Krönika: En dålig vana
Vi förlorade. Mot Helsingborg. Igen. För femte året i rad tvingas vi åka hem från Olympia med noll poäng. En dålig vana. Det är precis vad det blivit.
Det känns ganska surt, rentav bittert.
Jag hoppades att i år skulle bli året då den här frustrerande vanan skulle förändras men tyvärr. I och för sig hoppas jag varje år på förändring men ändå. I år trodde jag verkligen att det skulle gå.
Vår trupp är urstark och har för varje match som spelats bara blivit bättre. Skadeproblem har naturligtvis satt sig i vägen för den rena utvecklingen men det har hur som helst gått åt rätt håll.
Vi hade chansen. Redan från start kämpade båda lagen som om bara sekunder återstod. När såg man senast en match i allsvenskan som bjöd på en sådan intensitet redan från start?
Det stora problemet, som ledde fram till Helsingborgs båda mål, var en oförmåga eller otur hos Elfsborg att få bollen till varandra. Passningsspelet fungerade inte riktigt som det brukar och vi tappade bollen oräkneliga gånger. I närkamperna vann Helsingborg nästan varje gång under långa perioder och det straffade sig. Två gånger.
Ellegaard var chanslös på båda målen och för en gångs skull har jag egentligen inte så mycket att klaga på vad gäller försvaret. Visst, man borde kanske ha läst Helsingborg lite bättre och man borde kanske ha punktmarkerat Accam för att oskadliggöra hans blixtsnabba attacker. Det senare är dock lättare sagt än gjort och den som tror något annat kan ta och studera våra motståndares problem när Niklas Hult får bollen.
I denna match saknade jag faktiskt Hult. Jag saknade någon som tog bollen på egen planhalva och försöker sig på en blixtkontring. Visst, det kanske inte går vägen men att vänta in Helsingborgs försvar gör det inte lättare att få utdelning.
Trots den nästan totala avsaknaden av snabba kontringar gjorde Elfasborg inte en dålig match. Vid flera tillfällen var det vi som dominerade och pressade. Som helt styrde spelet. Sedan vände det och Helsingborg tog över taktpinnen.
Vi var bra. Tillräckligt bra för att kunna vinna. Men Helsingborg var, vid några avgörande tillfällen, bättre.
Lyckligtvis hinner Västergötlands stolthet inte hänga läpp särskilt länge. Brommapojkarna ställer upp som återhämtning på Arenan redan imorgon.
Receptet för att vinna nästa gång vi spelar på Olympia?
Tappa inte bollen så mycket.
PS
Bra att Johan Larsson får fortsatt förtroende vid fasta situationer. Ishizaki tror jag tjänar Elfsborg bättre genom att till exempel ta hand om returerna på sitt kluriga sätt.
Första avsnittet av proffsdrömmen visades i måndags. Det var faktiskt betydligt mer intressant än jag trodde det skulle vara. Vem skall få kontraktet?
DS
