Krönika: Kärleken i en storseger
"Vi får göra flera mål..."
I och med slutsignalen i gårdagens match har Elfsborg gått på sommarledighet. Säkerligen återstår det en del avslutande träning och dom personliga träningsprogrammen under ledigheten skall slås fast men när det gäller matchprogrammet är det ledighet som gäller.
Och med den avslutningen som det bjöds på så är vilan mer än väl förtjänad.
Nationaldagen år 2015 spenderade jag på Hållö i närheten av Smögen och Kungshamn. Anledningen till att jag var där var att bror gifte sig och festligheterna som följde på detta tog inte slut förrän vid 5 på morgonen den 7 juni – min personliga matchform långt under gulsvart lägstanivå.
Detta föranledde att jag, när jag väl kom hem somnade och inte lyckades vakna i tid till matchen. Det som väckte mig var ett sms från min far. Han frågade om jag såg på matchen. Jag svarade att jag inte gjorde det och att jag istället skulle kolla på reprisen. Han svarade att han förstod och tillade – nästan som en eftertanke – att Elfsborg just då ledde med 5-1.
Då vaknade jag.
Så, laddad inför att få se en storseger, satte jag mig för att se reprisen av matchen och mina tankar om den är som följer:
Inledningen av det hela var extremt laddat från gulsvart håll. Det kan ha varit revanschlusta efter den nesliga förlusten mot IFK alternativt hets att inte hamna för långt bakom i guldracetoch det kan ha varit en enorm vilja att inte skicka iväg Peter Wettergren till Köpenhamn med en förlust som sitt sista minne av klubben där han spenderat mer än ett decennium. Oavsett vad spelade Elfsborg som om dom gick på rent adrenalin och spelet blev tyvärr därefter. Vi hade hård press och tillät inte Gefle att lyckas med i stort sett någonting alls ute på planen, men å andra sidan kom vi heller inte till att göra mål.
Sådana hårda satsningar behöver få utbetalning annars tryter energin, det har vi sett många gånger.
Några minuter in sansade sig vårt spel och delikatesserna serverades en efter annan. Framspelet mellan Prodell, Lundevall och Claesson var fotbollsgodis av högsta kvalitet och hade inte Claesson halkat så kanske vi hade kunnat ta ledningen redan då. Fast det är synd att klaga.
9 minuter senare satte han 1-0 med ett skott som var mer fotbollsgodis, det var ett gyllene bevis för hans storhet som spelare. Att han inte är uttagen till vare sig U21 eller A-landslaget finner jag absurt. Han håller en absolut landslagsklass så det räcker och blir över.
Zeneli var lika bländade som alltid även om hans hörnor lämnar en del att önska. Prodell gör, framförallt i andra halvlek, sin kanske bästa match hittills i år och Lundevall är en ständig tillgång på planen.
Gefle var inte dåliga igår men vårt grepp om matchen var i det närmaste totalt. Dom gånger Gefle fick till farligheter det var när vi gjorde misstag. Ta Berishas kvitteringsmål på hörna till exempel. Strax innan hörnan slås så är Berisha markerad men sen helt plötsligt är han ensam. Det är inte så att han sätter av innan någon hinner uppfatta det för han är markerad halva sträckan fram till nicken. Vad hände egentligen?
En stor del i det som utgör Gefles styrka är att det är ett envetet lag. Dom ger sig inte i första taget även om dom ligger under, och det är det som gör dom till en så farlig motståndare. Och när dom då fick gå till pausvila med 1-1 var det en present som kunde blivit farlig.
Claesson är märkbart irriterad över det i pausintervjun och fäller den profetiska kommentaren:
"Vi får göra flera mål..."
Och det gjorde vi.
Zeneli, Podell, Prodell igen och avslutningsvis Hedlund.
5-1 och matchen var avgjord. Gefle hade inte mycket att ge efter sådan tilltvålning och istället förflyttades fokus till något som absolut inte fick glömmas.
Någonstans mot slutminuterna rullades det på Guliganläktarenut en banderoll med texten ”Tack för allt Peter” och snart stod hela arenan upp och applåderade denna man som gett så mycket under så lång tid för vår älskade förening.
5-1 är en fin present att från laget och jag hoppas att han kunde känna kärleken från publiken på plats. Jag sällar mig till skribenterna av banderollen och säger, av hela mitt gulsvarta hjärta: Tack för allt, Peter.
