Krönika: Filosofin är den nödvändiga grunden
Inom varje klubb finns det en filosofi. Den har vuxit fram under klubbens hela existens och är någonting djupt rotat och mycket svårförändrat. Det syns i spelet och märks på hur känslan är inom laget och på hur lagets och tränarstabens symbios fungerar.
Tidigare år har det alltid funnits någon eller några spelare som av en eller annan anledning inte passat in eller klarat av att spela i Elfsborg. Det är inte lätt att säga varför det blivit så, framförallt kanske eftersom det aldrig har berott på en enda sak, men att det varit så går inte att förneka. Jag skall inte nämna alla namn men jag kan säga att bland dom som jag omedelbart kommer tänka på finns två målvakter, en back, en anfallare och en tränare. Alla kom till Elfsborg med gott hopp och välkomnades in i klubben och samtliga av dom visade sig av en eller annan anledning omöjliga att behålla. Trots sina talanger så passade dom inte in i Elfsborg.
I år finns än så länge inte detta problem. Ett antal spelare ur A-truppen har nu deltagit i Allsvenskan och jag kan ärligt säga att jag är glad över att dom spelar i mitt lag. Jag kan för första gången, angående varje spelare, säga att jag är stolt över att just han spelar för Elfsborg.
Det är ovanligt att kunna göra det och jag är väldigt säker på att det har mycket att göra med den tränartrojka som leder laget i år.
Inom varje klubb finns det en filosofi. Den har vuxit fram under klubbens hela existens och är någonting djupt rotat och mycket svårförändrat. Det syns i spelet och märks på hur känslan är inom laget och på hur lagets och tränarstabens symbios fungerar.
Vad det är skiljer sig från klubb till klubb med det gemensamma draget att det är svårt att definiera i ord. Det är någonting nästan eteriskt. Någonting som man känner om man kan förstå och uppfatta. En del av det finns i våra ord ”Vi tillsammans”.
Den under förra året inlånade anfallaren spelade mer och mer bara för sig själv. Elfsborg är ett lag som måste spela som en enhet för att fungera. Elfsborg är ”Vi tillsammans” och vi kan inte klara oss utan det.
Vår förre tränare kunde inte förstå filosofin i Elfsborg. Han ville förändra den till något som han ville ha och det är inte lätt att göra. Det möts av medvetet och undermedvetet motstånd och saker och ting slutar att fungera. Att vi under hans första år som tränare tog guldet är oväsentligt i detta sammanhang. 2012 spelade Elfsborg fortfarande på den grundplåt som Haglund lagt. Lennartssons förändringar märktes först 2013 och dom var inte till det bättre.
Lennartsson är en skicklig tränare, det är han absolut, men hans filosofi kan inte fungera i Elfsborg. När han fick sparken mitt under säsongen var det ett drastiskt men mycket bra drag från Elfsborgs sida eftersom det gav Ingesson tiden att spela ut Lennartssons misslyckade grundplåt (som vi annars skulle tyngts av i år) och verkligen nystarta 2014.
Klas Ingesson, Janne Mian och Peter Wettergren verkar förstå och kunna utnyttja den styrka som Elfsborgs filosofi innebär. Dom försöker inte göra Elfsborg till något annat och tack vare detta och den energi som finns både hos nya och äldre spelare så är Elfsborg bättre i år än på länge.
År 2012 vann vi guldet utan att förtjäna det. Vi var inte så bra att vi kunde spela till oss guldet och vi hade helt enkelt tur.
I år är vi bra nog för att kunna spela till oss guldet och när jag skriver detta kommer vi ännu i åtminstone några timmar att leda Allsvenskan.
PS
Självklart skall Elfsborg behålla den danske eleganten Ellegaard i målet. Han är säker, tar kommando och har räddat oss ett antal gånger bara i år. I min värld skall det inte finnas minsta tvekan om att vi skall behålla honom, speciellt inte eftersom han av allt att döma själv vill fortsätta i Elfsborg.
