Krönika: Smått obegripligt
En rejäl samling smällar.
Vi kan utan tvekan slå fast att Elfsborgs problem ännu inte har lösts upp. Debaclet i Europa åsido så har vi nu spelat åtta matcher sedan vi senast vann. Förvisso har vi bara förlorat två av dom vilket naturligtvis är det som räddar situationen från att vara en kris. Men det börjar samtidigt ta absurda proportioner.
1-1 mot Värnamo är inte bara den fjärde oavgjorda matchen i rad det är också den tredje matchen i rad som slutar 1-1.
Det här var dessutom verkligen vår match att vinna. Det var vi som hade bollinnehavet, bara det en ovanlighet, och vi tog oss dessutom fram. Statistiken visar att vi hade mer än dubbelt så många avslut både bredvid mål och på mål. Fler passningar genomförda och med högre precision (en statistik som förvånade åtminstone mig) och fem gånger fler hörnor än hemmalaget. Men… 1-1.
Vi började bra. När det började bli tungt i andra kom byten och energin fick ett rejält lyft, inte minst genom Bernhardsson, men det räckte inte när kollektivet fortsätte att brista. När medspelare inte kan läsa eller inte hänger med på den goda intentionen. Eller när bollhållaren med den goda intentionen inte hittar timingen eller träffen i sin passning.
Självförtroendet i Elfsborg har fått en rejäl samling smällar. Det är inget snack om den saken och laget skall naturligtvis ha en eloge för att dom fortsätter att försöka. Det är inte ett uppgivet Elfsborg vi ser. Men vi ser ett som fortfarande inte hittat tillbaka till sin kommunikation och sitt kollektiva spel.
Utan rejäla lyft i kommunikationen kan jag inte se att Elfsborg vänder det här.
Målet vi släppte in var en tavla och ett väldigt bra exempel. En onödighet och priset för att vi inte kommunicerar och finns för varandra. Då blir det såhär. Passningar som mer ofta än inte hamnar snett. Timingen som blir helt fel och bollträffen, om det ens finns en fot eller huvud där som kan träffa bollen, blir sned.
Återigen så tror jag att det finns en god harmoni i gruppen som sådan varför problemet ligger i kommunikationen och självförtroendet i spelet.
Träning och övningar kan och kommer leda till resultat men snabbaste vägen är naturligtvis att vinna matcher. Och där har vi något av ett moment 22 för tillfället.
Jag har diskuterat detta i ett antal krönikor och hur logiskt resonemanget än är och har varit så finner jag det ändå smått obegripligt att vi inte lyckats vinna en enda match på så länge. Det känns ju ändå som att det rent statistiskt borde ha råkat rulla in ett eller annat segermål för oss vid det här laget.
