Krönika: Sudoku och säsong utan idé
Visst man måste se till varje motståndare och anpassa sig därefter, speciellt på bortaplan, men det måste väl ändå finnas en fast grund att vila sig emot.
Svärmor och svärfar älskar sudoku. Alltså verkligen älskar. Det är deras form av meditation och dom löser ett efter ett i en rasande takt.
För att dom skall få några ytterligare sudokun att lösa brukar jag och min sambo klippa ur den aktuella sidan än ur vår BT och leverera en hög med ojämna mellanrum.
Varför berättar jag detta?
Jo, därför att jag satte mig igår framför en rejäl hög med tidningar innan dom kunde skickas till pappersinsamlingen för att klippa ur sudokusidorna och i och med detta blev det som så att en lång rad av inför- och eftertexter om Elfsborg hamnade intill varandra och det var en sällsam upplevelse. Jag har tidigare påpekat det plågsamt uppenbara att säsongen 2013 är en berg- och dalbana för oss gulsvarta men aldrig har det blivit tydligare än när jag en tidning kan läsa om framgångar och i nästa djupa nederlag. I tidningen efter det kommer nästa framgång och strax därefter söker man svaret till varför det än en gång gått motståndarnas väg.
Alltihop sammantaget inger en bild av en klubb som spelar nästan som efter en ad hoc-metod när det kommer till spelidén. Visst man måste se till varje motståndare och anpassa sig därefter, speciellt på bortaplan, men det måste väl ändå finnas en fast grund att vila sig emot. Jag betvivlar att Elfsborg har det och om det ändå finns en grundidé så ställer jag mig tveksam till hur genomtänkt och trygg den är.
Matchen på Grimsta IP är bara ännu en match i raden som visar att något är fel.
Elfsborg inleder svagt och tafatt och Brommapojkarna är dom som håller i bollen. Brommapojkarna har förvisso under senare tid byggt upp styrka på hemmaplan och spelar för sin Allsvenska överlevnad men trots detta borde Elfsborg ha haft mer att säga till om.
Vi tappar eller snubblar ideligen på bollen och Brommapojkarna utnyttjar varje tillfälle till att ta den från oss och kontra.
Ännu en gång var det nära att en av våra backspelare orsakade baklängesmål via en alltför svag
passning till Ellegaard. Är det något som inte fungerar i kommunikationen mellan backlinjen och Ellegaard eller glömmer dom bort vart han befinner sig?
Det är ett tafatt Elfsborg som kommit till Grimsta IP. Det är den bästa sammanfattningen av matchbilden som jag kan komma på. Tafatt och nästan helt fantasilöst.
Att gång på gång få bollen stulen, inte skapa något ordentligt och få försvara nere i eget målområde det kan bli så i matcher. I nästan 90 minuter var det så det såg ut mot Salzburg.
Men mot Brommapojkarna?
Far min ringde mig under halvlekspausen och var frustrerad. ”Det va inge roligt det här” sa han när jag svarade och jag fann ingen anledning till att inte hålla med. Första halvlek var från Elfsborgs sida inget roligt att se och säkert heller inte att spela. ”Vi får hoppas att dom säger nåt bra till varandra nu” sa han. ”Ja, tänk vad en kvart kan göra” sa jag och hoppades att Elfsborg ännu en gång skulle komma stärkta till andra halvlek.
Det gjorde dom och under andra halvlek var det Elfsborg som hade flest chanser att spräcka det oavgjorda dödläget. Men marginalerna och förmågan att lyckas hålla i bollen var emot oss och allt rann ut i ingenting. Med mindre än en kvart kvar började jag hoppas på att få åtminstone ett poäng. Ett oavgjort resultat, framförallt ett mållöst, är inget att ringa hem till mamma om men det är bättre än en förlust.
Elfsborg försökte igen och igen men blev hela tiden stoppade eller avslutade med skott som gick utanför målet. Vi får helt enkelt inte till det (känns det igen?) och straffas i 80:e minuten när Brommapojkarnas Andreas Eriksson gör 1-0 för Brommapojkarna.
Där var det kört. Elfsborg försökte hela matchen ut men det fanns inget som egentligen förändrats. Den stora skillnaden mellan första och andra halvlek var Elfsborgs vilja att försöka. Precisionen var hela tiden på samma låga nivå och förmågan att hålla i bollen likaså. Och detta från ett lag som egentligen är så bra på bland annat just dessa punkter.
Oavsett om Lennartsson vill erkänna det eller inte så är det något som inte stämmer i Elfsborg. Vi kan så oerhört mycket bättre men någonting håller oss tillbaka. Oavsett vad det är så måste det snart hanteras.
Om några veckor är det åter dags för mig att sätta mig med en sax och en hög med BT för att klippa ur sudokun till svärföräldrarna. Jag hoppas att det blir en mer upplyftande upplevelse att gå igenom artiklarna om Elfsborg den gången.
