Krönika: Elfsborg visar mästarkvalitet
"Överkörning är ett för svagt ord för det som hände igår"
Få gånger har jag sett en sådan skillnad mellan första och andra halvlek. Jag har sett Elfsborg inleda tveksamt för att sedan höja sig i andra ett antal gånger. För några år sedan var det i stort sett standard, vilket i sig var bättre än säsongen då vi inledde första halvlek starkt för att sedan tappa allt i andra. Det var dock under uppbyggnadsperioden och vi kan lämna det därhän. Poängen är dock fortfarande den att jag sett skillnad mellan halvlekar förut men få gånger på samma sätt som igår. Ärligt talat kanske det aldrig tidigare hänt.
Som bekant försöker jag att oftast hålla mig, ska vi säga, diplomatisk i mina krönikor. En stor anledning till att jag började skriva dom är för att jag tröttnade på att lyssna på ogenomtänkta klagomål från läktarexperter. Detta sagt är det svårt att kalla första halvlek för något annat än usel, rent ut sagt obegripligt usel.
Visst, vi hade bara träningsmatcher under försäsongen eftersom vi under katastrofala former åkte ur Svenska cupen förra året och det kan förklara en viss matchovana. Men det gällde första och eventuellt andra omgången, inte den sjätte. Ändå inledde vi som om vi knappt spelat en tävlingsmatch sedan förra året.
Vi hade ingen som helst känsla för var medspelare befann sig och sålunda hittade vi inte varandra när vi passade. Överhuvudtaget hade vi oerhört svårt att lyckas med en passning alls. Försvarsspelet vid gästernas mål slarvades bort helt och hållet efter att vi gett dom bollen på deras planhalva. Oskärpa är att underdriva. Jag skulle säga att vi gav ett nyvaket intryck. Då skall vi ändå minnas att vi hade ett betydligt större bollinnehav än vi vanligen har och vi anföll gång efter annan utan att lyckas med något alls.
När vi gick till vila i underläge såg jag inte att vi på minsta sätt hade förbättrat vårt läge och i samtalet med far uttryckte vi båda två samma förtvivlade förvåning över Elfsborgs oförmåga att lyckas med egentligen något alls. Det här var inte en uppvisning av det Elfsborg kan.
Jag vet inte vad Thelin sade till laget i omklädningsrummet eller om han inte sade något utan lät laget själva analysera och lyfta. Oavsett vad så fanns det gott om utrymme för förbättringar och första tio minuterna av andra halvlek… visade inte jättemycket av det.
Min förhoppning inför andra halvleks inledning var att Elfsborg omedelbart skulle visa något nytt men så blev det inte. Men en stund in var det något som klickade. I femtiofemte minuten lyckades Baidoo fånga in bollen och skickligt peta den till Ondrejka som läckert serverade tillbaka och sedan – 1-1.
Där vände allt. Elfsborg gick från nyvaket och fumlande till fokuserade och skarpa som rakblad. Och Halmstad gick från ledning och kontroll över matchen till att se sig själva överkörda och sedan överbackade igen.
Mindre än en minut efter kvitteringen tog vi ledningen efter att Söderberg påpassligt tagit hand om en retur efter Gudjohnsens försök.
I sextioförsta assisterade Baidoo Okkels till 3-1.
Redan i sextiotredje placerade Hult årets hittills läckraste crossboll till Ondrejka som kämpade sig förbi försvar och målvakt och placerade in sitt första mål för kvällen.
Det andra målet kom i sjuttiofjärde när han tog hand om bollen som Cooper Love inte riktigt lyckats få över linjen.
Och slutligen smekte Römer in 6-1 efter en fin assist av Zeneli.
Överkörning är ett för svagt ord för det som hände igår. Vändning en underdrift. Det Elfsborg lyckades med var något extremt. Vi vände och vann matchen med en förkrossande effektivitet på bara tjugoåtta minuter.
Tjugoåtta minuter från underläge till att helt städa undan allt motstånd och då hade vi dessutom ett antal chanser till som inte gick i mål. Cooper Love var bara stolpen från att få sitt första Allsvenska mål till exempel.
Första halvlek må ha varit usel men vi behövde inte ens en halvtimme för att visa att vi inte är något dussinlag utan hör hemma i toppen av Allsvenskan.
PS
Det är fortfarande fel låt som spelas när lagen tågar in.
