Krönika: Solsken och fågelsång
"Strands räddning på mållinjen är något för årsfilmen"
I strålande aprilsol och med fågelsång så stark att den då och då dränkte tv-sändningen tog Elfsborg årets första seger i bortamötet med Varbergs BoIS. En seger som var nödvändig för att undvika kristankar och dåligt självförtroende och för att inte låta någon (Djurgården och MFF) dra ifrån för långt. En förlust hade inte varit förödande men det hade varit väldigt betungande, framförallt som vi inte lyckades göra mål i första omgången.
Om jag skulle beskriva den gulsvarta insatsen igår är ojämnt ordet som kommer för mig. Det fick mig att tänka på en EKG-kurva med tydliga toppar och dalar som avbyter varandra med skarpa svängar dom emellan. Att en insats över 90 minuter skulle hålla samma kvalitet rakt igenom är naturligtvis ytterst osannolikt men när nästan varannan specifik insats antingen är lysande eller slarvig är det svårt att beskriva som något annat än ojämnt.
I dalarna fanns tillfällena då vi inte lyckades få kontroll över bollen. Stunderna då vi inte lyckades med dom enklaste av passningar och inte klarade av att ta bollen från det anfallande hemmalaget. Simovic vann skrämmande många nickdueller mot den annars i stort sett oslagbara Okumu och själva hade vi ett antal riktigt farliga lägen som gick i ribban, räddades eller missade målet.
Lyckligtvis behövde Rönning inte hämta bollen ur nätet mer än en gång men Varberg hade gott om chanser och vi räddades mer av en kombination av Varbergs oförmåga att träffa och strålande individuella insatser. Strands räddning på mållinjen är något för årsfilmen.
I topparna fanns stunder av perfektion. Han fanns dom läckra målen av Jarjué och Ndione och självförtroendet som tvåmålsskytten utstrålade. Här fanns stunderna när hemmalaget rullades upp fullständigt som när Okkels dribblade bort sin motståndare, när Alm kämpade och sprang som få andra än han klarar av att göra. Stunder när vi inte verkade kunna göra något fel och då alla som tippat oss i mitten av tabellen borde fundera över det beslutet ännu en gång.
Segern men 1-3 var välförtjänt och framtiden ser bra mycket ljusare ut nu än den gjorde för en vecka sedan. Problemen jag kunde se var till följd av individuellt slarv och brister i lagspelet. Min förhoppning är att detta har att göra med att det är tidigt på säsongen, topparna i EKG-kurvan talar för denna teori.
I och med segern gick vi från plats 16 till 8 i tabellen och nu känns det som att Allsvenskan äntligen är igång.
