Krönika: Starkare på andra sidan
"Det var inte lika dåligt som 2017 eller ens lika dåligt som inledningen av årets säsong men det var dåligt jämfört med den utvecklingskurva som presenterats och det har vi i ärlighetens namn inte råd med."
Kriser drabbar alla. Det är bara så det är, möjligen kan det finnas undantag men jag skulle säga att det är osannolikt. När det kommer till fotbollsföreningar vill jag hävda att det är så osannolikt att om en sådan förening finns så borde den nomineras till någon form av pris.
Fördelen med kriser är att om man lyckas ta sig förbi kommer man finna att man stärkts på ett eller annat sätt, som allra minst har man skaffat sig erfarenheten av att genomleva en kris och det kommer vara till hjälp om man skulle drabbas av en ny.
Elfsborg har drabbats av ett par kriser dom senaste åren, tongivande spelare lämnade, tränarval visade sig vara felaktiga och vårt spel låste sig.
Vi arbetar fortfarande på vårt sätt att ta oss ur och den väg vi valt har visat sig vara en som kräver tålamod och hårt arbete men jag tror att den ändå skall vara den rätta vägen och att den skall föra oss tillbaka upp i toppen där vi hör hemma. Som jag tidigare skrivit kan det absolut vara värt att göra det som kräver tid och tålamod. Det Thelin arbetar med är att nyskapa Elfsborg från grunden utan att släppa det som gör Elfsborg till just Elfsborg och det är knappast något man gör i en handvändning.
Detta sagt har även Östersund drabbats av en kris med en succétränare som lämnar sin post och strax därefter försvinner även en del framstående spelare. Sedan har vi det eventuella skumraskspel som förekommit men jag tänker inte ägna någon tid åt att diskutera det med undantag för att konstatera att det naturligtvis också påverkat spelarna i klubben.
Vägen ur Östersunds kris har dock inte varit ett omskapande utan snarare att samlas som grupp och möta motståndet som en enad front. Det måste sägas att dom lyckats väldigt bra med det för Östersund är fortfarande en väldigt svår motståndare, inte minst på Jämtkraft Arena.
Elfsborg har höjt sig i match efter match under säsongen. Från att verka som om ingen uppfattat att det faktiskt var en match igång till att mer och mer samspelat och balanserat göra livet svårt för dom som ställde upp på andra sidan. För varje framsteg har självförtroendet märkbart höjts bland spelarna och dom sänkta blickar som hemsökte i stort sett hela 2017 var som bortblåsta. Inte ens den oavgjorda matchen mot Hammarby verkade ha påverkat denna utveckling utan var snarare även den ett steg i rätt riktning.
Dessvärre har vi nu två matcher i rad mött motståndare som måste klassas som bland dom svårare i Allsvenskan just nu. Mot Norrköping tycktes vi ha avstannat i utvecklingen och igår mot Östersund var det som låst. Trots ett fåtal ljuspunkter kan jag inte klassa gårdagens match som något annat än ett misslyckande både taktiskt och i genomförandet. Missförstånd mellan gulsvarta spelare lades ovanpå missförstånd och så många passningar skickades halvriktat att jag inte kunde känna igen det Elfsborg jag skådat dom senaste spelomgångarna.
Det var inte lika dåligt som 2017 eller ens lika dåligt som inledningen av årets säsong men det var dåligt jämfört med den utvecklingskurva som presenterats och det har vi i ärlighetens namn inte råd med. Vi må ha passerat krisens värsta period och stormen håller på att ebba ut men situationen som krisen placerat oss i innebär att det inte finns utrymme för något annat än ett fortsatt fokuserat arbete.
Klarar vi det och lyckas vi skapa det som är i vardande då kommer vi komma starkare ut på andra sidan av krisen.
