Krönika: Det gör så ont
"I två matcher i rad har vi underpresterat och i två matcher i rad har vi förlorat."
Det beskrevs innan avspark som en ödesmatch. Vinnarlaget skulle bita sig fast i toppen och hålla sig kvar i guldracet medan förloraren… ja, förloraren beskrevs som avskuren från möjligheten att vinna SM-guldet. Jag ska inte sticka under stol med att jag var oerhört nervös inför avspark. Inte bara för att stämningen byggdes upp med allt prat om den avgörande betydelsen som resultatet skulle få utan också för att det var just Malmö FF vi mötte och det irriterar mig alltid något enormt att förlora mot just dom.
Och sedan är det sättet vi förlorade på. Fricks mål i slutet på första halvlek dömdes helt korrekt bort men det faktum att vi ändå fick bollen i nät var hoppfullt. Malmö hade kommit nära ett par gånger men inte haft någon styrsel på sina avslut. Dom hade bollinnehavet men det var vi som hotade. Så långt inga problem. Förutom då att inte vi heller hade helt styrsel på avsluten. Det fanns en desperation i båda lagens spel vilket skulle förklara varför det böljade så tydligt fram och tillbaka men det kändes för mig som att det var vi som hade mest kontroll. Det kändes som vår match även om vi fick en del ovälkomna beslut mot oss.
Jag ogillar att klaga på domaren i en match och klagomål får dessutom mindre betydelse efter en förlust men jag har ändå en kommentar.
Att Fricks mål dömdes bort har jag som sagt inga problem med då det han kom till läget genom att begå en otillåten handling. Men att en Malmöback får hålla fast i Johan Larsson och släpas med genom hela sitt straffområde utan att det blir straff för oss det kan jag inte förstå. Det var inte så att bollen fanns någon annanstans vilket flyttade fokus och det var inte så att det fanns massa andra spelare omkring dom vilket då skulle dolt vad som skedde. Det är för mig fullständigt obegripligt att det inte blev straff där. Och sedan har vi Olssons hands i andra halvlek. Lite svårare att se i stunden kanske men handen är tydligt ute från kroppen i en onaturlig ställning och bollen styrs undan. Ännu en solklar straff och med VAR hade det inte varit något snack. Istället blev det ingenting.
Vad gäller matchens enda mål måste det sägas att det är otur. Det vore lätt att säga klantigt men man får inte glömma att Larsson var tvungen att bevaka ytan för att inte lämna autobahn för en klar målchans från nära håll och han träffades i huvudet mer än misslyckades med en nick. Det är ett slag i magen och frustrationen var tydlig i gulsvart, syntes inte minst i Römers spark i reklamskylten när han byttes ut.
Det som gör det hela så extra bittert är att det blir så otroligt kostsamt. Hade vi lyckats med något av våra egna anfall eller fått dom straffar vi borde ha fått så hade det här inte varit mer än ett tröstmål för Malmö FF. Men nej, det kostade oss allt. För vi klarade inte av att lyfta oss tillräckligt för att vinna. Det var för många tillfällen då vi passade istället för att avsluta och vi hade svårt att få till styrka och precision i avsluten. Vi borde ha satsat mer för att försöka få in bollarna i nät.
I två matcher i rad har vi underpresterat och i två matcher i rad har vi förlorat. Vi var bättre igår än mot Östersund och jag vill hävda att vi igår var det bättre och starkare laget men det räckte inte och det får inte fortsätta.
Enligt en del expertis har vi alltså förlorat vår chans att vinna guldet och det kan mycket väl vara sant då vi hamnat lite bakom och det kan vara svårt att lyckas ta ikapp såhär sent i säsongen. Å andra sidan så förlorade vi årets första match och rent statistiskt förlorade vi guldet redan där. Ändå ligger vi i toppen och ändå är det inte hur många poäng som helst som skiljer oss från toppen. Vi har 30 poäng kvar att spela om så rent matematiskt är guldet inte förlorat ännu, men vi tappade återigen mark mot lagen över oss och det kan som sagt bli otroligt svårt att ta igen. Det viktigaste nu är att inte tappa mer, vi måste skaka av oss det här och vinna nästa match (och helst resten som återstår) gör vi och har lite tur med att resultaten för våra konkurrenter då kan det bli väldigt spännande.
Det jobbiga är ju att oavsett om vi vinner resten av våra matcher eller inte så ligger numera en större del av avgörandet i andras händer, och det gör så ont.
