Krönika: Inte orolig för Champions League.
Elfsborg har gjort tydligt och klart att det är avancemang i Champions League som är mest i fokus för året och om vi tittar på hur spelet har sett ut i dom tre matcher vi redan sett kan vi konstatera att det märks.
Vi ligger på sjätte plats i allsvenskan. Om det blir slutresultatet i november så är det vår sämsta position sedan innan guldåret 2006.
Det är en ganska dyster tanke när en av planerna för året var att bli det första laget på många säsonger att försvara guldet. Som det verkar efter förlusten med 2-1 mot AIK känns den planens uppfyllande som en fjärran dröm.
Sug på det en stund.
Detta år kanske kan sluta med vårt sämsta resultat på länge.
Känns det tungt?
Okej, då släpper vi det och ser framåt. Allsvenskan är inte avgjord och trots att det är ett ganska stort glapp till toppen så har vi alla möjligheter att ta oss hela vägen fram. Minns att förra året var det vi som ledde och som Johan Larsson sa efter matchen mot AIK ”… det avgjordes i sista matchen”.
Hur var då matchen mot AIK? Låt mig formulera det såhär:
När denna säsong skall summeras skulle Elfsborg kunna ha en omröstning om vilken av årets första halvlekar som var den sämsta. Jag undrar om inte denna kommer hamna någonstans i toppen. Jag finner det smått förvirrande att ett så bra lag som Elfsborg i match efter match verkar komma in i första halvlek som om spelarna inte har värmt upp eller knappt förstått att det nu är dags att samordna sig. Det är helt enkelt konstigt.
Andra halvlek var som vanligt mycket bättre och det verkade som om vi hade en chans efter 1-1 målet av Hedlund (framspelet av Bangura var fantastiskt) men luften gick ur när AIK tryckte in 2-1. Om vi bara kunde vara lika bra i första halvlek som i andra då skulle guldet vara säkrat för länge sedan.
För vi har spelarmaterialet och någon brist på talang står inte att finna. Ändå verkar det knappt gå att få till ett fungerade spel förrän efter minst fyrtiofem minuter.
Något att jobba på.
Är jag då orolig för hur formen ser ut inför returmötet mot Celtic den sjunde?
Nej. Absolut inte.
Elfsborg har gjort tydligt och klart att det är avancemang i Champions League som är mest i fokus för året och om vi tittar på hur spelet har sett ut i dom tre matcher vi redan sett kan vi konstatera att det märks. Mohamed Bangura, till exempel, värvades med avancemanget som mål och mot Celtic borta genomförde han sin bästa match för året. Detsamma kan sägas om Henning Hauger vars samarbete med Anders Svensson fungerade nästan felfritt under större delen av den matchen.
Då, när vi ställdes inför Skottlands stolthet fungerade spelet redan från början och Elfsborg inte bara försvarade sig utan hotade. Vi kunde lika gärna ha lämnat Skottland som vinnare om bara våra avslut hade gått in. Jag säger inte detta för att jag på något sätt är bitter, jag bara menar att jag inte är orolig för hur det kommer se ut på onsdag.
Förlusten mot AIK är tung men chansen mot Celtic är mer än nog för att våra hjältar skall resa sig och kliva in på Arenan redo för att vinna.
Heja di gule, framåt till seger.
