Krönika: Två matcher, två förluster
"Något måste det vara för som det såg ut under större delen av matchen igår verkade vi inte ha tränat in vad som skall göras med bollen när vi passerat mittlinjen och hur är det överhuvudtaget möjligt?"
I strålande solsken vandrade två lag ut på Guldfågeln Arena under gårdagen. Två lag som inte haft den bästa av inledningar på säsongen och ännu inte kammat några poäng. Fastän det bara var andra omgången kan man utan att överdriva säga att det fanns en hel del spänning i luften.
Kalmar FF och Elfsborg har på senare tid varit väldigt underhållande matcher, åtminstone från gulsvart håll. Förra årets batalj på Guldfågeln Arena var spelmässigt ingen direkt höjdare men det gick inte att klaga på resultatet. Drömmen hade ju varit att antingen upprepa eller åtminstone lyckas knipa dom tre poängen som stod till buds. Hur tidigt det än är på säsongen kan en alldeles för tung inledning sätta djupa spår i självförtroendet och då kan det bli väldigt svårt att vända nederlag till seger.
Kalmar FF hade tydligen tänkt i liknande banor för dom satte en omedelbar press som höll i sig under större delen av matchen. Bara detta är ovanligt för att vara Kalmar FF som under många år gjorde det till sin melodi att låsa fast en mur kring eget mål och i stort sett endast anfalla på kontringar. Nu är det några år sedan det såg ut så men den press dom utsatte gulsvart för igår hör ändock inte till vanligheterna.
Inom Elfsborg var samarbetet mer framträdande i inledningen av den här matchen än det var över hela hemmapremiären. Bollar tappades fortfarande i alldeles för stort antal men det fanns oftast ett par gulsvarta fötter som kunde ta hand om andrabollen. Hur laget placerade sig över planen var långt mer balanserat och vi hamnade varken lika nära eller lika långt ifrån varandra som vi gjorde mot Malmö FF.
Det dröjde dock inte särskilt länge innan bräckligheten i vårt spel uppdagades, och straffades.
Till slut fanns det inte tillräckligt många gulsvarta till att fånga tappade bollar, framförallt inte när vi passerade mittlinjen och mötte försvarande rödklädda spelare. Jag är generös om jag säger att vi vann var femte närkamp under dom första 30 minuterna av matchen, knappast en förbättring sedan hemmapremiären. Och när vi väl vann den hade vi oerhört svårt att hålla i bollen när den lämnade vår egen backlinje. Varför har vi i år så svårt att passa bollen till varandra? Till och med fötter som tidigare varit så säkra att man nästan trott att dom doppats i klister innan matchen hade igår svårt att ens förlänga passningar dit dom skulle.
Inte förrän 18 minuter in kunde jag se ens en genomtänkt intention i passningarna, spel på tredje som jag talat om tidigare gjorde en stilig comeback, och vi nådde högre upp. Men sedan tappade vi bollen utan att komma till avslut och strax hade Papa Diouf satt 1 – 0 och huvuden började hänga i Elfsborg. Ännu en gång kom målet efter att vår defensiv varit alldeles för intresserad av bollen och inte av offensiva rörelser.
Det skall sägas att en del i problemet för Elfsborg var att Kalmar FF satsade mer på punktmarkering av gulsvarta spelare än av att försöka spela på ytor, det frustrerande är hur oförmögna vi var att hantera det. Är det skador som på Lundevall eller något annat som spökar? Något måste det vara för som det såg ut under större delen av matchen igår verkade vi inte ha tränat in vad som skall göras med bollen när vi passerat mittlinjen och hur är det överhuvudtaget möjligt?
Nu fanns det bra saker igår också. Jesper Karlssons inhopp var en injektion av energi och ledde fram till att vi faktiskt började kunna anfalla. Robert Gojani var bäst på plan igår och tog ett enormt defensivt ansvar genom samtliga 94 minuter. Den Allsvenska debutanten Arian Kabashi visade prov på självförtroende och respektlöshet mot motståndarna och kunde sånär ha krönt sin personliga premiär med ett mål i slutet av matchen. Issam Jebali tycks ha haft det svårt att komma igång i år men när klockan passerat 80 minuter började jag känna igen honom.
Överhuvudtaget tog det nästan 70 minuter för Elfsborg att etablera press mot Kalmar FF: s målområde och vi lyckades inte få i väg mer än två avslut på mål vilket dessvärre måste klassas som underkänt. Det positiva trots allt det jag sagt är att det ändå var bättre igår än mot Malmö FF. Det allra viktigaste är att vi tar med oss lärdomar från båda spelade matcherna och faktiskt tar in vad som fungerade och vad som inte gjorde det och förstår varför. En del tränare vi har haft genom åren tycks ha haft svårt med just detta, men jag har förtroende för Jimmy Thelins förmåga.
