Krönika: Elfsborgs renässans
"Hiljemark-effekten är stark"
Vilken match vi bjöds på igår.
Hårda smällar, grinig kamp om varje millimeter och åtta mål gjorda. Derbyn mot BK Häcken är verkligen något att se fram emot.
Häcken borta var länge en relativt säker seger för oss. Jag säger relativt för det finns som sagt inga enkla matcher i Allsvenskan. Det går dock inte att komma ifrån att historiskt sett så har det gått väldigt bra för oss mot det gulsvarta laget från Hisingen.
Men det var då det. Dom senaste åren har Häcken, helt befogat, gjort sig till en stående toppkonkurrent och Bravida Arena till en fästning man inte utan svårighet besegrar. Faktum är att förutom Malmö FF är det få lag som med en sådan självklarhet äger sin hemmaplan. Det kommer sig naturligtvis av vetskapen om att man är oerhört svårslagna där och att en hemmamatch mer sannolikt än inte innebär att tre poäng inkasseras.
Vi är inte riktigt där för tillfället men det skall nog komma åter.
I år är det dock bortamatcherna som varit den stora skräcken för oss. Vi var som bekant på väg att slå klubbrekord i antalet förlorade bortamatcher i rad när vi hamnade i underläge igår. Lyckligtvis var det ett rekord ingen i Elfsborg hade lust att slå.
Oviljan till trots så måste det sägas att i åtminstone tjugosju minuter av första halvlek spelade vi underlägset. Som om vi hade alldeles för stor respekt för hemmalaget för att verkligen försöka göra något annat än reagera på deras försök att trycka ner oss och vinna. Det krävdes att dom prickade in 1-0 för att vi skulle vakna till och kvitteringen lät då inte dröja sig särskilt länge.
Efter det var det derby som gällde. Två jämnstarka oxar som inte tänkte låta den andra vinna mark mer än i någon minut. 1-0 till 1-1. 2-1 strax till 2-2.
Men sedan, när 3-2 letade sig in, och tiden började komma upp, då kan jag erkänna att det kändes lite bittert. Ännu en gång hade vi slarvat med defensiven och lämnat luckor som kunde utnyttjas. Vi lämnade tre sådana luckor efter misstag igår. Tre missar ledde till tre mål och tre underlägen.
Elfsborg under våren 2024 hade inte fixat det. Vi hade antagligen vikit ner oss redan vi 2-1 och sedan förlorat med ytterligare några mål. Elfsborg under Hiljemark är något annat. Jag vidmakthåller att det kommer dröja till nästa år innan den verkliga implementeringen kommer synas men det går inte att förneka att Hiljemark-effekten är stark. Det är rentav en renässans för flera i laget och för laget som helhet. För där vi tidigare vikt ner oss, där vi tidigare spelat osäkert och inte som ett lag, där är det motsatsen nu. Och fasta situationer, som länge varit mer eller mindre poänglösa en längre stund, är nu plötsligt ett farligt vapen. Tre mål gjordes av backspelare och dom övriga två gjordes av Zeneli efter ett murbräckearbete av Per Frick och genom en smidig nick av samma Elfsborgs nummer 17.
Det var en fantastisk vändning av ett lag som likt en gemensam organism vägrade se sig besegrade och tryckte till Häcken på Hisningen för första gången sedan 2019.
