Krönika: Projektet står fast Elfsborg
"I efterhand måste man konstatera att ansvar togs och resultatet talar sitt tydliga språk."
Äntligen.
Äntligen ett lag som åtminstone någorlunda håller samman i nittio plus minuter.
Äntligen ett spel som visar på en gemensam intention.
Äntligen en andra halvlek som inte var rent bortkastad.
Äntligen en seger.
Få saker är så skönt att bära med sig för en fotbollsälskare som en seger och när den kommer efter en tung period så är det som att äntligen få sluta släpa runt fötterna i knädjup lera. Det blir liksom lättare. Och detsamma kan jag garantera gäller för samtliga spelare och ledare i Elfsborg.
Det var ingen perfekt genomförs match, inte på långa vägar, men där fanns mer av Elfsborg i spelet. Mer av att hjälpa till och att offra sig själv för att försvara och anfalla över hela planen. Visst Sirius kom till avslut, det är i stort sett omöjligt att undvika att motståndaren gör det, men det var få som var riktigt farliga och resten stoppades av antingen försvarande gulsvarta utespelare eller med distinkta insatser från Bundgaard. Defensivt var det alltså ett gott samarbete i laget, betydligt framgångsrikare än någon annan match den här sidan av årsskiftet, och det bådar gott inför framtiden.
Jag vill hävda att Thelins beslut att köra med ett delvis nytt eller åtminstone oprövat lag var ett klokt beslut. Kanske det bästa av besluten som vi kan se på planen. Inte bara för att visa för laget att ingen kan ta sin startplats för givet utan också för att visa för övriga, normalt icke-startande, att platsen verkligen finns tillgänglig även för dom.
Sedan har vi den ytterligare aspekten att etablerade spelare får vila och förhoppningsvis kommer till spel lika hungriga som dom spelare som besegrade Sirius. En viss uppgivenhet har kunnat skönjas i intervjuer kring förlusterna och kanske kan detta hjälpa till att driva bort denna psykologiska tyngd. Vissa spelare är ledare genom erfarenhet och driv och om dom inte kan hålla sig över uppgivenheten när övriga faller då måste man ta till drastiska åtgärder. Att vila dessa spelare är förhoppningsvis precis en sådan åtgärd. Deras frånvaro från planen innebär också att övriga spelare tvingas rycka upp sig och ta ett eget ansvar då dom inte längre kan förlita sig på att den andre kommer fixa det åt dom. I efterhand måste man konstatera att ansvar togs och resultatet talar sitt tydliga språk.
Om vi skall klaga på något specifikt så är det bristen på effektivitet framåt som fortsätter att spöka. Det är svårt att göra mål i fotboll men vi har skickliga offensiva spelare och målskytte kan förväntas eller till och med krävas av flera av dom. Vi kom ju till ett antal lägen men i likhet med tidigare matcher var det inte mycket mer än så. Lägen som slarvades bort det ena efter det andra. Det var bättre än mot exempelvis Kalmar FF men vi har lång väg att gå när det gäller effektiviteten. Positivt mot Sirius var att modet fanns där. Jag vill inte tala om villighet eller hjärta för det finns alltid, däremot kan modet eller självförtroendet svikta och när tvekan kommer in då kommer lägen missas.
Mot Sirius fanns det fortfarande en hel del tvekan men där fanns också en högre grad av mod än tidigare och dessutom två spelare som är vana att göra mål men som ännu inte kommit igång. En frustration som behövde sparkas bort mot en boll. Och det betalade sig. Fricks avslut satt som en spik genom brädan som stängde matchen för Sirius och segern öppnades för Elfsborg genom Zenelis frispark. I mina ögon var den luringen en klar kandidat för årets mål.
Tre extremt efterlängtade och förtjänta poäng samlades in men tro inte för en sekund att detta avbryter Projekt Undvik Superettan. Vi är fortfarande fast på plats tretton i tabellen med Värnamo på kvalplats bara tre poäng bakom.
Nej, det projektet står och än så länge framgångsrikt dessutom.
