Krönika: Matchen vi skulle se
"Från min vinkel såg det bitvis väldigt slarvigt ut och det är varken värdigt eller acceptabelt när det börjar närma sig slutet på säsongen."
Igår spelades det första Allsvenska mötet mellan Elfsborg och Varberg BOIS i Varberg. En historisk match som jag och far redan när Varberg började går bra i Superettan planerade att se på plats (i likhet med mötet lagen emellan i Borås). Nu skulle vi förvisso ha sett fler matcher men just dessa var speciella eftersom dom var premiärer.
Av redan välkända skäl satt vi i var sin tv-rumsmöbel omkring tre mil från varandra och såg matchen och höll kontinuerlig kontakt vi mobilerna. Långt ifrån samma sak men Covid-19 skall inte hindra oss från att på ett eller annat sett se matcherna gemensamt om än inte tillsammans.
Övertygade som vi är om Elfsborgs förträfflighet (och vilken vettig människa är inte det) tänkte vi naturligtvis att vi skulle kunna åka ifrån Varberg med en seger. Detta är då innan säsongen drog igång och Varberg visade sig vara en oväntat svår nöt att knäcka för flera klassiska Allsvenska lag. 3-3 matchen från tidigare i år visade klart och tydligt att det straffar sig att ge detta lag en möjlighet att resa sig för dom kommer göra allt som dom överhuvudtaget kan.
Min tanke är för att dom utgår från att alltid slå ur underläge och gör man det kan man lättare acceptera och gå vidare från ett nederlag och varje vunnen meter en framgång. Med andra ord är det lättare att bibehålla energin om man finner att man inte blir överkörd. Malmö FF, AIK, Östersund, Sirius och Elfsborg har alla spelat oavgjort eller förlorat mot Varberg och det är att säga någonting. Dom har inte dominerat hela serien men det hade heller ingen förväntat sig. Det dom däremot gjort är att etablera sig som en motståndare att räkna med.
Detta visste vi om när vi ställde upp oss på Påskbergsvallens gräsmatta. Så varför spelade vi inte som det behövdes. Vi hade långa stunder där det i stort sett bara var Elfsborg som syntes och vi hade ett flertal farliga chanser. Den allra bästa på ett långskott från Gojani i slutet av matchen som helt höll på att ställa Lukic i målet. I övrigt hade vi inte många välriktade avslut utan bollarna drog som nyårsraketer utan planerad riktning. Detta vinner man inga matcher på men problemen tog inte slut där. Alldeles för många av våra passningar gick antingen direkt till hemmalaget eller ut över linjen.
Man tycker ju att ett snabbt underlag, vilket denna gräsmatta absolut var med tanke på regnet, borde vara en vana för Elfsborg och eventuella ojämnheter kan inte förklara problemet på ett för mig fullgott sätt. Från min vinkel såg det bitvis väldigt slarvigt ut och det är varken värdigt eller acceptabelt när det börjar närma sig slutet på säsongen.
Trots detta lyckades vi ändå ta oss fram ett antal gånger och det fanns ett flertal individuella insatser som är värda att lyfta fram. Simon Olssons passningsfot och Rasmus Alms arbetskapacitet inte minst. Men vi lyckades inte göra mål och fick återigen se ett oavgjort slutresultat. Det trettonde för året och därmed tangerat rekord för flest antal oavgjorda matcher någonsin under en Allsvensk säsong. Ett oavgjort resultat är förvisso alltid bättre än en förlust men allvarligt talat. Det här var inte matchen vi skulle se.
