Krönika: Framgången bekräftar problemet
Vem var det som gjorde målen? Johan ”Maratonmannen” Larsson. Vi har andra som försöker men det råder ingen tvekan om vem det är som lyckas.
Det är alltid härligt när Allsvenskan kommer tillbaka. Även när det bara har varit ett kortare uppehåll känns det som att återse en gammal vän när jag antingen kan åka in till Borås eller, som i gårdagens fall, sätta mig i TV-soffan och se Elfsborg spela fotboll. Oktober är mer än till hälften genomlevd och Allsvenskan är snart färdigspelad för i år så det gäller att njuta av dom sista tillfällena man har på sig.
Och vilken match det blev. En sådan man hoppas få se men inte alltid skänks. Vi har förlorat guldstriden i år men Elfsborg visade att det finns en hunger efter att komma ut i Europa. Något vi alla saknade i genomklappningen mot Örebro.
Min förhoppning är att gårdagens framgång bevisar för tvivlarna vilket starkt lag Elfsborg är. En del har ju tyvärr förmågan att vid motgångar misströsta i det totala. Till exempel var jag och sambon i Kinna innan matchen och hamnade bredvid två män som hetsigt klagade över Elfsborgs oförmåga att lyckas mot MFF. I deras ögon var allt redan avgjort och i och med förlusten skulle dessutom BT inte ha något att skriva om på söndagen vilket då skulle förstöra deras sista helgdag.
Jag är inte helt med på vad dom menade med BT men jag skulle ljuga om jag sa att jag satte mig framför TV:n med mitt vanliga självförtroende. Malmö FF har varit väldigt svårslagna två år i rad och vi har på senare tid inte varit överdrivet framgångsrika på Swedbank Stadion.
Det var svårt att inte få lite underdog-känsla vid matchstarten och det blev bara värre 21 sekunder senare när Rosenberg gjorde 1-0.
Skratta eller gråta? Jag valde att skratta. Ska man bli krossad redan från start så är det väl en sådan avslutare som Rosenberg som skall göra det.
Jag vägrar gå med på att vi är underlägsna Malmö FF. Men jag kan inte förneka att just när det gäller målskyttet så ligger vi inte direkt i topp i Allsvenskan.
Det enda jag kunde hoppas på var att denna match skulle bli en sådan där målskyttet fungerade.
Ett hopp som jag höll uppe genom hela första halvlek och försökte förmedla till min far via sms. Som inbitna gulsvarta supportrar är vi båda vana vid att Elfsborg hamnar i underläge och vi är lika vana vid att Elfsborg återhämtar sig. När det gäller Elfsborg är det verkligen inte över förrän domaren blåser av matchen.
Redan en kvart in har gulsvart skakat av sig chocken från Rosenbergs mål och övertändningen som hämmat spelet är i stort sett borta. Det är, som vanligt, målen som saknas. Och kortpassningar i offensivt område.
Det är svårt i normala fall att kontrollera mottagandet av en långboll. Att då göra det med försvarande himmelsblå motståndare omkring sig gör det inte lättare.
Tiden tickade på när Malmö FF levde på sitt sprudlande självförtroende och Elfsborg kämpade i motvind.
Motvinden mojnade egentligen inte förrän Johan Larsson bombade in 1-1 på straff. Ett oerhört viktigt mål som dessutom föregåtts av ett gulsvart spel som innehöll något så ovanligt som snabba kontringar.
Äntligen var nollan spräckt och Elfsborgs självförtroende var tillbaka. Det är inte obekant att Elfsborg nästan alltid är starkare i andra halvlek och det här var inget undantag. Vi stormade fram och när Johan Larsson satte 1-2 var det lika rättvist som fantastiskt.
Resten av matchen var för mig en övning i att hålla nerver i schack. Och detsamma gällde för min far för han ringde upp mig när fem minuter återstod och väntade i luren medan jag gav honom ett livereferat.
Dom som tvivlade fick sitt svar igår. Vi vann mot Malmö FF. I Malmö. Sett till MFF:s framgångssaga och våra svårigheter i Malmö så är detta en stor framgång.
Samtidigt var det ett tydligt tecken på att våra problem fortfarande finns kvar. Vem var det som gjorde målen? Johan ”Maratonmannen” Larsson. Vi har andra som försöker men det råder ingen tvekan om vem det är som lyckas. Att han är den solklara ledaren i den interna skytteligan är ett problem. Dels för att han är back (offensiv förvisso men likväl en back) och dels för att han med all sannolikhet kommer försvinna innan nästa säsong drar igång. Vem skall kliva fram som målgörare då?
Segern mot MFF var en framgång som bekräftar problemet.
