvekan vart: frustrerande.
Från ett misslyckande i hemmapremiären med förlusten mot Mjällby till lyftet med oavgjort på bortaplan mot Malmö FF. Vidare till den förkrossande segern mot Värnamo. Ständigt med problem i att få det egna spelet att fungera men trenden positiv.
Sedan kom då katastrofen på Olympia mot Helsingborg och jag fann mig frågande vad som höll på att hända.
Vi har bevisligen svårt för sittande försvar och vi är som bäst när vi leder en mach och kan attackera när vi erövrar bollen från lag som måste framåt. Det kan ju dock inte vara så att vi inte kan vända en match om vi skulle hamna under. Vi måste bli bättre på att luckra upp ett sittande försvar och, betydligt viktigare, vi måste få bättre skärpa i avsluten.
Vi är ett starkare lag än Sundsvall, det tror jag inte ens Sundsvalls trupp skulle säga emot, och spelet sett till hela matchen var tveklöst till vår fördel sett till statistik och dominans. Ändå går det inte att komma ifrån att vi inte vann matchen förrän i 85: e minuten.
Vår inledning var seg, i det närmaste håglös, och det gick inte att se samspelet våra lagdelar emellan. Kanske var detta en psykologisk rest av Olympia, kanske var det en underskattning av gästernas förmåga, jag vet inte och kanske finns det ingen som gör det. Faktum kvarstår dock att det inte var ett Elfsborg som var taggat till seger som sparkade igång matchen och det i en kontext där det är av absolut nödvändighet att vinna för att inte hamna för långt bakom redan i början.
Samspelet, det där som när det fungerar blir till ett konstverk av rörliga delar, kom aldrig riktigt igång men det bör ändå sägas att vi kom närmare och närmare ju längre matchen led. Vi vet ju att det finns där, att vi kan, det är bara något som saknas. Om det är tilliten till varandra, självförtroendet eller bara känslan av att det fungerar (något som segrar är väldigt hjälpsamma med) det är något som ledningen får reda ut.
Åter till matchen och den frustration som hemsökte både mig och far när vi beskådade skeendet: bristen på effektivitet. Det var ju vår match att vinna. Sundsvall skall vi slå alla dagar i veckan, framförallt i Borås, och det var ju också spel mot ett mål i åtminstone 75 minuter. Trettio avslut varav nio på mål. Trettio avslut mot Sundsvalls sju (varav två på mål). Nio hörnor mot Sundsvalls tre. Det är dominans. Men det är också ineffektivt jämfört med Sundsvall som på blott sju avslut satte ett mål. Vi behövde trettio för att banka i tre. Det måste förbättras. Vi är absolut ett väldigt starkt lag och vi kan alla dagar i veckan konkurrera om toppen av ligan, men vi kan inte räkna med att varje lag ger oss trettio chanser att slå dom.
Som sagt: frustrerande.
Vi vann, låt oss inte glömma det. Jag kommenterade till far i omkring 80:e minuten att frustrationen över bristerna i vårt spel är betydligt lättare att bära om vi vinner. En sanning som jag inte har anledning att dra tillbaka. Det viktigaste är att vi vinner. Men det går inte att komma ifrån att det finns brister som måste åtgärdas och segern, hur ljuvlig den än är, inte är lösningen i sig.
PS.
Hur kylig var inte Ondrejka när han placerade in 3-1. Kandidat till årets mål
