Krönika: En insats som förtjänade seger
"Jag vet inte om jag någonsin sett en mer hedervärd förlust"
Det fick inte hända.
Jag skrev det i förra krönikan att utrymmet för misstag var förbi. Att ett poängtapp i det här skedet antagligen skulle bli för kostsamt för att kunna återhämta. Idag kan jag bara hoppas att jag hade fel.
Varför förlorade vi matchen. Ska vi vara krassa så hjälpte det inte att Strand blev utvisad så tidigt i matchen. Han är en viktig spelare både i defensiven och offensiven med sina crossbollar och med sina brytningar. Men jag vill inte beskylla honom för förlusten heller. Främst eftersom jag inte anser att det är hans fel.
Det är svårt att kommentera det som hände opartiskt men om jag skall göra ett försök skulle jag säga att i sak har jag inga problem med korten, det vill säg att jag kan se att förseelserna möjligen förtjänade att kort delades ut. Men min undran är om inte Strand fick kort snabbare just för att han fått det tidigare. Borde det inte varit ett par tillsägningar först? Det var ju inte så att han gjorde något direkt brutalt (vilket han förvisso mer än en gång gjort sig skyldig till). Jag tror att Strand har ögon på sig på ett annat sätt än dom flesta andra och därmed riskerar att dömas både snabbare och hårdare. Okej, det är väl kanske bara mänskligt att hålla extra koll på en spelare som man nästan kan räkna med kommer göra sig skyldig till förseelser. Det jag ifrågasätter är varför denna bevakning existerar i år. Strand har sin starkaste säsong någonsin i Elfsborg och har spelat med finess och näst intill perfekt timing långt oftare än brutalt och fult. Sålunda bevakas han för ett beteende som inte ens härstammar från den här säsongen och det är svårare att acceptera som bara mänskligt.
Att han sedan inte kan kontrollera sina känslor nog att låta bli kameran på vägen ut är dock bara dåligt. Det kommer innebära ytterligare avstängning och ännu värre så blir det en bekräftelse för dom som tycker att han är ett råskinn.
Hur som helst. I en match som svängde åt ena och sedan åt andra men där vi ändå hade störst kontroll bli vi helt plötsligt en man mindre redan en dryg halvtimme in. Det är väldigt lång tid att lyckas bevaka en ledning och jag som var nervös innan matchen drog igång.
Vi fortsatte dock att spela med pondus och vi var minst lika när att göra mål som Norrköping. Faktiskt bör det sägas att vi aldrig råkade ut för något sammanbrott som vi gjort i andra förluster. Inte ens när Holst fick sitt andra kort för kvällen och skickades ut. Elfsborg fortsatte att spela nästan som om vi varit fulltaliga och vi lyckade också framgångsrikt att försvara oss nästan fram till 80:e samtidigt som vi flera gånger var nära utöka ledningen och senare kvittera. Och då hade dessutom vi tvingats byta ut Väisänen med huvudskada och befarad hjärnskakning.
Vi var faktiskt nära att kvittera precis innan slutsignalen med blott nio spelare på planen. Igår stod vi för en insats som förtjänade en seger. Som förtjänade ett SM-guld.
Ändå gick det inte. Vi förlorade. Varför hände det? Det sura är väl att det helst enkelt inte var vår kväll med marginalerna och vår kväll med otur. Det låter futtigt att säga så men jag kan inte se det på ett annat sätt.
Jag vet inte om jag någonsin sett en mer hedervärd förlust och det gör det hela bara än mer bittert. Omgången är i skrivande stund inte färdigspelad så vi vet inte ännu vart vi ligger i tabellen med det här resultatet. Det går dock att konstatera att det finns en stor risk att guldet gick förlorat i Norrköping.
Det är inte säkert och det återstår tillräckligt med poäng att spela om för att vi skall lyckas gå segrande ur säsongen. Men det är också så att även om vi nu vinner resten av matcherna, och dessutom gör det med många mål och får oslagbar målskillnad, så är det fortfarande så att våra konkurrenter i toppen måste förlora minst en och helst fler matcher. Inte omöjlig naturligtvis men det gör en slutseger mer osannolik och det är det som gör så ont idag.
Det fick inte hända.
Och ändå hände det.