Krönika: Valdimarsson var bäst
Det är inte ett gott tecken.
Fyra i rad var så långt vi kom. Vi kan mycket väl vinna nästa match och resten av matcherna i år men just den här raden blev inte längre än fyra. Nu var det ju en allvarlig risk att det skulle gå så med tanke på att vår motståndare igår spelar med ett självförtroende som inte funnits i den klubben på flera år. Vi har börjat komma tillbaka i god form men vår förening kan knappast anklagas för att flöda över med självförtroende.
Detta sagt finns det inte mycket att hylla med gårdagen. Jag vill vara nöjd med insatsen om än inte resultatet. Jag vill det men jag vet men inte om jag kan det utan att ljuga för mig själv. Allt var inte dåligt men helheten var alltför underlägset motståndet för att det skall vara acceptabelt. Låt mig säga det såhär: Valdimarsson var bäst på planen för Elfsborg – det är inte ett gott tecken.
Defensiven var svag och kändes i det närmaste förvirrad. När bollen stoppades fanns alldeles för många stunder då vi inte verkade veta vad vi skulle göra med den. Delar av gårdagens backlinje har en historia av egendomliga beslut, att inte höra/lyssna och av ett farligt drällande med bollen och jag kan bara hoppas att han på något sätt fortfarande är ur slag efter skadeproblem och lagets svacka och att det snart förbättras. Som det är nu känns det mer riskabelt än tryggt att ha honom på planen och det är inte känslan som jag hade av honom när säsongen drog igång.
Vad gäller mittfältet och anfallet var det inte mycket bättre. Som så många gånger förr den här säsongen var det flera individuellt starka insatser som inte fungerande som ett lag. Ett pussel som nästan men inte helt passar ihop. Sedan hade vi ett gäng spännande anfall som nog borde ha blivit mål men Kalmar FF försvarade heroiskt och däremellan var vi helt enkelt inte tillräckligt pricksäkra och heller inte tillräckligt skickliga i att överlista Kalmar FF.
Kanske det största problemet igår var vår oförmåga att lyckas med passningar. Inte heller detta är första gången i år och det blir bara mer frustrerande för varje gång jag ser det hända. Framförallt när det händer på Borås Arena. Vi kunde knappt hålla i bollen och när vi ändå lyckades en stund såg det för det mesta stressat ut (med undantag för anfallen där vi faktiskt hotade framåt). Som att flera av våra spelare både desperat ville skicka i väg bollen men inte visste till vem. Det är för dåligt.
Vi förlorade matchen i första halvlek genom två mål vi borde ha lyckats försvara undan, framförallt det andra, och för att vi inte lyckades inte höja oss tillräckligt i andra. Det var inte så motigt som i svackan men det kändes som att 0-2 lite tog luften ur oss. Det och det faktum att tre startspelare fick bytas ut innan en halvtimme hunnit spelas. Oavsett energin som nya spelare kommer in med så är det för tidigt i matchen och effekten man försöker uppnå går förlorad tillsammans med möjligheten att byta ut trötta ben i slutet av matchen.
PS
Simon Strands crossbollar var verkligen saknade när Elfsborg försökte driva på för mål igår. Ett starkt vapen vi inte hade med oss längre.
