Krönika: Elfsborg skämmer bort mig
"Det är svårt att låta bli"
Jag skall erkänna en sak här direkt.
Jag vet att man inte skall göra det här men jag kunde inte hjälpa det. Möjligheten fanns och var så tydlig, rent uppenbar, och jag kunde verkligen inte motstå.
Jag räknade in segern över blåvitt redan innan matchen spelades.
Man skall ju inte göra det, spelarna får det verkligen inte då det endast leder till underskattning, men jag kände som supporter att möjligheten ju fanns inför avspark igår. Eftersom vi ju faktiskt också vann så kan det inte väl inte vara så fel?
Elfsborg har spelat fjorton matcher under Hiljemarks ledning nu och succé är knappast ett för starkt ord för att beskriva utvecklingen. Snarare vore det en underdrift. Alla lag kan få en skjuts precis när en tränare byts ut, det kommer in ny energi och hoppet kan stiga hos dom som tryckts ner av omständigheter. Det brukar inte hålla mer än ett par matcher innan verkligheten om att det kommer krävas tid och hårt arbete för att lyckas träffar alla.
Elfsborg följer inte den formeln. Istället för att vinna den första och kanske den andra och sedan plana ut med en rad oavgjorda så bara fortsätter vi att stiga och vi blir samtidigt bara bättre. Visst, vi förlorade mot Djurgården, det är vi verkligen inte ensamma om 2024 och vi spelade oavgjort borta mot Rijeka och Mjällby. På förhand är ingetdera av dessa resultat dåliga och vi skall inte glömma att vi fick en man utvisad i båda dessa matcher.
Målskyttet är ordentligt igång och vi är ständiga hot oavsett vilket motstånd vi hittills har mött. Vi hittar varandra i passningarna och skiftar utan tvekan mellan blixtsnabb kontringsfotboll, finurligt kortpassningsspel och långa inlägg från egen planhalva till löpande anfallare. Defensivt spelar vi självuppoffrande utan att tappa kontrollen och få finner det lätt att göra mål på oss.
Det är en rent sanslös utveckling och vi kan inte göra annat än att njuta och heja fram våra gulsvarta hjältar.
Baksidan, som egentligen inte är någon baksida, är att man som supporter börjar förvänta sig saker. Man ska ju inte göra det men det är svårt att låta bli.
Med elva hörnor hade man nog förväntat sig att det skulle lett till något mer. Med sju avslut på mål av fjorton totalt så borde väl det resulterat i att nätet rasslat till fler gånger.
Ja, bollinnehavet låg hos gästerna, vilken överraskning, men det var vi som dominerade. Fullständigt. IFK hade två riktigt farliga lägen, varav det ena blev till mål.
Jag skulle säga att vi slarvade för mycket när det kom till avgörande lägen, framförallt i första halvlek. Varför? Kanske fanns där ett uns av underskattning hos Elfsborg. Kanske räknade man, åtminstone undermedvetet, med att IFK skulle vara en relativt säker seger och sålunda missade man desperationen som finns hos ett sådant lag när det ännu en gång riskerar degradering.
Andra halvlek får ses som en korrigering och 3-1 är en definitiv seger, även om det fanns bud på mer. Du ser, man blir bortskämd av att Elfsborg fått det här lyftet. Jag är på inget sätt missnöjd med segern igår, eller med antalet mål… men visst hade man kunnat önska några till.
