Krönika: Vådliga legender
"Oavsett om du på pappret är överlägsen eller underlägsen är det vådligt att tro på sin egen legend."
Mors dag firades inte bara i Borås i samband med gårdagens match utan också med middag hemma hos mina föräldrar där jag lyfte mitt glas och skålade för den lyckliga tillfälligheten att mina föräldrar träffades för drygt 33 år sedan och möjliggjorde mitt liv. Utan att ljuga eller ens överdriva kan jag säga att jag är väldigt tacksam för detta.
Efter middagen gick vi i samlad trupp ner till TV-rummet för att dricka kaffe och se vårt gulsvarta lag ta tre poäng mot Örebro.
Matcherna mellan Elfsborg och Örebro är i ju regel förutsägbara historier. Kort sagt är det hemmaplanen som avgör vilket lag som vinner matchen. Detta är varför jag ansåg oss få kämpa i uppförsbacke när den avgörande matchen i Svenska Cupen spelades i Örebro. En match som Örebro helt programenligt spelade hem.
Detta sagt kan jag erkänna att jag satte mig vid TV:n med viss självsäkerhet med tanke på att matchen spelades i Borås. Tidigare underprestering mot på pappret underlägsna lag var glömda för detta var ju ändå Elfsborg på Borås Arena och det var ju mot Örebro.
31 minuter senare hade Örebro fått bestämma tempot, Elfsborg hade helt missat att det var vi som skulle dominera spelet och Pode hade satt 0-1. Kalldusch.
Örebros blott andra mål på bortaplan 2015 och till på köpet från en spelare som bara varit på planen i några minuter.
Kalldusch med isvatten.
Jag har tidigare ställt frågan om det är så att vi drabbas av en handikappande arrogans när vi ställs mot ett lag där vi borde kunna ta tre poäng utan att börja svettas. Om det är så, kan vi då kalla det ungdomligt oförstånd?
Tveksamt. Elfsborg har en historia av att ha problem mot underlägsna motståndare. Inte varje gång som en del vill hävda men tillräckligt många gånger för att det behöver funderas över.
Oavsett om du på pappret är överlägsen eller underlägsen är det vådligt att tro på sin egen legend. Örebro visste att dom inte vunnit i Borås på längre tid än Arenan funnits och Elfsborg visste att dom hade övertaget. Men att acceptera det som en oföränderlig sanning är bara rent dumdristigt. Nu säger jag inte att det var det vi gjorde men nog var vi väl lite för säkra på att det var tre lätta poäng.
Att det tog nästan 70 minuter för oss att göra 1-1 är även det talande. Vi hade en enorm press i andra halvlek, legenden om dom säkra poängen glömda bakom en mur av verkligt underläge. Men press utan belöning blir i längden till frustration och ju längre tiden får ticka på ju närmre desperation kommer man. Se bara på antalet felpass i början av andra halvlek när Elfsborg kom ut som hemmalaget med stort H och jämför med antalet felpass när slutet på matchen närmade sig och ett försmädligt nederlag verkade kunna bli verklighet.
Lasse Nilsson satte hur som helst sitt 51:a mål på Arenan i 70:e minuten och Örebro tog tillbaka ledningen 5 minuter senare. Kalldusch i hagelstorm.
Vår hjälte för dagen blev dock ingen mindre än Henning Hauger som lyckades sätta 2-2 kanonen i 89:e minuten och räddade poäng för oss. Hauger som är den bäste defensiva mittfältaren i Allsvenskan och som aldrig gör mål. Aldrig. Inte en enda gång.
Jag har aldrig hållit det emot honom för det är inte hans ansvar och därför är jag bara ännu lyckligare över att kunna önska honom välkommen till det gulsvarta målprotokollet.
2-2 i den här matchen är, som min bror i Kumla uttryckte det, ett fall framåt för Örebro. Jag vill kalla det ett misslyckade för Elfsborg och nu är en seger på Behrn Arena bara ännu viktigare för att återta förlorad värdighet.
PS
Jag mailade i vecka CMore och ifrågasatte varför dom skriver ELF istället för det korrekta IFE.
Jag fick svaret att när dom tidigare skrivit IFE så har "folk" inte förstått vilket lag det är som spelar.
Jag måste dock ställa mig undrande om ELF egentligen är enklare, och är inte vår symbol intill förkortningen en ledtråd? För att inte tala om TV-programtablån.