Krönika: Vansinnigt viktig vinst

Guldfågeln Arena erövrad

IFK tog hem vinsten mot Åtvidaberg strax innan deras match tog slut. AIK avgjorde sin match mot Gefle och knep tillfälligt andraplatsen i tabellen. Med andra ord ställdes vi igår ännu en gång inför en match där vi var tvungna att vinna bara för att inte hamna bakom.
Matchen blev väl egentligen inte viktigare av detta eftersom vi hade haft möjlighet att gå upp i ensam ledning om IFK förlorat eller spelat oavgjort men när förutsättningen blev klar så blev det tydligt varför matchen var viktig.

Så, vinn för att inte hamna efter. Och det mot ett lag som under lång tid körde ett av dom mest defensiva spelen i hela Allsvenskan och dessutom på en arena där vi aldrig vunnit.
Att påstå att det hos mig fanns viss anspänning innan matchen är en underdrift. Vem skulle kliva fram och göra mål när Prodell inte fanns med på planen?
Visst vi har många som kan göra mål men samtidigt har Prodells målform öppnat för att lita på hans förmåga.

Startsignal.
Dom första 7 minuterna känns det som vi testar oss fram. Förvisso är det nästan alltid så i inledningen av matcher men den här gången har vi inga problem med att ta över bollen från hemmalaget och anfalla. Med andra ord är det inte på mittfältet som vi testar oss fram utan när vi börjar närma oss avslut och det vi testar är att göra något lite komplicerat för att lura motståndarna.
Så görs oftast bara om det finns brist eller överskott av självförtroende. Alltså om du antingen inte litar på att du kan klara av det den enklare raka vägen eller om du är så säker på din överlägsenhet att det blir lek av det.
Dessvärre är jag böjd att tro på det tidigare av alternativen och bristen på avslut på mål stärker denna slutsats.
Kalmar FF däremot kontrade på våra misstag och hade det funnits mer skärpa i deras avslut så kunde det ha slutat annorlunda igår.
Dom fick till passningar som smet mellan våra försvarslinjer när vårt passningsspel var hackigt och stressat. Claessons försök i 11:e minuten var det första anfallet vi lyckades genomföra hela vägen fram och det genomförde han mer eller mindre på egen hand.
Vi höjde oss lite för varje minut men Kalmar FF:s hemmafördel var tydlig och frågan var om det skulle straffa sig. Simon Hedlund fick ett öppet läge mot Lars Cramer och missade, Arber Zeneli ville så mycket men gjorde det svårt för sig själv (och i förlängningen för Elfsborg) och båda två tycktes hämmade av ett bristande självförtroende och tänkte för mycket när det kom till avgöranden. Dom var båda i ett läge där det är väldigt viktigt att lyckas för att bryta sig ut den onda cirkeln av rädsla för misslyckanden (som leder till misslyckanden) och samtidigt är det så svårt att göra det.
Att sedan Hauger tvingades lämna planen gjorde att vår defensiv blev lidande och när flera av våra spelare sökte sig mot mitten för att täcka upp hans plats lämnades flankerna öppna för deras attacker. Ärligt talat läckte vi som en trasig hink under större delen av första halvlek.
Det är lite oroande att vi inte tycks ha alternativ till Hauger och frågan är hur försvagade vi skulle bli omifall han skulle tvingas stå över ett antal matcher.

Åter till vad som hände igår och först och främst skall sägas att vi ännu en gång var bättre i andra halvlek. Redan i 52:a minuten bjöd Lars Cramer på en dundertabbe och Simon Hedlund nöp till och satte 0-1. Ett vansinnigt viktigt mål för Hedlund att få sätta efter problemen som varit.
Med det öppnade sig portarna och Zeneli inte minst fick luft under sina fötter. Samtidigt som allt också behärskades. Spelet blev mer exakt och stresspassningarna ett minne blott.
Nu skall det inte påstås att inte Kalmar FF hade bud på kvittering för det vore en lögn. Men inte ens Rasmus Elm kunde stoppa oss igår när självförtroendet flödade och växte sig starkare.
Mål i 85:e minuten av Zeneli med assist av Hedlund följt av mål i 86:e av Hedlund med assist av Lundevall. Att se Simon Hedlund få lyckas var en ren njutning och så väldigt viktigt för vår närmaste offensiva framtid.

Igår såg Elfsborg till att hålla oss kvar på delad topplacering, vi såg Simon Hedlund och Arber Zeneli få rejäl skjuts på sina självförtroenden, vi förbättrade vår målskillnad och tog oss närmre IFK, vi tog första vinsten någonsin på Guldfågeln Arena och årets första vinst i Allsvenskan på gräs.
Kort sagt: en vansinnigt viktig vinst.