Krönika: Elfsborg utslaget
Vad hände med äran i att vinna? Vad hände med att bli det första laget sedan Djurgården att försvara SM-guldet? Vad hände med Allsvenskan?
Vissa dagar är det lätt att motivera sig själv till att skriva en krönika. Orden bara flödar fram och snabbt och lätt sitter man där med en färdig krönika framför sig.
Det här är inte en sådan dag. Jag är helt enkelt besviken, matchen mot IFK igår var en besvikelse och resultatet i årets Allsvenska verkar med all sannolikhet bli en besvikelse.
Om skall vara fullständigt optimistiska så finns det fortfarande en chans att försvara guldet men med det resultat som idag står på tabellen vore det att kasta pengar i sjön att satsa på det. Det som återstår är att undvika låg placering i tabellen.
Flera röster menar att det enda nu som kan rädda säsongen för Elfsborg är framgångar i Europa och det finns förvisso en poäng i det. Det är bara i Europa League som vi än så länge har en chans att nå en guldposition. Framgångar där innebär ekonomiska uppsving för klubben och det är ju alltid välkommet. Men skall denna säsong verkligen bara utmynna i jakt på förbättrad ekonomi. Vad hände med äran i att vinna? Vad hände med att bli det första laget sedan Djurgården att försvara SM-guldet? Vad hände med Allsvenskan?
Ett lag på elitnivå skall ju kunna hålla båda serierna igång samtidigt, framförallt om man har den bredden i truppen som Elfsborg har, men det har inte fungerat. Sedan bör det påpekas att det inte spelar någon som helst roll om truppen är bred om man ändå spelar med ungefär samma uppställning varje match. För vissa spelare verkar det dock inte påverka ett dugg hur mycket dom än spelar. Jag tänker nu närmast på Johan ”Maratonmannen” Larsson.
Vi har, med få undantag, inlett varje match denna säsong med urusla första halvlekar för att sedan resa oss i andra och i många fall faktiskt ta ett eller tre poäng. Undantagen har varit kvalet till Champions League där Elfsborg varit taggade från början och spelat som dom bör och kan, men med samma återkommande problem. Ja, jag är medveten om dom elva målen mot Daugava men minns hur långt inne det satt att få till det första trots det massiva övertaget.
Elfsborg är en mästarklubb. Det är lätt att se och man behöver inte ha gulsvarta glasögon för att se det. Uppspelen och passningar är i många fall världsklass och i det spelet finns all potential till att besegra vilka som helst. Men det är något som inte stämmer. Någonting i Elfborgs spel har varit fel hela säsongen och jag har uppmanat Jörgen Lennartsson i tidigare krönikor att lösa problemet. Han är ansvarig för spelet och bör vara den som skall finna lösningen. Men ännu ser vi inget upplyftande resultat.
Däremot kan vi se att han faktiskt försöker finna lösningar under matcherna.
I bortamatchen mot IFK, en ödesmatch som vi var piskade att vinna, var våra gulsvarta eleganter taggade och gjorde faktiskt en av sina bättre första halvlekar denna säsong. Viktor Claessons satsning 52 sekunder in satte tonen och det var vi som dominerade. Att IFK:s första avslut på mål dröjde drygt fyra minuter är ett tydligt tecken på det. Trots detta starka spel fortsatte dock samma problem som hemsökt oss hela säsongen och luften gick ur spelet så fort vi närmade oss motståndarnas box. All precision bara försvann och bollarna bara tofflades iväg. Ännu värre var att IFK visade sig vara skickliga på att dels stjäla bollen från oss och att alltid vara på rätt plats när det kom en felpassning (några av våra spelare hade väldiga problem med felpassningar i denna match).
Lennartssons försök att förändra var ett omedelbart byte av Keene, Claesson och Hauger till Bangura, Hult och Beckmann. Friskt vågat av Lennartsson och en stark satsning. Dock utan att det ledde till önskat resultat.
Till Elfsborgs försvar kan sägas att IFK spelade ganska fult och några av spelarna spendera mer tid liggande än på fötterna. Vi borde haft en andra straff och minst ett rött kort till borde delats ut till IFK. Vi är starka genom hela matchen, förutom i målområdet, men ju mer matchen lider och ju starkare satsningen blir framåt desto svagare blir vi bakåt. Vissa av våra backar är inte snabba nog att hinna rusa bakåt när en Hysén kommer i full fart.
Oavsett vad vi inte fick av domare Hansson hade vi ändå omkring tjugo minuter av numerärt överläge som vi utnyttjade till att göra… ingenting.
3-1 är både ett rättvist och orättvist resultat. Vi är starkare över hela planen men det är dom som gör målen. Därmed ligger vi på den sämsta placeringen sedan 2005.
Vare sig det gäller Allsvenskan, Champions League eller Europa League spelar ingen större roll. Elfsborg har problem och om vi skall ha en chans att ta oss någonstans så måste problemen lösas. Nu.
