Krönika: Ingen kris ännu Elfsborg
"Jag vill inte säga att vi befinner oss i en kris, inte ännu."
Som Elfsborgare har man vant sig vid att vara dominerande på hemmaplan. På Borås Arena är vi alltid starka och antalet lag som faktiskt lyckats ta poäng av oss är inte inte överdrivet många. Antalet som besegrat oss där är betydligt färre. Det är med andra ord inte utan anledning som vi alla gulsvarta kan åka till vår terrakottafärgade hemmaarena med gott självförtroende. Inga nyheter eller konstigheter så långt, det är bara faktum.
Igår var tanken att dessa faktum än en gång skulle bekräftas. Vi har förlorat båda bortamatcherna men vi vann hemma mot Hammarby och nu skulle vi ta vår andra seger.
Själv satt jag sjuk hemma i Tv-soffan och kanske var det lika bra. Det jag såg hade knappt varit värt att släpa sig in till Borås för. Idag ligger det nära för en del att säga att Elfsborg befinner sig i kris. En del vill att Haglund skall avgå och ropar efter omedelbara förändringar. Jag håller med om att något behöver göras, jag vill dock inte att Haglund skall avgå och jag vill inte kalla det för en kris. Jag kan dock sträcka mig så långt som att säga att vi har ett problem och det som gör problemet värre är att vi tvingas hantera mitt under pågående säsong.
Det bör sägas, även om det poängmässigt inte spelar någon roll, att Elfsborg och MFF var ungefär jämnstarka under större delen av matchen. Båda lagen spelade med samma inställning och med nästan samma press på sig.
Inledningen var tafatt. Svårt att säga något bättre om den egentligen eftersom ingen ingen sida på allvar satsade framåt. Det enda som gjorde det spännande (och frustrerande) var det stora antalet tekniska misstag som nästan alla gjorde sig skyldiga till, sannolikt för att planen var för snabb.
Inte förrän en halvtimme in blev det ett mer fokuserat spel men det resulterade ändå inte i mer än ett par målchanser för båda lagen. Ytterligare 10 minuter senare ökades spelet på men resulterar egentligen inte i någonting alls.
Det som hände i andra var bara en fortsättning på samma utveckling. Under i stort sett hela matchen leds båda sidor mer av skräcken för att släppa in ett mål än ambitionen att sätta egna i motståndarnas kasse. Jag måste ändå säga att jag länge trodde att Elfsborg hade kontrollen. Inte minst eftersom våra spelare såg ut att trivas långt efter att MFF:s blivit mörka i blicken och börjat samla på sig gula kort. Ändå kunde vi inte ta över matchen. Min teori är att en del i detta var att vi försökte sätta vår största svaghet, det vill säga försvaret, och att göra det mot ett erkänt starkt attacklag som Malmö FF skulle naturligtvis höja självförtroendet hos alla på vår sida. Problemet här är att vårt försvar inte är tillräckligt samspelt och starka tillsammans att övriga delar av laget kan lita på det. Visst, försvaret skall börja redan högt upp på plan men det hjälper inte vår redan bristande offensiv om hela laget vid varje tillfälle får rusa hela vägen ner för att täcka upp hålen i vår försvarsmur.
Att som taktiskt alternativ passa tillbaka till sin egen målvakt kan ofta öppna upp matchen och ge möjlighet för snabba anfall. Att som igår använda det mer och mer som nödlösning eftersom inga alternativ tycktes tillgängliga är ett tecken på svaghet i min bok. Och svagheten blev bara ännu tydligare i dom sista minuterna när Malmö FF pressade på, antagligen piskade av pressen runt omkring sig, och vårt försvar raserade ihop till egendomliga kortpassningar alldeles intill vårt egna målområde eller långa rensningar som gick till ensamma Malmöspelare som i lugn och ro kunde börja om från mittfältet. Naturligtvis måste vi försvara oss och ibland måste man mer eller mindre samla hela laget hemma för att göra det men att mer eller mindre omöjliggöra våra egna möjligheter att bryta belägringen innebär att vi hamnar i ett mer eller mindre omöjligt läge, framför allt mot ett lag som MFF som har sådana kvaliteter i sina avslut om dom får försöka tillräckligt många gånger.
Vi måste hela tiden öppna oss för att vara alternativ och hela tiden vara uppmärksamma för när alternativ öppnar sig. Att rensa i panik eller passa för att man helt enkelt inte vill ta ansvaret för bollen (jag kanske är orättvis men så såg det ut) det duger inte. Igår kunde vi kanske ha tagit oss hela vägen fram till ett par ytterligare målchanser om vi bara hade varit uppmärksamma. Det tog alldeles för lång tid för oss att byta idé när den första uppenbarligen inte fungerade.
Förlust i fjärde matchen, den tredje förlusten totalt. Det duger inte. Jag vill inte säga att vi befinner oss i en kris, inte ännu. Och jag tror inte att det skulle lösa något om Haglund tvingades bort i det här läget, vilket jag i ärlighetens namn är övertygad om skulle försätta oss i en kris. Men jag vill hävda att en stor del av problemen jag tagit upp i den här texten borde ha lösts redan under försäsongen. Ja, vi bygger ett nytt lag, ett Elfsborg 2.0, men det innebär inte att vi börjar från scratch.
Nu ligger vi på kvalplats. Ta in det. Tänk över det. Sedan är det dags att vi går vidare.
PS.
Jag tänker inte lyfta fram någon spelare som speciellt bra eller dålig. Det här var ett kollektivt misslyckande och alla måste ta sin del av det.
