Krönika: En onödig förnedring

"Elfsborg är ett passningsstarkt lag. ”Vi tillsammans” är vår idé och i regel vår styrka. Men det innebär att man gör samma sak även vid målområdet. Vi passar."

Först och främst ska vi ta dom bra nyheterna och inleda med någonting positivt. Dom är som följer: Malmö FF har tagit SM-guld för andra året i rad (och blir därmed den första klubben som gör det sedan Djurgården 2002/2003).
Hur kan då detta vara goda nyheter? Jo, därför att MFF:s seger över AIK innebär, tillsammans med övriga resultat den här omgången, att vår chans att spela i Europa League 2015 fortfarande lever. Vi har med andra ord fortfarande en möjlighet att göra säsongen 2014 till mindre misslyckad än säsongen 2013.

Alternativt till att fråga varför MFF:s seger är en positiv nyhet kan ställa frågan: hur kommer det sig att en sådan sak kan bli till en god nyhet? Att ett annat lag än Elfsborg vinner Allsvenskan skall väl ändå alltid vara en negativ sak?
Svaren: Det kommer sig att det blivit så illa för att vi inte lyckats göra det bästa av våra möjligheter och ja i regel är det en negativ sak men inte i år.

Vad är då vårt problem?
Ja, det finns naturligtvis flera saker som påverkar vid varje enskilt tillfälle. Idag föll vi till exempel på ett problem som återkommit då och då i år men som inte alls varit lika närvarande i år som förra året: vi spelade inte som ett lag. Elfsborg var i stort sett helt osynligt som lag under första halvlek och skulle någon tveka på det så har jag bara en sak att säga: 2-0 till Örebro innan klockan ens hunnit visa 10 minuter. Spelmål dessutom inte fasta situationer. Och detta mot ett lag som har en så stark defensiv. Det är ju vi som knappt släpper in några mål i år.

1-0 till Örebro i 3:e minuten. En kalldusch bekant från tidigare katastrofer och strax därefter, i 7:e minuten, 2-0. Min känsla vid tillfället är att det känns som Mjällbymatchen, inget som helst försvarsspel som kan stå emot hemmalagets offensiv. Elfsborg tycktes inte engagera sig överhuvudtaget och det var bara ren tur, framförallt som Ellegaard både hade en dålig dag och skadade sig, att det inte stod 5-0 redan när första halvlek blåstes av.
Var det chansen till Europa League eller att hålla oss kvar i mitten av allsvenskan vi spelade om?
Lag som spelar om att få stanna kvar i Allsvenskan är sällan särskilt starka men nog spelar dom med mer iver än Elfsborg gjorde under dom första 45 minuterna.

Det blixtrade till i 59:e minuten när Anders Svensson drog till med sitt hårdaste och mest lyckade avslut på länge. 2-1 och kanske skulle Elfsborg rycka upp sig. Sambon påpekade den psykologiska fördelen med att 0:an äntligen spräckts och det såg faktiskt bra ut. I en kvart. 3-1, 4-1 och slutligen 5-1 krossade all möjlighet till uppryckning och det var en förnedrande förlust.
Det rasade iväg på slutet för Elfsborg gav upp. I ärlighetens namn är det inte svårt att förstå. Med sådana siffror på tavlan och när man kämpar och kämpar men det är motståndarna som gör målen då är det lätt att ge upp och börja längta efter att få dra täcket över huvudet.

Samtidigt är det som så att om vi skall kunna kalla oss verkligt försvarsstarka laget så skall vi kunna klara av att, både på äkta gräs och plastmatta, springa en hel match och jaga boll. Vi skall kunna klara av det och vi skall ändå ha kvar energi och vilja nog att kunna kontra.
Det sägs ofta att Elfsborg inte gillar att behöva jaga bollen (vilket lag gör egentligen det?) och då är väl lösningen att helt enkelt lära sig att älska det. Ta bort det vapnet från våra motståndare och gör det till ytterligare en av våra styrkor.
Sedan är det naturligtvis bättre om vi kan ta ifrån motståndarna bollen (vilket vi normalt är ganska bra på) och inte behöva jaga hela tiden men det är inte alltid vi kan få det så.

Återigen, för att klara av det jag talar om måste vi spela som ett lag och en väg för att kunna stärka spelet är att göra mål. Att upprepade gånger försöka utan att få någon utdelning har efter ett tag en endast negativ inverkan.
Här kommer vi till årets stora problem. Som jag sa har vi oftast i år faktiskt spelat som ett lag och haft med oss en oerhörd styrka in på planen just därför. Men vi gör ändå nästan inga mål.

Min far ringde mig i veckan och frågade mig varför vi inte kan skaffa fram en spelare som Vibe till Elfsborg och jag svarade honom med det enda jag kom på.
Jag tror inte att Elfsborgs spelfilosofi passar för Vibe-typer. Vi har tagit in flera starka målskyttar och alla har dom drabbats av samma passningsiver som alla andra. Dom gånger då vi haft enskilda spelare som öst in mål (jag tänker nu närmast på Denni Avdic) så har inte övriga delar fungerat särskilt bra.

Elfsborg är ett passningsstarkt lag. ”Vi tillsammans” är vår idé och i regel vår styrka. Men det innebär att man gör samma sak även vid målområdet. Vi passar. Vi spelar på samma sätt över hela planen och det betalar sig alldeles för sällan. Vi försvarar oss väldigt bra (den senaste matchen till trots) och vi är starka på mittfältet men sen fungerar det inte. Detta har nu dessutom funnits som en brist såpass länge att det gör det svårt att med självförtroende avlossa mot mål, om man nu inte är Johan Larsson, och istället passas bollen vidare.

Det här är verkligen ett avgörande problem. Om vi skulle börja klara av att göra mål skulle vi helt plötsligt bli väldigt svårslagna. Vi måste därför börja våga göra mål, och det inte bara på inlägg.
På samma sätt som vi inte alltid skall sparka långbollar eller kortpassningar utan blanda och ge så skall vi också inte alltid satsa på inlägg utan kunna bryta igenom som James Keene och precis som Keene skall vi inte rädas att göra det fula turmålet.
Titta Rosenbergs mål i Champions League mot Olympiakos. Båda två var riktigt fula mål utan varje uns av finess. Turmål båda två. Men det var mål. Det är det som är det viktiga. Att kämpa utan att släppa taget och trycka in bollen till varje pris. Så vinner man matcher och så kan man bygga upp spel och självförtroende till som vackra målen. Detta skall inte missuppfattas som att jag förespråkar en spelförändring tillbaka till Lennartssons filosofi för det gör jag inte. Elfsborg skall spela som Elfsborg men kanske skulle det inte skada att strunta i passningen där i slutet och istället antingen bryta igenom eller helt enkelt ladda allt som finns bakom ett rakt avslut. Det har testats av gulsvart tidigare och det har fungerat. Lär att göra mål och utveckla sedan den kunskapen till att göra bättre mål.
Kanske är en del av lösningen den föryngring av Elfsborg som är på gång. Kanske kan den nya generationen skapa sin version av det som redan är så bra med Elfsborg och kanske kan dom lösa detta stora problem.

PS
Grattis käre bror, du fick som du ville.