Krönika: Misslyckat mittfält
”Det bästa med sista fjärdedelen av matchen igår var att den tog slut innan eländet blev värre.”
Igår var det då alltså dags för ett kombinerat start och stopp.
Det var sista hemmamatchen innan uppehållet och det var det sista officiella uppträdandet som spelare (även om han faktiskt inte spelat sedan 2014) av trotjänaren Daniel Mobaeck. Samtidigt var det också den första matchen någonsin mellan Elfsborg och Jönköping Södra på Borås Arena och den första seriematchen lagen emellan sedan 1969.
På den tiden när det begav sig var det hårda bataljer mellan Elfsborg och Jönköping Södra med Jönköping Södra som ledaren lagen emellan med några fler segrar på sitt konto. Men å andra sidan var det länge sedan och under tiden som Jönköping Södra harvat i dom lägre divisionerna har Elfsborg etablerat sig som ett topplag i Allsvenskan och en av dom svåraste bortamatcherna i hela ligan.
Jönköping Södra är dock inte ett lag som kommer till match tyngda av respekt för motståndarna utan snarare med kunskap om hur motståndarna spelar och en ganska klar bild av hur dom vill att det hela skall se ut. Beviset för detta är hur många säkra vinnare som fått utstå att tappa poäng mot denna nykomlig i Allsvenskan.
Det kan naturligtvis hävdas att Jönköping Södra just för att dom är nya har någon form av nybörjartur som kommer dämpas. Tiden får utvisa hur mycket men än så länge är det så att på 11 spelade omgångar har Jönköping Södra endast förlorat mot Örebro, Norrköping och Häcken. Dom har spelat oavgjort mot Hammarby, Falkenberg, AIK, Helsingborg och oss. Och slutligen tagit hem samtliga poäng mot Kalmar, Malmö och Gefle. Nog talar den listan för att det finns en medvetenhet om motståndets förmåga.
Dock var det ju igår Elfsborg som stod för motståndet, dessutom hemmafördel och det talade för att det skulle bli väldigt svårt för Jönköping Södra att upprepa sina framgångar.
Vår inledning av matchen var väl dock inget att skriva hem till mamma om. Det var det vanliga försiktiga tassandet kombinerat med ovanligt många felpassningar och massor med tappade bollar.
Man skulle då kunnat tro att spelet borde fastnat på mittfältet och bara böljat fram och tillbaka över mittlinjen men så var inte fallet. Gång efter annat löpte antingen vi genom Jönköping Södras försvar eller dom genom vårt och Ellegaard stod för flera svettiga räddningar.
Min känsla var att det behövdes en uppväxling i tempo av Elfsborg för att ta kommandot över matchen. Jag hävdar här precis som tidigare att det är ett stort problem för Elfsborg att vi sänker tempot mot på pappret svagare motståndare. Vi kan ha vilken kvalitet som helst i spelet men om det går så långsamt att våra motståndare hinner läsa och bryta så är kvaliteten till ingen nytta.
Marcus Rohdéns mål i 32:a minuten kom efter en klar uppväxling i anfallet av Elfsborg och där fanns det en lika klar skillnad mellan lagen där vi dominerade.
Via SMS beskrev far Elfsborgs spel som valhänt och bitvis får jag hålla med honom. Anfallen vässades till med uppväxlingen och 1-0 men Jönköping Södra rann ändå igenom och hotade vårt mål alldeles för många gånger i första halvlek. Mittfältet var inte vårt att bestämma över som vi annars är så vana vid och det var det som i mina ögon öppnade för att försvaret inte heller till fullo klarade sin uppgift.
Lycka att vi har en så vass kapten i målet som Ellegaard annars hade vi gått till vila i underläge.
I andra halvlek var det tyvärr inte mycket som var bättre. Några halvchanser för båda lagen. Några vassare chanser för oss. Jönköping Södra fick komma fram alldeles för lätt och tog alldeles för många bollar från oss. Det kan inte förnekas att vårt anfallsspel var bättre i andra men det var inte till mycket nytta när vi öppnade oss så för motattacker. Fricks mål i 62:a var vansinnigt snyggt, jag har aldrig tidigare sett denna frisparksvariant, och dessutom var det hoppingivande.
Ett överraskat försvar som inte hänger med efter en helt misslyckad passning ledde till Jönköping Södras reducering bara knappt tre minuter senare. Förstår inte vad Rohdén höll på med och ställer mig tveksam till varför försvaret inte hann med, fanns det ingen bevakning?
Rohdén fick dock tillfälle att återupprätta sin heder med sitt läckra förarbete och säkra assist till Prodells 7:e mål den här säsongen och segern tycktes äntligen vara säker med 3-1 även om vi fortfarande bjöd fram Jönköping Södra igen och igen och straffades i 74:e minuten med 3-2-målet.
Rohdén stod för ännu ett misslyckande igår i och med att han drog på sig en andra varning och visades ut. Nu är det såhär i Allsvenskan att en utvisning, fastän det är menat en straffande nackdel, ofta kan verka som en fördel för det straffade laget. Många gånger har vi funnit oss med en man mer på planen utan att kunna dra någon som helst nytta av det utan istället förlorat på det. Omvänt har vi tyvärr inte alltid dragit någon nytta av att få en man utvisad. Min förhoppning var dock att vi igår äntligen skulle lyckas.
Nej, för andra gången i år tappade vi poäng med en man utvisad. Och det är faktiskt värre än så.
Att tappa 3-1 till 3-3 på en dryg kvart, även med en man utvisad är ett uselt resultat från ett lag som Elfsborg. Jag vill dock här poängtera att jag inte lägger skulden för detta misslyckande på Rohdén, alltför mycket var underkänt långt innan han satsade för hårt för andra gången, men det hjälpte knappast vårt haltande mittfält att en av dom starkast lysande stjärnorna tog sig själv ur matchen.
Det bästa med sista fjärdedelen av matchen igår var att den tog slut innan eländet blev värre.
PS
Daniel Mobaeck tillhör dom spelare som i mina ögon "alltid" spelat för Elfsborg. Då ska vi minnas att när vi tog guldet 2006 hade vi bara haft honom i klubben i ett år. Han kom med andra ord samtidigt med vår arena och nog kan jag påstå att han har gjort sig förtjänt av en rejäl avtackning.
Han har spelat på i stort sett alla positioner, det enda undantaget är så vitt jag vet är målvakt, och han har klarat av dom alla i sin mer än 10 år långa karriär i gulsvart.
För mig är det dock ett speciellt ögonblick som alltid dyker upp för mig när det gäller Mobaeck. 17 april 2005. Premiärmatchen på Borås Arena mot Örgryte IS och Daniel Mobaeck sätter det första Allsvenska målet någonsin i denna vår fästning (för övrigt det enda målet i matchen).
Daniel Mobaeck jag kunde tyvärr inte närvara på Borås Arena igår men jag vill här passa på att framföra mitt varma tack för allt du har gjort i Elfsborg och önska dig lycka till med livet efter fotbollen.
