Krönika: Seger trots rött kort
"Faktum är att det oftast brukar betyda en klar nackdel för oss att motståndarna bli en man mindre."
En regnig och kall april avslutades i helgen i glada vänners lag och byttes ut till en solig och förvånande varm första maj. Åtminstone där jag bor strålade solen ner från en i övrigt nästan helt blå himmel (vilket man förvisso kan ha åsikter om just den första maj).
Politiken åsido så var matchen i Falkenberg en av dom stora sakerna som hände denna söndag. För bara tredje gången någonsin skulle vi besöka "laget vid havet" och försöka ta med alla tre poängen därifrån. En seger och en oavgjord match fanns redan på kontot vilket gav en liten statistisk fördel. Men knappast en som man kan luta sig mot eller dra några egentliga växlar på alls.
Själv satt jag hemma hos en vän och fikade på kaffe och årets första glass när matchen blåstes igång och eftersom jag var långt ifrån både Falkenberg och min Tv återstod det tredje bästa alternativet, alltså att starta igång livesändningen av matchen på mobilen. Lyckligtvis för min vän fanns det andra på plats att tala med då min uppmärksamhet från det ögonblicket delades.
Som väntat kom Elfsborg ut på planen för att vinna och tack vare sin ytterst utsatta position i tabellen gjorde Falkenberg detsamma. Med andra ord var det upplagt för en match där både lagen satsade offensivt och troligen skulle göra mål och därför med stor sannolikhet skulle vinnas av det lag som kunde organisera sitt spel till största möjliga fördel.
Trots en del problem med gräsmattan var det Elfsborg som dominerade och fick utdelning för det redan i 32:a minuten genom Simon Hedlund. Vägen mot årets första tycktes ligga klar.
Men som alltid i fotboll kommer båda sidor vid ett tillfälle eller annat att få möjligheter att ta sig fram, speciellt när man kör ett nästan rent kontringsspel som Falkenberg, och när Falkenberg gjorde det knappt 10 minuter efter Elfsborgs ledningsmål ledde det till straff eftersom Ellegaard krockade med en gulvit spelare. 1-1 i 42:a minuten och Falkenberg fick vind i seglen.
Det är naturligtvis inte till en målvakts fördel att springa ner en motståndare men från min vinkel kunde jag inte se att Ellegaard hade så mycket till val om han inte ville öppna sig för ett friläge. Missen kan dock inte enbart läggas på Ellegaard utan Horn måste ta sin del av skulden i och med att det var en kommunikationsmiss dom emellan som öppnade för misstaget.
Andra halvlek inleddes med att spelet låstes på mittplan. Båda lagen var piskade att ta poäng och båda lagen ville spela sitt egna spel men inget av lagen kom egentligen någonstans förrän en bit in i halvleken. Och då var det hemmalaget som pressade ner ett Elfsborg som hade väldiga problem att få passningarna att gå rätt på underlaget. Första smaken på en chans kommer strax efter timmen spelad. Det blev inte så mycket av det dock.
Om Elfsborg var låst på mittfältet kändes Falkenberg kaotiska i sitt anfall. Deras försvar var klart bättre organiserat men knappast så att det i längden kan hålla emot starka motståndare. Elfsborgs mål i 66:e minuten på Bajramis frispark kändes därför förtjänt trots bristen på anfall från Elfsborg. Jag må vara jävig så det skriker om det men Elfsborg är det starkare och bättre spelande laget av de tu. Falkenberg har sina spetsar men den kanske vassaste av dom saknades igår och det märktes.
Efter målet vaknade vårt spel till och i nästan samma veva fick Falkenberg en man utvisad. Detta borde egentligen gjort mig glad men istället gjorde det mig nervös. Skulle vi klara av att utnyttja fördelen med en man mer på planen? Vi har inte någon historia av att göra det. Faktum är att det oftast brukar betyda en klar nackdel för oss att motståndarna bli en man mindre. Inte bara för oss utan det här är något som egendomligt nog återkommer för flera lag i Allsvenskan. Varför det är så kan jag inte med säkerhet säga men min teori är att laget med ”fördelen” slappnar av lite mer samtidigt som laget med ”nackdelen” samlar sina krafter och kämpar hårdare.
Några minuter in i fördelsspelet har vi inte lyckats utnyttja det mer än till några misslyckade försök. Och när matchen tar slut har inte bara misslyckats med att göra mål med en man mer utan vi har också bara med nöd och näppe lyckats försvara vårt ledningsmål. Det blev en seger trots rött kort, inte på grund av.
I slutändan så är det segern och dom tre poängen som är det avgörande för oss och det är det som dom flesta av oss kommer minnas från matchen. Men jag finner det anmärkningsvärt att trots att vi är det starkare laget och det bättre organiserade laget så kunde vi inte utnyttja fördelen med att vara en man mer på planen. Det måste vi bli bättre på.
PS
Det är så underbart att inte bara Hedlund fick betalt för sina ansträngningar utan och också Bajrami.
