Krönika: En olycka som inte kom ensam

"Det är svårt att inte känna det som att någonting gick sönder igår"

Det är svårt att inte känna det som att någonting gick sönder igår. En spricka i rustningen som revs upp som om den fastnat i något man passerat.

På något sätt, Häckenmatchen till trots, har det känts som att förlora det är inte något vi gör i år. Naturligtvis en ohållbar tanke i längden men samtidigt har det ju stämt med endast ett undantag.
Igår kom då alltså den blott andra förlusten för säsongen men den drog också med sig flera andra hållhakar vi haft på året. Det var årets första förlust på Borås Arena. Det var den första förlusten med Tim Rönning i mål och samtidigt med allt detta föll möjligheten för Jesper Karlsson att bli historisk med att göra mål för åttonde matchen i rad.

Och om allt detta inte vore nog så vann Malmö FF si match och leder nu med sju poäng över oss och vinner Norrköping sin match tappar vi andraplatsen i tabellen på målskillnad. Det är den ena tegelstenen efter den andra och det hade inte behövt bli såhär.

Elfsborg stod för flera fina insatser igår på det individuella planet. Mittfältet var för det mesta vårt och fastän Östersund rest sig rejält sedan vi mötte dom tidigare i år hade vi alla möjligheter att vinna. Men nej. Som lag klarade vi inte av att hålla greppet om matchen som vi gjort tidigare. Av någon anledning verkade vi satsa hårdare på att vinna bollinnehavet igen och det har sällan varit ett vinnande koncept dom senaste åren, åtminstone inte när det är hållandet av bollen och inte det effektiva användandet av den som är poängen.

Som det såg ut igår kom vi fram flera gånger men när det väl kom till avslutet var det som om flertalet i boxen helt tappade självförtroendet. I försvaret backade vi undan istället för att gå på hårdare och vi lät Östersund skapa sig yta efter yta. Det fanns som sagt ändå väldigt fina individuella insatser men som lag var vi totalt undermåliga och det hjälpte inte alls att Kaib visades ut så tidigt då det satte oss i ett ännu svårare läge, särskilt när Östersund tog ledningen.
Att Frick inte fanns på planen var nästan skrämmande kännbar. Det är farligt att vi är så beroende av en enskild spelare och ärligt talat förvånande med tanke på hur många skickliga spelare vi faktiskt har i laget.

Ndione har stort potential men tycks lida av dåligt självförtroende när det kommer till avsluten och kommer inte riktigt till. Karlsson kämpade på men saknade precision i sina avslut och Alm sprang som en galning utan att få betalt för sin kamp. Vår vanligen så vassa spets kändes igår trubbig och det är lite oroande med tanke på att det alltid finns risk att Frick missar någon mer match. Vem skall visa sig vara en åtminstone fullt acceptabel ersättare då?

Här finns ett huvudbry för Thelin.

PS
Okej. Finns det någon ljuspunkt i det här? Ja, Rönning hade fram tills igår 21 raka matcher utan förlust och det finns all chans i världen att det från och med nästa omgång påbörjas en ny sådan rad. Det finns fortfarande möjlighet för Karlsson att göra mål i 8 raka matcher då fler än så återstår den här säsongen och självförtroendet kan återkomma för dom som för tillfället lider en brist på det.
Vi tappar lite den här omgången men även om vi i slutändan skulle hamna på tredje eller fjärde plats vore det en rejäl upphämtning från tidigare säsonger och långt bättre än var experterna placerades innan säsongsstart.