Krönika: Heder åt satsningen
"Det stora problemet för oss var vår oförmåga att få mer än en boll förbi Lukas Jonsson i Sirius mål."
Jag har under många år haft problem med mina knän, framförallt med det vänstra. Smärta som hugger till utan förvarning, ibland i kombination med att benet helt plötsligt slutar att bära mig. Aldrig en trevlig upplevelse inte minst när jag går i en trappa.
I fredags lades jag (äntligen) under kniven på mitt lokala sjukhus och vaknade upp efter vad som verkar ha varit en väldigt noggrann titthålsoperation. Väl hemma på lördagseftermiddagen intog jag soffläge och hoppades att mitt Elfsborg skulle hjälpa mig igenom vad som dittills varit och i skrivande stund fortfarande är en smärtsam period. Det måste sägas att jag blev besviken.
När jag första gången hörde talas om Sirius var det som ett lag i Superettan som skrällde gång efter annan mot Allsvenska lag. Ett starkt samspelat lag som ställde till det för sina motståndare. Vi hade till exempel väldiga problem att besegra dom och det var en extra ljuv seger när vi äntligen lyckades i Svenska cupen efter en pricksäker insats av Viktor Prodell.
Det var dock ett par år sedan och Sirius må fortfarande kunna ställa till oreda men det är samtidigt en klubb som vi kan besegra. Vi gjorde det dessutom i våras i Uppsala med dom klara siffrorna 2 – 4.
Vi borde ha vunnit igår. Allt talade för en seger. Vi spelade på hemmaplan, vi kom från två segrar, vi dominerade hela matchen, vi hade mängder av chanser och vi pressade så högt att vår backlinje i stunder befann sig på offensiv planhalva. Under hela matchen hade Sirius två avslut på mål. Ett av dom dömdes bort för offside, det andra kvitterade och stal 2 poäng från oss.
Det var ett defensivt misstag som gjorde att vi släppte in målet. Ett stillastående och bolltittande försvar lät Christer Gustafsson gå helt omarkerad in i målområdet och nicka in en otagbar boll förbi Ellegaard. Väldigt onödigt men det borde inte ha fått sådana konsekvenser. Det stora problemet för oss var vår oförmåga att få mer än en boll förbi Lukas Jonsson i Sirius mål.
Chans på chans, avslut efter avslut och Jonsson räddade dom alla. En helt enorm insats av målvakten som flög som en panter och tog bollar som dom flesta skulle missat. Vi kunde kanske ha lyckats ändå men Jonssons insats förtjänar att hyllas.
Så slutsignalen blåstes och jag låg besviken i soffan. Det blev inte den lyckoinjektion som jag hoppades på men det fanns ändå något jag gillade.
Det märktes mot slutet av matchen att temperaturen tagit ut sin rätt. Det var en väldigt varm dag att bara titta på matchen, att då spela den kan knappast ha varit svalare. En viss uppgivenhet spreds i våra led när klockan närmade sig 90 minuter, bollen vägrade att passera den vita linjen och det var uppenbart att det fanns inte mycket kvar att ge.
All heder åt våra spelare som trots detta, trots värmen och brist på mål, ändå kämpade och gav allt dom hade i värmen för att sedan kollapsa på planen så fort visslan blåstes.
Vi borde ha vunnit men det är svårt att klaga på satsningen.
