Krönika: Väldigt mycket hat
Nyligen besökte jag en allsvensk fotsbollsstadion för att se två av seriens bättre lag tampas. Vad som slog mig efter första arenabesöket på länge var attityden och tillropen på läktaren. Aldrig tidigare har jag hört så mycket ofiltrerat hat. Så mycket aggression. Är jag verkligen på allsvensk fotboll? Flera gånger skakade jag på huvudet för att sedan lägga det mot handflatan.
Det sägs att människans förmåga till impulskontroll är en egenskap som separerar oss från resten av Jordens djurliv. Att besöka en fotbollsmatch kan ändra den uppfattningen. Det är öppna spjäll när vissa supportrar släpper på bromsen och går apeshit. De här människorna som gastar att den ena och den andra är det ena och det andra är närmast att betrakta som djur. De överlämnar all positiv passion för något primitivare. 10 000 år av civilisation och vissa tror att allsvensk fotboll är en brottsling vid en skampåle. Det är bara att lassa iväg grönsaker, glåpord och folköl.
Vissa supportar tenderar att rationalisera sitt hat med att det är en del av “grejen” eller att vi andra inte förstår kärleken de har till sitt lag. Att deras kärlek är för stor och obegriplig. Att vi aldrig kan förstå den. De har monopol på den sanna supporterkärleken. Resonemangen är ofta märkliga. Kärleken till laget jämställer de med kärleken till sin familj och vänner. Men den sortens kärlek behöver aldrig kombineras med hat. Du behöver aldrig hata en annan familj för att älska din egen.
Jag tror den sortens supportrar som anser hatet legitimt missar nåt vitalt. De är inte kapabla att förstå att fotboll är underhållning, det är lek. Lika mycket underhållning som Mission Impossible 4 eller en konsert med One Direction. Det är inte samma sak ropar någon. Är det verkligen inte det? One Directions fans älskar dem lika mycket som du älskar ditt lag. De köper merchandise, de ser dem uppträda på stora arenor och följer bandmedlemmarna på Twitter. Fotboll är på sin höjd citatet “av alla oviktiga saker är fotboll det viktigaste”. Underhållare och yrkesmän vi betalar för att få titta på. Det är kanske en krass syn, men det är så det är. Det går fortfarande att älska, men är överflödigt att hata.
Själv har jag ingen lust att förelså hur det ska vara på en fotbollsläktare. Däremot kan vi alltid ställa oss frågor. Är det rimligt att folk över 30 står och skriker “din feta hora”, “din äckliga fitta” och “jag hatar dig så jävla mycket din jävla hora” i 90 minuter? Det skadar förvisso ingen, men återigen, är det rimligt beteende? Behöver du lämna hjärnan hemma bara för att du ska gå på fotboll? Häpnadsväckande att VUXNA människor inte har mer självkontroll. Det är en trist observation, eftersom svenska supporters för det mesta är fantastiska. AIK:s hyllning till Daniel Tjernström häromsistens var väldigt fin. Guliganernas TIFO till matchen mot Celtic var ståtlig. Svenska derbyn har ofta mäktig inramning. Räcker inte det?
@Uralbergen på Twitter
