Krönika: Det är skönt att vara gulsvart
Två segrar. Två kandidater till årets mål.
Låt oss börja med det viktigaste allra först. Vi vann. Vi vann igen och för bara andra gången den här säsongen har vi vunnit två matcher i rad. Viljan är verkligen tillbaka i Elfsborg. Den okuvliga viljan som gör att man inte ger upp förrän man når målet.
Det går att börja känna igen vårt Elfsborg igen. Korta och medellånga passningar, skickade med syfte, sågade igenom Sundsvall från offensiv till målvakt och det var en njutning att se. Vi dominerade matchen nästan rakt igenom. Vi borde kanske ha lyckats göra ett par mål till med ett sådant övertag men det är inget stort klagomål.
Viktigare, lika viktigt som att vi bevisade för oss själva att vi verkligen kan dominera en match, var att vi klarade av att ta tillbaka initiativet när Sundsvall svarade i andra halvlek. Visst, deras mål kom alldeles efter vårt men det kan inte påstås att Sundsvall hade så mycket mer att komma med under första halvlek.
Jag vill inte ta ifrån någon den insats som gavs igår för det var verkligen en bra match av laget och dom stora misstagen, markeringsmissen som gav Sundsvall sin kvittering och straffsumpningen var dom värsta, fick sin egen bestraffning redan under matchen. Det var surt att Gregersen missade när han gavs chansen att stänga matchen men min glädje över hans återfunna självförtroende är fortfarande så stark att jag ser det som positivt att han ville satsa på det. Kanske blev stundens allvar för stort för honom för det var en rejäl tavla men återigen det är glädjande att han ville testa och i slutändan var det inte särskilt kostsamt för oss.
Så, över till det näst viktigaste. Jesper Karlssons mål. Hur i hela friden gjorde han det? Och hur är det möjligt att han två matcher i rad sätter dit kandidater till årets mål?
Han kom till Elfsborg som en talang och det har tagit sin tid för honom att få det att lossna. Underligt nog förvånades jag när han gjorde sitt första Allsvenska mål för Elfsborg mot AFC tidigare i år. Inte för att han gjorde mål utan för att det tagit så lång tid. Karlsson har för mig alltid känts som en tillgång och på något sätt hade jag fått för mig att han redan gjort mål för oss. Inte många, men minst ett. Nu har han satt dit fem och ligger på delad intern skytteligatopp med Per ”Frickadona” Frick. Vi har letat och längtat efter en eller flera målskyttar som har självförtroende nog att försöka, nu har vi två och dom har dessutom en tendens att sätta dit konstmål.
Det börjar bli skönt att vara gulsvart igen.
