Krönika: Ungdomlig entusiasm är bräcklig
"När då Elm nickade in målet blev det en hård törn för oss och det var så tydligt att luften gick ur många av våra spelare."
Gårdagens match mot Kalmar FF bekräftade det vi alla redan visste: Elfsborg är ett starkt lag nästan var som helst men ingenstans är vi starkare än på Borås Arena.
Efter det stundtals pinsamma nederlaget borta mot Halmstad var det skönt att matchen skulle spelas på vår hemmaplan. Ingen annan plats är bättre lämpad för en återhämtning.
Vad kan man då säga om matchen?
Den var Elfsborgs att vinna eller förlora. Kalmar hade egentligen bara att anpassa sig. Totalt hade gästerna knappast mer än fem avslut på mål och att dom på dessa fem avslut faktiskt lyckades göra mål har mer med den individuella skickligheten hos David Elm att göra än något annat. Det vet vi ju sedan tiden han spenderade i Elfsborg att är det något han kan så är det att nicka in bollen i mål.
Vi å andra sidan hade ett enormt övertag i bollinnehav och i antal avslut både på och utanför målet. Det kunde lika gärna ha stått 3-1 till oss vid slutsignal men en del felande precision och en oturlig marginal var mot oss (Zeneli förtjänade att få göra mål efter sin soloräd).
Sett till antalet chanser vi hade så var det inte vår mest effektiva match men samtidigt fanns det hela tiden en ettrig vilja att försöka, efter fyra minuter hade vi skapat lika många chanser som under hela matchen mot Halmstad, och det betalade sig gånger två. Först Claesson och sedan Zeneli som stod för kvällens starkaste insats i Elfsborg. Han och Lundqvist håller på att utveckla ett fantastiskt fint samarbete.
Det märks så tydligt i spelet att vi under dom senaste åren gått från att ha ett av dom äldsta lagen (sett till snittålder) till ett av dom yngsta. Det går undan på planen och glädjen går inte att ta miste på. I vissa fall verkar det nästan finnas hur mycket energi som helst.
Det finns dock en baksida med att vi bytt ut lång erfarenhet med talangfull och kunnig ungdom och det är återhämtning.
När Kalmar satte 1-1 hade Elfsborg styrt matchen i nästan en hel halvlek. Vi hade radat upp chanser eftersom vi gång efter gång bröt igenom den högt uppställda köttmuren som våra motståndare satte mot oss. Dock utan att vi fått någon betalning för det eftersom 1-0 satts i början av halvleken. När då Elm nickade in målet blev det en hård törn för oss och det var så tydligt att luften gick ur många av våra spelare. Jag vill inte påstå att ett en erfaren spelare inte kan drabbas av samma sak men den spelaren vet också oftast hur han skall ta sig förbi tyngden och kämpa vidare. Kalmars enda egentliga övertag i matchen kom efter 1-1 och hade det skett tidigare i halvleken tror jag att konsekvenserna kunde blivit svårare än vad som skedde.
Det är när sådant händer som det märks att det ännu saknas en verklig ledare ovanför backlinjen. Vi har några som skulle kunna axla ansvaret efter att Anders Svensson flyttat ner och Johan Larsson lämnade och den som jag tror med tiden kommer blomma ut till ledaren är Viktor Claesson. Han tar redan ett stort ansvar och är delaktig i stort sett varje anfall som Elfsborg genomför. 2015 kommer bli Claessons år.
PS
Vi i den förhållandevis lilla klacken kämpade tappert och jag tror till och med vi lät mer än många gånger då vi varit fler. Det var en sådan kväll då det blir så tydligt hur viktig klacken faktiskt kan vara. Inte minst när Kalmar gjorde satte 1-1 och energin i Elfsborg fick sig en törn. Då bar vi fram vårt lag till pausen och sedan kämpade vi tillsammans med laget ända fram till den förlösande slutsignalen. Det var en härlig upplevelse.
Har jag då något att klaga på?
En sak. Det må kanske vara en oskyldig sak men när delar av klacken börjar skandera ”du kan dra åt helvete” mot en person på planen då skickar man fel signal. Att klacken jävlas lite med folk det är en sak men när hyllningarna till det egna laget byts ut mot hat till motståndarlaget (eller ännu värre en enskild person) då går det hela åt fel hål. Det kan hävdas att det som ropades igår var oskyldigt men om vi börjar med det vart tar det då vägen sen. När vi vant oss vid en sak vad blir då nästa ”oskyldiga” tillrop. Något att tänka på.
PPS
Jag var tveksam till Haglunds återkomst till Elfsborg. Jag har med glädje insett att det var onödigt och det finns just nu ingen annan jag vill ha som manager för mitt lag.
