Krönika: Med blotta förskräckelsen
"Att vi då dels skulle ha så svårt att spräcka nollan och dessutom kom undan från kvitteringshotet med blotta förskräckelsen är inte imponerande."
Efter en landslagssamling som inte gav särskilt mycket att hurra över (varken med herrarnas A-lag eller U-21) var det skönt att få slå sig ner i soffan och se Elfsborg spela igen i söndags.
Guldet är ju förvisso borta men det är av mindre betydelse och just nu bara något som intresserar Malmö FF och deras supportrar.
För oss övriga handlar det om Europaplatser och äran i att komma så högt i tabellen som möjligt. Efter matchen kan vi konstatera att vi fortfarande har andraplatsen i vår hand och därmed chansen att få den med råge bästa placeringen sedan guldet 2012.
Som föreningen anser ju jag att vi alltid skall finnas i toppen och äntligen har vi fått till ett spel och ett lag som kan uppfylla denna förväntan. Det har på inget sätt varit en helt smärtfri säsong hittills och faktum är att vi hade goda chanser att ta oss ytterligare en placering högre men sumpade det via halvdana insatser och alltför många oavgjorda matcher.
Ändå låg vi alltså två inför matchen mot Helsingborg och med seger bekräftades vår placering. Det är alltid en njutning av få höra visslan ljuda med tonen av tre poäng. Känslan inför var att Helsingborg var ett av lagen vi bara skulle slå på hemmaplan men det visade sig vara oväntat knepigt. Målen satt en bit inne och det blev onödigt spännande medan tiden räknades ner. Alldeles för onödigt med tanke på vilka det var som gästade Arenan.
Kanske är det en orättvis sak att påstå. Helsingborg är i grunden inte ett dåligt lag och som förening finns det en lång och för det mesta stolt historia. Det var dock ett tag sedan dom firade några stora triumfer och 2020 har egentligen bara handlat om att försöka få ihop ett spel som håller dom kvar i Allsvenskan, än så länge utan framgång, Helsingborg ligger som bekant sist. Att vi då dels skulle ha så svårt att spräcka nollan och dessutom kom undan från kvitteringshotet med blotta förskräckelsen är inte imponerande.
Jag tycker inte att det verkade som att vi inte brydde oss eller var för säkra på segern för vi tog kommandot och visade att det verkligen var vår match på vår hemmaplan, men återigen hade vi skrämmande svårt att få till avslut som tog sig förbi målvakten eller ens gick på mål.
Nere i Skåne lyckades vi inte alls trots mängder av tillfällen vilket inte var något att skriva hem om då. Nu skulle vi ju istället dominera och mala ner som vi gjorde borta mot Mjällby.
Men nej, så blev det inte.
Nu skall inte detta läsas som ett rent och totalt klagomål för det är inte alls det jag menar. Det jag syftar på, eller klagar på om man så vill, är bristen på välriktade avslut och för den delen en defensiv som inte ger frilägen till en motståndare och riskerar en kvittering med bara minuter kvar. Fram till det missade friläget var det ett välspelat anfall från gästerna samtidigt som vår backlinje hamnade efter. Vilket faktiskt förvånade. 2-1-målet var en slump. Vi borde fått bort bollen men den kunde i det läget hamnat lite vartsomhelst och sådant händer. Men det sista friläget, sådant måste vi göra bättre.
Två omgångar återstår nu. Två omgångar som kommer ge oss vår slutplacering och en gång för alla visa om vi kan uppfylla åtminstone en del av drömmen som väcktes i våras. Jag tror att vi kan det. Vi är bättre än i matcherna mot Helsingborg.
PS
Vi vet inte om 2021 kommer bli en mindre slitsam säsong, vi bör minnas att om vi tar Europaplatsen kommer det inte bli färre matcher att spela och vi bör ta den chansen på allvar och ge lika mycket för att komma långt där som för att ta vårt sjunde guld nästa år.
