Krönika: Vägen mot guld ligger öppen
”Elfsborg 2.0 är ett potentiellt mästarlag”
Det är uppehåll och därmed kan vi säga att den första delen av Allsvenskan 2016 är avslutad. Förvisso har spelschemat inte vänt ännu men det är hur som helst en avslutad del och i och med det kan vi passa på att ta en titt på det vi varit med om.
Vi inledde svagt i år. Om detta bör det inte finnas någon tvekan. Spelare och ledare har upprepade gånger sagt att spelet ändå har varit starkt men att effektiviteten inte varit med oss. Jag kan sträcka mig så långt att Elfsborg visat många prov på sin dominans i spel över hela planen men att vi samtidigt också visat att vår defensiv väldigt lätt rasar ihop i brist på kommunikation och att anfallen upphör strax innan avsluten. Detta är alltså hur vi inledde säsongen. Jag vill med detta inte påstå att Elfsborg ljugit när det påståts att spelet sett bra ut utan vill starkt trycka på hur bräckligt det varit och hur fruktlösa alltför många anfall har varit.
Detta sagt har det också kontinuerligt sett bättre och bättre ut vilket bara är positivt. Efter raset i premiären mot Häcken krossades Hammarby vilket följdes av förlust mot Kalmar FF, förlust mot Malmö FF och förlust mot AIK. Vad kan vi då säga om dessa matcher? Jo, att i ingen av dom var vi helt under isen. Allra värst ute var vi mot Kalmar FF men där var vi i andra halvlek bara marginalen från att kvittera. I ingen av matcherna var vi helt under isen även om vi inte räckte till av en eller annan anledning. Här är skälet till att jag inte velat kalla det vi gick igenom för en kris.
Seger mot Djurgården, mot Falkenberg och mot Gefle. Den senare också mycket möjligt den sämst spelade matchen som Elfsborg spelat det här året, i tät konkurrens med den oavgjorda matchen mot Jönköping Södra.
Att vi förlorade i Örebro var ungefär lika förvånande som att vi förlorade i Kalmar men även i denna match klarade vi oss bättre än vi gjort på länge i Närkes huvudstad och detta tar jag med mig som positivt (framförallt nu när svedan från förlusten släppt).
Segern i Sundsvall var betydligt mer distinkt än den taffliga variant som visades upp förra året och efter den nästa sämsta matchen för året kom så gårdagens match mot Norrköping.
Jag håller slappheten mot Gefle som sämre än slappheten mot Jönköping Södra, i båda fallen visade Elfsborg upp en nästan arrogant spelstil och självsäkerhet som öppnade för att vi skulle straffas. Skälet till att jag håller matchen mot Gefle som en sämre från Elfsborg är att Gefle är så långt under ens sin vanliga kapacitet och det är bara det som räddade segern den gången. Att vi däremot kunde dra upp oss så pass så att vi ändå lyckades rädda ett poäng höjer snittinsatsen mot Jönköping Södra.
Mot Norrköping är det från början vår match att vinna eller förlora. Det är nämligen under större delen av dom drygt 90 minuterna Elfsborg som styr och det är vi som har dom flesta farliga avsluten. Norrköping kommer egentligen inte riktigt till förrän vår energi dämpas mot slutet av andra halvlek och då blir dom å andra sidan riktigt farliga. Detta sagt är det bara vi som lyckas sätta bollen i mål – förvisso utan att godkännas men det är ändå något att hålla fast vid. Jag är tveksam till om det andra målet verkligen var lika korrekt att inte godkänna som det första men jag antar och hoppas att den som fattade beslutet hade en klart bättre vinkel än den jag använde mig av. För mig är bollen inne och i och med att det är det andra målet som dömdes bort kan jag förstå frustrationen hos Hedlund, även om jag tycker att han borde ha kunnat kontrollera sig bättre och inte dra på sig ett onödigt gult kort.
Allt som allt kan jag se en klar förbättring hos Elfsborg sedan säsongen inleddes. Vi spelar för varandra och kämpar in i det sista och kan vi bara undvika att slappna av och släppa den arroganta inställningen mot på pappret svagare lag (vilka istället då kan ses som möjligheter att gå på nästan max och köra över) så har vi alla möjligheter att ta oss till toppen av årets tabell.
Detta Elfsborg efter Anders Svensson, Elfsborg 2.0, är ett potentiellt mästarlag och vägen mot guldet ligger än så länge öppen.
