Krönika: Statistiken är på vår sida
Elfsborg leder nu tabellen.
Det finns mängder av statistik inom Allsvenskan precis som inom all sport. Hur den används är naturligtvis upp till hur man vill se på en situation eller om man vill skapa en fördel eller nackdel. När ett odds till exempel skall räknas ut har ju statistiken en självklar plats i arbetet.
I grund och botten handlar det om att titta på vad som har hänt och se om man kan hitta några mönster som pekar åt det ena eller andra hållet.
Tittar vi då på vår statistik i Kalmar så är det en ganska nedslående information. Under hela den tiden vi mött Kalmar FF på Guldfågeln Arena har vi vunnit totalt: en gång. En härlig augustidag 2015. Det är allt. Som sagt en nedslående information.
Men jag har hopp inför den här säsongen och när jag satte mig för att titta på matchen var det hoppet jag höll mig fast vid. Hoppet och det faktum att vi faktiskt vunnit där åtminstone en gång.
Det började väl inget vidare. Större delen av första halvleken var det mest hemmalaget som styrde. Elfsborg lyckades inte få till mer än några få små nålstick. Kalmar FF hade fler helt genomförda anfall men det kändes mer som skickliga chansningar än precision. Alltså en ganska typisk första halvlek av årets första match (mer statistik).
Lagspelet fungerade inte för Elfsborg. Korta stötarnärmade sig det offensiva målområdet men det var mer av ensamräder än samordnade attacker. Försvaret var det enda som fungerade. Passningsspelet över planen i stort var ärligt talat inget vidare och det fann jag till slut ganska oroande. Skulle det bli förlust i Kalmar ännu en gång.
Sedan skadade Jon Jönsson sig och tvingades bryta matchen. Illa för spelet kan tyckas men det var det konstigt nog inte. Jag vill inte på minsta sätt säga att Jon Jönsson står som skyldig till att det inte fungerade i spelet för det var han och Anders Randrup som stod för första halvleks starkaste insatser. Det jag tror hände var att Elfsborg tvingades inse att en stark pjäs, en spelare man räknat med, inte skulle kunna fortsätta och att man då samlade sig och kämpade hårdare.
Det tog dock ända tills 37: e minuten innan vårt första riktiga anfall genomfördes och ta mig tusan om det inte var på håret att vi tog ledningen. Det blev inget mer av det men det var ett gott tecken.
I andra halvlek fick vi dock en rejäl smäll när Kalmar tilldömdes straff och fick 1-0 trots att Ellegaard hade fingrarna på bollen.
Strax efter fumlade Elfsborg i uppspelet och riskerade att släppa in 2-0 bara minuten efter det första.
Vi behövde rycka upp oss och spela vårt spel istället för att bara reagera på Kalmars attacker.
Och precis detta skedde. Ett hårt inlägg från Lundqvist och Frick kunde kvittera i 58: e. Mer än bara ett mål, det var ett startskott. Elfsborg tog kommandot åtminstone så pass mycket att man jämnade ut skillnaderna i dominansen. Kalmar FF fortsatte att försöka och vårt spel var i ärlighetens namn inte det bästa men vi fick till något som alla vi gulsvarta supportrar många gånger saknat: effektiviteten.
Mål av Gustavsson i 65: e, mål av Jebali i 75: e, mål igen av Gustavsson i 78: e och slutligen mål igen av Jebali i 89: e satte slutresultatet till 1-5 och cementerade omgångens största målskillnad och första gången sedan 2/9 1976 som Elfsborg sätter 5 mål på bortaplan
2015 lyckades vi kämpa oss till en knapp seger med blotta förskräckelsen. 2017 tog vi ett underläge och visade med all tillgänglig tydlighet att vi ändå var det överlägset starkaste laget.
Helt klart en godkänd start på Allsvenskan.
En sista sak om statistik.
Det är nämligen så att statistiken från 2000-2016 visar att ingen klubb som misslyckats med att ta poäng i premiären har lyckats ta SM-guldet det året. Om detta visar sig stämma även i år (vår insats mot Kalmar FF visar att det inte behöver bli så) kan vi redan nu räkna bort Hammarby, Jönköping Södra, Östersund, AFC United, Djurgården och Kalmar FF från guldet. Inte från striden om övriga medaljer kanske men i alla fall om den ädlaste. Detta gäller dock inte alls för Elfsborg för med denna storseger kan vi njuta av att just nu ligga i toppen av tabellen.
PS
Detta har varit en krönika skriven delvis som distraktion. Allsvenskan är igång och det är naturligtvis underbart men igår var det inte mycket annat än en sak att försöka koncentrera sig på för att hålla annat lite på avstånd. Sorgen i min hembygd ligger över allting annat.
Jag har själv inga barn eller släktingar som var med på bussen utanför Sveg och jag varken kan eller vill föreställa mig den smärta som flera familjer känner. Men Skene är ett litet samhälle och nästan ingen här har särskilt många led för att hitta en anknytning till Ängskolan eller någon av dom som fanns på bussen.
Det är en fruktansvärd sak som har hänt och sorgen och smärtan finns i hela bygden. Överallt i kommunen vajar flaggorna på halv stång.
Det enda vi alla andra kan göra är att försöka visa kärlek och medmänsklighet till dom drabbade. Småsaker, som kanske verkar obetydliga för den som gör det, kan åtminstone ha en liten betydelse.
Både Elfsborg och Kalmar FF spelade med sorgband igår. En liten sak att göra, men åtminstone för mig en fin gest. Tack för det.
