Krönika: Valdimarsson räddade oss
Tredje segern i rad
I min förra krönika påpekade jag att segern mot Degerfors inte var lika övertygande som man skulle ha hoppats. Att vi kunde gjort det bättre. Jag finner mig idag med ungefär samma tankegång.
Nu är ju Mjällby en helt annan nivå av motståndare än Degerfors, en nivå där inget lag som besöker Listerlandet på förhand kan räkna med en seger. En där Allsvenskans elefanter har skakats. Jag minns hur vi under flera år mer eller mindre kunde räkna med att förlora bortamatchen mot Mjällby med samma säkerhet som vi kunde räkna med att vinna hemmamatchen mot Örebro.
Inget ont om Degerfors men dom är inte där ännu.
Så, med detta i tanke, var jag då lugn inför matchen igår? Nej, absolut inte. Det var med stor anspänning jag placerade mig i soffan.
Vad värre är så visade det sig vara en helt befogad inställning även i år.
En intensiv och böljande match följde där den ena chansen följde efter den andra, inte så många superchanser och skrämmande få riktigt giftiga avslut. Jag kan inte påstå att något av lagen spelade dåligt men det slarvades en hel del vilket gav ett hafsigt intryck och ledde till böljandet.
Detta sagt var det ändå hemmalaget som under större delen av matchen hade initiativet. Faktiskt till den graden att det ett långt tag såg ut som att det bästa vi kunde hoppas på var att klara av 0-0. Ett resultat som vi då skulle varit nöjda med.
Sedan kom då den perfekta nicken av Lagerbielke. Hårt och otagbart. Efter det tog vi över det mesta. Inte på något sätt så att Mjällby vek ner sig men jag tror det var lite knäckande att ha initiativet så länge och sedan var det vi som fick utdelningen.
För oss handlade det efter målet om att hålla i och spela av matchen. Få tiden att gå. Dessvärre kostade alltför uppenbar maskning oss ett gult kort och extra tid som kunde gett Mjällby en kvittering.
Dom lyckades dock inte och vi kunde kvittera in en tredje seger, den här gången kanske inte helt välförtjänt.
Den verkliga hyllningen för segern måste dock tillfalla Valdimarsson som med sitt enorma spel räddade oss kvar. Det är faktiskt ordet. Valdimarsson räddade oss, det finns inget sätt att gå runt detta faktum. Han genomförde ett antal svettiga räddningar och utan honom hade målet i sjuttiofjärde minuten inte spelat någon roll.
Lagerbielke fixade att vi vann men Valdimarsson såg till att vi inte förlorade.
