Krönika: Det allra viktigaste
"Det går faktiskt, vi kan göra mål."
Vad var det viktigaste med matchen mot Djurgården?
Det kan argumenteras för att det viktigaste var att vinna och i sak är inte det fel. Vi hade ett rent ut sagt uselt facit med oss inför med fem raka förluster och sex raka matcher utan att lyckas göra mål. Till på köpet har det innan denna dalgång tog sin början gått så knackigt att vi befann oss på fjärde plats från bottnen, bara ett enda steg över kvalplats. Och vi hade den positionen endast för att målskillnaden var bättre för oss än för BP. Ogynnsamt är ett ord som kommer för mig.
Förvisso kom vi till Stockholm med en stark 0 – 4-seger i Svenska Cupen bakom oss men det är alltid svårt att säga vilken effekt något sådant för med sig. Ja, det var en klar seger men det var också en seger vi var solklara favoriter till. Ett Allsvenskt lag skall kunna besegra ett lag som spelar två divisioner under. Det lyckas inte alltid men på pappret är det så. Elfsborg kom dit som sargade favoriter och åkte hem med fyra mål gjorda och inga insläppta.
Igår var det ju dock Allsvenskan igen och där tickade fortfarande vår dystra statistik på helt ohindrat. Så vad var då det viktigaste? Att vinna? Att inte förlora?
Mitt svar: att göra mål.
Att undvika ytterligare förluster var naturligtvis otroligt viktigt för att undvika kvalplatsen men att spräcka målnollan var så otroligt mycket viktigare. Frustrationen hos våra spelare har varit så tydlig och stressen som byggts på har haft klart negativ inverkan på kvaliteten i vårt spel.
Få saker är så förödande för ett lags kollektiva självförtroende som en period som den Elfsborg befunnit sig i. Förödande för självförtroende och som gödsel för frustration. Det blir bara svårare att lyckas för varje gång man faller på strafflinjen och misstagen blir bara fler och fler.
Första halvlek passerar. Ingenting. Och sedan, i minut 59, efter nästan tio timmars spel kom Alex Dyer ända fram och frälste alla gulsvarta. En minut senare var också Lundevall framme och tryckte dit ett än mer distinkt avslut till 0 – 2. Det var påtagligt hur befriande det var för alla gulsvarta att se hur Djurgårdens nät sträcktes ut för att stoppa bollen. Det går faktiskt, vi kan göra mål.
Att vi sedan inte kunde hålla ledningen, att vi tappade bort det på en billig straff och ett misstag, det var för ett ögonblick bittert. Men bara för ett ögonblick. Det är inte alls omöjligt eller ens svårt att förstå att misstagen kom sig av den extra stressen när man ville försvara framgången som man kämpat för så länge. Fokus blir inte på spelet utan på att inte misslyckas och då kommer det att skita sig om man inte räddas av klockan. Det är inget att gräva ner sig över, för det var inte det viktigaste med matchen.
Målen vi satte igår innebar ett stort kliv upp ur hålet vi grävt oss allt djupare ner i. En väg bort från frustrationen, stressen och kvalplatsen.
Det är en seger i känslan och det var igår viktigare än en seger för poängen.
