Krönika: Elfsborg avfärdade Häcken
Bättre och bättre för varje match som spelas.
BK Häcken har gått från att vara en spännande men ändå ganska ofarlig motståndare, en tydlig lillebror till den betydligt mer komplicerade och mer klassiska motståndaren IFK Göteborg, till att vara en klubb som man måste räkna med kommer ställa upp till kamp. Visst, vi har haft en tendens att lyckas besegra dom men det har blivit svårare och svårare ända tills förra året då vi misslyckades totalt. Inte bara på Bravida Arena på Hisingen utan också på Borås Arena. Säg vad du vill om en motståndares status i fotbollsverige men när dom tar dubbeln mot oss måste dom räknas in bland dom övriga viktiga klubbarna.
Personligen ser jag varje år fram mot matcherna mot Häcken eftersom dom liksom vi är ett passande lag som inte bara spelar rakt upp mot mål (något deras grannar i Göteborg har en tendens att göra). Det kan därför ofta utvecklas till en kamp om att ha den bästa tekniken och den starkaste defensiven men utan att det blir ett låst ställningskrig där inget händer. Gårdagen var ingen besvikelse.
Mitt vanliga sällskap på Borås Arena var igår bortrest varför jag så smått förberedde mig på att se matchen på Tv. Det visade sig dock att sambon gärna ville åka in. Underbart, tänkte jag och bokade omedelbart biljetter (självklart på ståplats) och några timmar senare tog vi plats på Borås Arena tillsammans med drygt 6000 andra glada fotbollssupportrar.
Första halvlek, och detta är värt att påpeka, var en av dom bästa av Elfsborg i år. Vi anföll på bred front och när Häcken stack fram en fot fanns där nästan alltid en ny gulsvart spelare som tog tillbaka andrabollen. Passningarna gick runt kämpande motståndare som fick jaga efter och sedan sparka i luften eftersom bollen redan gått vidare till nästa elfsborgare. Man fick den bestämda känslan att det nog fanns fler hemmaspelare än bortaspelare på planen. En gulsvart organism vars tentakler hela tiden öppnade vägar genom en splittrad motståndare samtidigt som var och en höll koll på dom andra. Ljuvligt att se och det betalade sig redan i 8: e minuten när Simon Olsson klämde till med sitt första mål i Allsvenskan.
Nu förekom det naturligtvis att Häcken fick tag på bollen och kunde anfalla men vi hade svar på det också och vår defensiv blev till en rörlig mur som inte bara stoppade anfallen utan också tvingade Häckenspelare bort från målområdet som magneter med samma polaritet. Det var helt enkelt bara så fruktansvärt bra och Häcken fick inte till ett enda avslut på mål under hela halvleken.
Andra halvlek inleddes klart mer tveksamt av Elfsborg och gav Häcken en möjlighet att spela upp sig (även om det inte gick så mycket bättre för dom då heller) vilket kan ha varit en försenad reaktion på den smäll som Randrup råkade ut för och som tvingade honom till ett byte. Ersättaren Jesper Manns lider lite av matchovana i jämförelse med Randrup men han är väldigt snabb och höll sig framme både offensivt och defensivt och klarade den säkerligen ganska oväntade uppgiften med tillfredställelse.
Nåväl, den tveksamma inledningen av andra halvlek löstes upp och ännu en gång stormade Elfsborg framåt och i 52: a satte Frick slutresultatet i och med att han forcerade in 2-0.
Från omkring den 70: e minuten ändrades dock spelet. Istället för den breda anfallsfronten hade vi bara två eller tre spelare som jagade framåt med resultatet att vi krockade mot Häckenspelare som omringade och tog tillbaka bollen. Att vi tunnats ut innebar att vi inte längre kunde ta hand om andrabollarna och från och med denna stund var det mer eller mindre en rent defensiv match från oss. Dock skall det påpekas att till skillnad från tidigare matcher i år när vi inriktat oss helt på försvarsspel så klarade vi av det. visst, Häcken hade några avslut inom målramen men både backlinjen och Ellegaard hade full koll och det var egentligen knappt farligt någon gång.
Häcken må ha utvecklats till en farlig motståndare, och visst vi har saker att fila på, men det här var i det närmste ett avfärdande och det är gott att ha med sig till vilan.
PS
Klackens insats igår måste lyftas fram som oerhört underhållande och lyckad. Aldrig förut har jag varit med om ett sådant sväng på Elfsborgsläktaren och jag och sambon sjöng och dansade oss genom hela matchen med breda leenden. Tack för insatsen alla ni som befann er på ståplatsläktaren, på båda sidor av Borås Arena (det fanns hemmasupportrar även där) ni gjorde kvällen än mer minnesvärd.
PPS
Läste på fotbollskanalen att det verkar ljusna i kampen för att värva hem Samuel Holmén. Det har ju länge varit en dröm och förhoppning för många av oss men kanske kan det faktiskt hända. Vi får helt enkelt hålla tummarna.
