Krönika: En underväldigande upplevelse
Vad var då problemet mot Degerfors?
Jag vet att det fortfarande är tidigt på året. Den allsvenska säsongen är fortfarande inte igång och Europaspelet är månader bort. Jag vet att vi inte skall vara riktigt i form ännu då det helt enkelt skulle vara för tidigt.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att gårdagens möte med Degerfors var den första riktiga poängmatchen för året. Ett tillfälle då resultatet inte bara har betydelse för att se status och bygga självförtroende utan också ger poäng i en turnering där som allra minst finns en titel och ära i slutet.
Sett till hur vi spelat under försäsongen fanns det anledning att ha höga förväntningar inför matchen igår. Visst, vi förlorade försäsongsmatchen mot AIK men det har trots det sett väldigt bra ut med ett antal halvlekar utan ett enda insläppt mål.
Vad var då problemet mot Degerfors?
Ja, ett antal.
Först och främst bör det sägas att Degerfors visade sig vara motiverade och samspelta, ett lag som tog gårdagens chans på allvar och satsade på att få en så bra start som möjligt. Det är naturligtvis svårt att säga nu hur det kommer gå för detta nygamla gäng i högsta serien, framförallt över trettio omgångar, men jag kan med viss säkerhet säga att dom inte bör underskattas. Ett misstag som jag fick en känsla av att Elfsborg gjorde.
Vidare var timingen vår helt off. Det fanns en tydlig ambition att spela men timingen i passningarna var fel och alltför ofta hamnade bollen bakom mottagaren som fick avbryta sin löpning för att hämta bollen (ibland snubblande över densamma) och anfallen rann ut i ingenting. Detta gäller inte bara när vi tog oss upp i offensivt målområde, även om konsekvenserna blev tydligare där, utan över hela planen. Defensiven var inte helt trygg alla gånger, mittfältet tveksamt och offensiven ovillig att avsluta.
Vilket för oss över till den sista stora punkten. Avsluten. Ett problem vi hade 2020 var bristen på mål. Med få undantag satte vi inte mer än max två mål per match trots många chanser. Nu är det tidigt på säsongen och Svenska cupen är kanske bara den tredje prioriteringen bakom Allsvenskan och den nya europeiska turneringen och kan sålunda användas som skarp träning. Men då får vi ju göra det då. Det är frustrerande att se avslut efter avslut antingen stoppas av defensiven eller ännu värre gå långt utanför målramen, men det är inte i närheten så irriterande som avslutet som aldrig kommer.
felbeslut, feltaimade passningar, för många passningar och ovilja att ta ansvar för avslutet. Som om dom flesta med chansen inte ville riskera att vara den som missar. Det är inte ett hållbart förhållningssätt. Jag säger inte att man skall satsa varje gång så fort man kommer i närheten men vi skall inte passa bort chansen i jakt på en perfekt öppning.
Detta skall inte läsas som att allt var skit utan en brasklapp som kallar till bättring med omedelbar verkan. Det fanns gott om energi i Elfsborg och starka individuella insatser men det var inte mycket till lagspel från Elfsborg. Det är ett rejält steg ner från förra årets Allsvenska och från försäsongsmatcherna innan AIK. Här finns gott om arbete att göra för att inte semestern skall sätta för djupa spår och det är bara dryga månaden kvar.
Jag vet att det fortfarande är tidigt på året men såhär underväldigad vill jag inte bli igen.
