Krönika: Ett förlorat guld det bästa som hänt
"Den matematiska sanningen är att vi inte kan nå en högre position i tabellen än fjärde plats. Och kanske var detta det bästa som kunde hända just nu."
Säsongen 2015 blev inte säsongen då vi säkrade vårt sjunde SM-guld. Det är kört med den ambitionen. Det vet vi som tittar och det vet Elfsborg också.
Men kanske var det en fördel när guldaspiranten Norrköping kom på besök.
Elfsborg har i flera omgångar spelat som i kramp. Till och med när vi besegrade Åtvidaberg på hemmaplan satt det alldeles för långt inne och min fundering är om det inte har varit ett negativt bidrag till uppladdningen att ha guldkampen över sig.
Vi var länge med där i toppen för att sedan totalt ramla ihop och förlora matcher vi alla dagar i veckan borde joggat hem. Sådant sätter sig i bakhuvudet på alla som är med om det och det kan vara väldigt svårt att skaka av sig. Inte minst när det finns små men ändå verkliga chanser att återhämta det förlorade. Jag inte minst har många gånger lyft att möjlighet fortfarande finns. Så är det inte längre. Den matematiska sanningen är att vi inte kan nå en högre position i tabellen än fjärde plats.
Och kanske var detta det bästa som kunde hända just nu.
Helt plötsligt fanns inte det där gyllene misslyckandet som ett ok över axlarna på spelarna. Istället fanns kampen om bronsplatsen och det eventuella tioårsjubileet i Europa. En viktig kamp absolut men inte med samma omedelbara tyngd.
Så, ledda av minnet av den evige kämpen Klas Ingesson stegade Elfsborg ut på Borås Arenas gröna matta för att besegra gästerna i hopp om att kunna avsluta säsongen på en placering av åtminstone eventuell betydelse.
När detta hände satt jag i en bil på väg för att fira svärmors födelsedag. Min far satt dock framför sin TV och skickade kontinuerliga rapporter om vad som hände till min mobil.
Det är dock inte detsamma som att se matchen så vad gjorde jag när jag kom hem?
Jag satte mig naturligtvis för att se reprisen.
Det min far rapporterade och det jag själv fick se en stund senare visade utan skillnad samma sak, nämligen att det var det var Elfsborg som åter stegat ut på planen. Borta var det krampaktiga spelet där vi snubblat över våra egna ambitioner. Tillbaka var det smarta, urstarka hemmalaget som med statistik som grund kan sägas vara en av dom svåraste bortamatcherna i hela Allsvenskan. Det var ett Elfsborg som kämpade med och för varandra och som dessutom gjorde det bra.
Det var inte rakt igenom perfekt men det var ett Elfsborg som spelade som ett lag och det är den nödvändiga grunden för alla framgångar.
Om jag ska lyfta fram ett minus var det att Anton Lans, sannolikt på grund av ren ovana, inte är i närheten av lika säker i sin mittbacksposition som Anders Svensson (vem är det utom möjligen Sebastian Holmén?) och det gjorde vår backlinje osäkrare än den brukar vara vilket innebar en del fummel och grötigt spel, inte minst i matchens första minuter.
Dock skall vi samtidigt minnas att Norrköping kom till Borås med seger i dom senaste sju omgångarna och var därmed att likna vid en framstormande maskin även utan Kujovic på plan. Resultatet talar sitt tydliga språk.
Zenelis kvitteringsmål var lika vackert som styrkeskapande och hans framspelning till Claessons 2-1 var rena konstverket. Allra minst var det ett skolexempel i perfekt placerade inlägg.
Det skall sägas att vi hade tur med Norrköpings straff men Claessons straff en stund senare var en pärla och ännu ett bevis på hans kyliga skicklighet.
Förutom återkomsten av den efterlängtade effektiviteten i avsluten visade Elfsborg också upp en klokhet som också den lyst med sin frånvaro. Detta märktes i att Elfsborg, ledning till trots, tillät Norrköping att hålla i taktpinnen.
Nu kanske någon vill hävda att mina glasögon blivit lite väl gulsvarta men jag inbjuder dessa att se matchen en gång till. Norrköping håller i bollen och Norrköping får komma fram men det är bara vid tre tillfällen under dessa dryga 90 minuter som Elfsborg inte har full koll, vid Kamaras två mål och vid straffen. Och det när det gäller ett lag i den toppformen som Norrköping visat upp i tidigare omgångar.
Att spela så som Elfsborg gjorde kan vara riskabelt, men igår var det hemmalaget som var smartast och tre poäng är beviset.
Säsongen 2015 blev inte säsongen då vi säkrade vårt sjunde SM-guld, det kan dock fortfarande bli säsongen då vi säkrade spel i Europa för tionde året i rad.
