Krönika: Vad händer Elfsborg?
"Hur kan det vara sådan skillnad mellan första och andra halvlek?"
Norrköping har sedan återkomsten till Allsvenskan 2011 gått från att ha varit en klubb med stolta anor men ganska tandlöst bett till att vara en hård konkurrent i kampen om SM-guldet. Förvisso är det egentligen bara sedan segern i Allsvenskan 2015 som Norrköping visat att dom är kandidater till att själva plocka hem pokalen (minns att 2014 dansades det med nedflyttning till Superettan) men det har ändå varit så att Norrköping varit en klubb som stulit poäng från många klubbar som jagat guldet.
Allt detta var vi medvetna om när vi begav oss till Norrköping och Östgötaporten för en oerhört viktig bortamatch. För Norrköping gällde det att försöka hänga efter Malmö FF som genom nödrop efter nödrop lyckas plocka trepoängare och för oss gällde det att jaga seger för att klättra upp mot toppen av tabellen. Med andra ord var det inte att räkna med att något av lagen skulle hålla igen.
20 minuter in kunde jag konstatera att hemmalaget var skickligare på att bryta spelen och ta bollen ifrån dom gulsvarta men dom kunde inte göra så mycket produktivt med den när dom väl hade den. Jag vill inte påstå att Norrköping inte anföll men det jag säger är att det var ett väldigt rakt spel med ett fåtal finesser som under första halvlek inte kunde hota det relativt starka försvaret i Elfsborg. Elfsborg å andra sidan hade väldiga problem att vinna duellerna mot hemmalaget men spelade med en oerhörd finess och starkt samspel. Resultatet var att spelet böljade från målområde till målområde som om det gällde handboll snarare än fotboll. Inget större fel i det sett till underhållningen men jag kunde inte låta bli att vara lite besviken på våra svårigheter med att vinna dueller mer än ungefär var tredje duell.
Våra anfall var dock som sagt klart starkare och Jebali, Lundevall och Frick med stöd av Lundqvist och Randrup gjorde livet surt för Norrköpings försvar. Lundevall inte minst gjorde en väldigt bra match och efter en bländande soloräd satte han 0-1 i 33: e minuten. Strax efter det var det Dyer som stod påpassligt placerad när Jebali passade honom och 0-2 var ett faktum.
Jag lyfter fram några namn här men det bör sägas att hela laguppställningen i första halvlek gjorde en stark match. Simon Olsson gjorde knappt ett fel. Daniel Gustavsson kom inte till några bra avslut men kämpade som en vilde för att få fram bollen. Jörgen Horn och Joakim Nilsson höll under första halvlek en väldigt stark defensiv och Kevin Stuhr Ellegaard var säkerheten själv.
Detta var tyvärr inte riktigt lika sant i andra halvlek vilket leder mig till att fråga: Hur kan det vara sådan skillnad mellan första och andra halvlek?
Det hör naturligtvis inte till ovanligheterna att ett lag kan komma ut med ny energi efter halvleksvilan eller med en lite annorlunda taktik för att påverka ett spel som kanske kört fast. Skillnaden mellan första och andra halvlek igår kan förvisso till viss del förklaras med att Norrköping kom ut med revanschlusta och segerkrav i ryggen men jag kan inte gå med på att det var hela förklaringen.
Inte heller kan det förklaras med att Norrköping faktiskt lyckades få till ett reduceringsmål redan i 48: e efter att Horn oturligt nog snubblat i det avgörande skedet. Ett Allsvenskt lag skall helt enkelt inte kunna skakas om av ett reduceringsmål på det sättet.
Båda dessa saker kan naturligtvis ha bidragit men dom kan inte förklara varför vi lämnade planen som ett finessrikt och samspelat lag i ledning och kom ut som ett stressat Superettan-lag i underläge och som i det närmaste gett upp.
Defensiven, som i första halvlek hållit tätt, lämnade helt plötsligt luckor jämförbara med Autobahn som Norrköping bara kunde gasa sig genom i jakt på kvitteringen.
Anfallen, som i första halvlek gjordes på bred front och med finesser, var helt plötsligt en alldeles för tunn linje man som rusade fram bara för att fastna mot väggen av blåvita spelare när dom försökte dribbla sig igenom för det fanns helt plötsligt inte tillräckligt med lagkamrater för ett effektivt passningsspel. Om vi nu ens tog oss så långt fram eftersom vi i under större delen av andra halvlek inte vann mer än knappt en handfull av duellerna. Felpassningarna duggade tätt och vi kunde inte bygga något överhuvudtaget. En rent obegriplig försämring av spelet där den ende i Elfsborg som fortfarande höll samma nivå som i första halvlek var Ellegaard (vilket räddade segern åt oss).
Värre ändå är att detta inte är första gången som vi kommer ut som ett svagt lag efter vilan och det måste hanteras. Visst, det kräver en del att satsa framåt som vi gjorde i första halvlek igår, framförallt i sommarvärme, men det är inte acceptabelt att inte klara av att spela en hel match. Hur skall vi kunna klara av matcher i Europa om vi rasar samman på det sättet i andra halvlek?
Bytena innebar välbehövlig energi och inte minst självförtroende och rutin när Emir Bajrami kom in på planen. Trots alla problem han haft under dom senaste åren är han inte en spelare som låter sig själv påverkas alltför mycket och med hans exempel förbättrades spelet. Jönssons och Rosenqvists inträde på planen innebar också ny energi och sista 10 minuterna kunde vi ännu en gång hota framåt med spel istället för chansningar. Bajrami krönte sitt inhopp med att sätta det matchdödande 1-3-målet i ett läge när möjligheten såg förlorad ut. Kanske det snyggaste målet igår och i och med det kunde vi åka hem med 3 härliga poäng och en tillfällig 4: e plats i tabellen.
Sett till helheten var det inte vår bästa match för året men det var heller inte vår sämsta och poängen gör att vi skaffat oss ett bättre läge för att fortsätta klättra i tabellen. Fortsatta segrar kräver dock att vi åtgärdar dom problem som hemsöker spelet och då framförallt dipparna när andra halvlek drar igång.
PS
Far var igår säker på att Malmö FF kommer vinna även i år. Det kan förvisso visa sig att han har rätt eftersom dom har en tendens att få in det där vinstmålet i match efter match även om deras spel över matchen inte förtjänar att belönas på det sättet (vilket i ärlighetens namn påminner om Elfsborg 2012). Men jag vill inte gå med på det med bara 14 matcher spelade. Det återstår 48 poäng att spela om och Malmö FF kan, trots sin ledning, inte räkna årets guld i sin samling riktigt än.
