Krönika: Trenden måste brytas nu
"Jag finner mig undrande om Elfsborg överhuvudtaget tränar anfall?"
Jag försöker alltid att inte bli för negativ när jag skriver dessa krönikor. Det finns alltid någonting som varit bra i matchen som diskuteras och jag vill gärna hitta just detta, hitta ljuset i det mörker som vi lämnats med när slutsignalen blåstes kvällen innan (om det nu är så illa att vi har förlorat). Om det går bra för oss är det lättare att hitta det positiva och då kan det vara på plats att diskutera det som kan göras bättre. Det är inte för att jag vill klaga utan för att jag vill hitta en nyans. Jag vill se en bild med fler pixlar och hitta det som kanske inte är helt uppenbart. Jag vill göra detta för att jag tror att det är roligare att läsa, det är i alla fall roligare att skriva.
Och just nu får man göra sitt bästa för att hitta det som är roligt.
Igår när jag satte mig i soffan med en nymatad dotter jollrande i min famn kan jag inte påstå att mitt hopp om seger var särdeles starkt. Anledningen till det är mycket enkel och det är att jag inte har stort förtroende för att ett lag kan nå framgång genom att försvara sig till oavgjort, åtminstone inte i ett seriespel som Allsvenskan.
Nu tror jag inte att det var den gulsvarta planen för kvällen men i praktiken var detta spelet som visades upp. Det krampaktiga i offensiven har inte på något sätt försvunnit utan snarare bara förstärkts. Istället för att tappa försöket i sista passningen tappade bollen redan i passningen före och försöken att satsa framåt rann ut i gräset tio meter från det offensiva målområdet. Under 90 minuter hade vi egentligen bara ett enda riktigt farligt avslut och det är väldigt långt från en godkänd insats.
Gårdagens nederlag var den fjärde raka förlusten och den femte(!) utan att vi lyckats göra mål. Är det bara jag som finner det absurt? Att vi förlorar ett par matcher över en säsong är bara att räkna med och inget jag stör mig på. Jag kan till och med acceptera att det blir flera matcher i rad om jag kan se potentialen att vända problemet. Just nu är det väldigt svårt eftersom vi inte bara misslyckats med att göra mål i fem matcher utan också för att vårt offensiva spel bara krampar alltmer.
Jag finner mig undrande om Elfsborg överhuvudtaget tränar anfall?
Naturligtvis kan jag inte tänka mig att det inte är något som tränas men med vilket system? Hur komplicerat är egentligen den spelidé som Thelin arbetar med när det kommer till offensiven? Och har han verkligen det spelarmaterial som hans idé kräver?
Jag har i ärlighetens namn nästan svårt att förstå att frågorna behöver ställas men det jag ser i match efter match är ett Elfsborg som tycks ha tappat sin kreativitet och som får kämpa för att orka hålla geisten uppe hela matchen igenom.
Den positiva utveckling som tydligt kunnat ses i tidigare matcher tycks fullständigt ha kört fast.
Trenden måste brytas och det måste ske nu.
PS
Skall vi hitta positiva saker kan vi börja med säga att vår defensiv för det mesta var bra igår. Ja, vi missade att förvara ytorna framför vårt mål som AIK upprepade gånger använde sig av och straffades till slut med Goitoms segermål. Ja, vi stressades till en del halvdana långbollar men trots detta måste det sägas att vårt defensiva spel faktiskt var bra. Fler ytor stängdes än släpptes och vi höll tillbaka en massiv press under stor del av matchen. Vi skall minnas att AIK ändå bara vann med ett mål (till skillnad från 2017 då dom vann med 5-2).
Positivt också att nyanlända ytterbacken Holst gjorde en stark första halvlek, han blev mer anonym i den andra men det ger hopp.
