Krönika: Målvakternas kamp
"Ellegaard mot Höie. Danmark mot Norge. Tyvärr blev det i slutändan en norsk seger."
Årets sista hemmamatch.
Den som skulle avsluta hemmadelen av säsongen 2014 på ett sätt som förhoppningsvis skulle lova gott inför 2015. En seger skulle säkra att vägen ut i Europa fanns kvar i våra egna händer och att sista omgången kunde startas med gott självförtroende.
Hemmapremiären mot Häcken slutade ju väldigt bra och kröntes med ett kanonmål av Johan Larsson (något som nästan kan sammanfatta det gulsvarta målskyttet i årets Allsvenska) så varför skulle inte avslutningen kunna bli något liknande. Elfsborg har i år, precis som alltid, varit oerhört starka i Borås och vi hade inför Djurgården faktiskt bara förlorat en match på hemmaplan.
Kort sagt: Djurgården skulle vi slå.
Självklart skulle jag och min far befinna oss på plats och se den avslutande hemmasegern precis som vi såg premiären och redan i förra veckan införskaffades biljetterna.
Sedan inträffade den första tråkigheten. Jag blev sjuk och i slutändan fick jag se matchen hemma i soffan och min far fick ensam resa in till Borås. Det var bittert men inte i närheten av hur bittert det skulle bli.
Till att börja med var det bengalbränning för fulla muggar precis innan matchen vilket fick starten av skjutas upp. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Bengaler stör, stör och stör. Dem har ingen plats i fotbollen ger åtminstone mig endast dålig stämning. Jag vet att min far känner precis likadant eftersom jag fick ett ilsket sms från honom när starten sköts upp. När det sedan hände igen vid starten av andra halvlek och en brandman skadades då gick det alldeles för långt. Om det skall införas laglig pyroteknik på arenorna i Sverige så undrar jag om det inte också skulle krävas uppvisande av någon form av licens för att få använda den och dessutom väldigt hårda straff om regelverket bryts. Det som hände igår var så dåligt att det är svårt att finna ord.
Så, något försenat, drog matchen ändå igång och i en sammanfattande kommentar över hela matchen så spelade Elfsborg bra. Det fanns några dippar men på det hela taget fanns där vilja och stor styrka. Det märktes tydligt att Lasse Nilsson åter befann sig på planen för plötsligt befann sig spelare bakom Djurgårdens försvarslinje hela tiden. Det var inte frågan om sista tredjedelen utan snarare sista tiondelen. Anders Svensson är oerhört viktig för speluppbyggnaden på mittfältet och minst lika viktig för anfallet är Lasse Nilsson. Kvaliteten på anfallen höjs när han finns med och inspirerar.
Ändå lyckades vi inte göra några mål.
Det råder inga som helst tvivel om att den gulsvarta målskörden inte är den mest imponerande i Allsvenskan. Det har diskuterats vid många olika tillfällen och inte minst jag har skrivit om det flera gånger. Igår vill jag dock påstå att bristen på mål inte var av dom vanliga skälen.
Matchen mellan Elfsborg och Djurgården 2014 var en målvakternas kamp. Båda lagen kämpade framåt och lämnade en del blottor bakåt. Som ett resultat av detta fanns det möjligheter för båda lagen att göra mål och ju längre matchen led desto tydligare blev det en kamp mellan målvakterna. Ellegaard mot Höie. Danmark mot Norge. Tyvärr blev det i slutändan en norsk seger. Tro dock inte att jag lägger skulden för förlusten på Ellegaard för det gör jag inte. Djurgårdens mål var ett gemensamt misslyckande av Elfsborg och bristen på mål lägger jag på en fantastisk insats av Höie.
För igår gjorde Kenneth Höie något som jag tror är unikt. Igår lyckades han med konststycket att bli en målvakt som i två olika matcher både har räddat och sänkt båda lagen genom sina insatser på en och samma plan. Första gången stod han i Elfsborgs mål och såg mer eller mindre ensam till att rädda Elfsborgs ledning till seger mot Djurgården. Andra gången stod han i Djurgårdens mål och lyckades, med sin kanske bästa insats sedan den tidigare nämnda gången, rädda Djurgården till seger. Vi hade fantastiska avslut på mål. Dom var tydliga, hårda och välriktade. Men hela tiden fanns denna norrman i vägen.
Att ha mage att göra årets bästa insats mot oss.
Det var en bitter start för mig och inget under matchen gjorde egentligen känslan bättre. Jag hoppas att Holméns skada inte var så illa som det såg ut och att han snart är tillbaka.
Jag hoppas också att Klas Ingesson såg alla hyllningarna och att han tar styrka därav inför framtiden. Tack för allt du har gjort hittills Klabbe. Tack för modet, tack för känslan och tack för att du visar hur viktigt det är att aldrig ge upp.
PS
Jag har upprepade gånger hört att Magnus Haglund skulle vara klar som ersättare av Ingesson. En undersökning lär dessutom har visat på en positiv inställning från fansen till en comeback för Haglund. Jag är inte så säker på jag skulle vilja ha tillbaka honom.
Jag ska inte förneka vad Magnus Haglund lyckades med som tränare i Elfsborg och jag ska heller inte attackera honom personligen för jag vet inte vem han är som person men jag måste ifrågasätta varför vi skulle vilja ha tillbaka honom (även om det då skulle vara som manager). Sönderläst av motståndare, stillastående utveckling, glädjelöst och fantasilöst spel. Så var Elfsborg när Haglund lämnade och jag vill veta att han inte kommer föra oss tillbaka till det innan jag klappar händerna.